Krönika: KHL är framtiden för Sverige
Tre Kronor tog VM-brons där kärnan och spetsen i laget utgjordes av spelare från SHL, många som kommer lämna ligan efter genombrottet i Minsk. Det är dags på allvar se över framtiden för Svenska Hockeyligan.
Jag har följt svensk ishockey länge, ända sedan Sveriges högsta liga rankades nästbäst i världen (t o m bäst för åtminstone ett år under NHL-lockouten 2004/2005) till idag när ligan rankas som tredje bäst. Faktum är att svensk ishockey blöder och schweiziska ligan NLA är till och med ett alternativ för svenska hockeyproffs. Luleå förlorade sin poängkung Linus Klasen till Lugano i Schweiz och det är en förlust inte bara för Luleå Hockey utan även SHL att tappa en artist av Klasens kaliber.
Tappet på bra spelare syns i ligans publiksiffror och för första gången hade en avgörande match i en SM-final färre tittarsiffror än året före. Det är ett nytt bottenrekord. Kvalitén på underhållningen sjunker (helt enkelt för att lagen som spelar är sämre) och tappar SHL publiken, tappar ishockeyn som sport mark mot fotbollen i Sverige.
Det är en nedåtgående trend för hela ligan och det är få klubbar förunnat behålla en stomme av spelare över en säsong. Omsättning av spelare är naturligt på elitnivå, men att tvinga klubbar ställa helt nya lag på isen inte för att utmana om guldet, utan att klara livhanken, varje säsong? – Det är inte hållbart.
Ishockeyn är big business, även i lilla Sverige. Våra klubbar är företag med omsättningar på hundratals miljoner kronor varje år. Vi har tagit en stolthet att vi i Sverige till skillnad från NHL byggt hockeykulturer runt klubbmärken, snarare än marknader för varumärken. Men hur stolt jag än är över vår historia har världen förändrats. När kvalserien spelades för sista gången den här säsongen dog även den sista resten från folkrörelsens tid. Hockey är affärer, tro inget annat.
Vi kan aldrig utmana NHL vare sig i kvalité eller kapital och flödet av svenskar till Nordamerika kommer att fortsätta. SHL tappar även till KHL, just nu har nära tjugo svenska spelare kontrakt i KHL och fler lära skriva på för världens andra bästa liga under sillyn. Det låter inte så mycket, men för en liten liga som SHL är det väldigt kännbart tappa dessa spelare som kunde utgjort en stomme i vilken SHL-klubb som helst. Jag skulle hellre sett att återföreningen av Linus Omark och Johan Harju i ”Övertorneå connection” skett i Luleå än i senaste KHL-klubben Jokerit.
SHL tappar ytterligare kvalité när slutspelets bästa målskytt och VM-spelaren Jimmie Ericsson lämnar för KHL. Vinnaren av guldpucken och poängkungen i både SHL-slutspelet och VM i Minsk, Joakim Lindström, lämnar för NHL och hans radarpartner Oscar Möller lär följa utomlands efter kontraktet med Skellefteå gått ut.
Jag är imponerad hur väl duon från Skellefteå stod sig i VM, det visar vilken klass SHL och svensk ishockey håller. Men när de lämnar ligan, var står vi då?
Vi kan inte hindra NHL från att dammsuga Sverige rent på talang, men behöver vi utstå att KHL holkar ur vår liga på bra spelare?
Lösningen ser jag är att bilda en svensk division inom en nordisk konferens i KHL. Det här betyder lagen i Sverige spelar mot varandra under en grundserie och de främsta lagen går vidare till slutspel mot andra lag spritt över kontinenten. Klubbarna kommer alltså inte spela mot ryska klubbar med namn vi inte ens kan uttala under grundserien, utan mot svenska klubbar. Divisionssegraren i Sverige får Le Mats trofé och förhoppningsvis håller de svenska lagen att utmana om Gagarin Cup i slutspelet. Andra divisionen för nordiska konferensen bör placeras i Finland, där finska klubblag möter varandra.
Detta vore bästa lösningen för att behålla våra spelare i Sverige och samtidigt ge en sportslig utmaning till artister som inte kvalificerar för NHL. Spel i världens andra bästa liga lockar mer än en hockeyliga som tappar mark mot Schweiz.
Låt oss vara ärliga och erkänna att SHL inte klarar globala konkurrensen, när Elitserien blev SHL den här säsongen är det främst en kosmetisk förändring. Problemen kvarstår att svensk ishockey blöder och kommer göra även när ligan växer från tolv till fjorton lag nästa säsong. Samma urholkade liga, spritt på fler städer.
Jag är trött på att se hur SHL degraderats till tredje klassens liga i världen och tappar även mark i Europa, trenden måste brytas!
KHL växer i Europa och jag ser det som naturligt att Sverige och Norden blir en del i en liga som på allvar kan börja kalla sig för en kontinental hockeyliga. Den är inte främst en rysk angelägenhet längre, det är en tjeckisk, slovakisk och även en finsk angelägenhet. Det bör också bli en svensk.
Det är dags att lägga ned rysskräcken och se detta som ett alternativ för svensk ishockey i framtiden.
Divisionerna i KHL är döpta efter ryska hockeylegendarer. Så vad skulle en svensk division i KHL få för namn, uppkallad efter någon med anknytning till Sverige men även Ryssland? För mig är valet självklart – Stefan Liv.
Liv omkom i den tragiska flygolyckan för tre år sedan där hela KHL-laget Lokomotiv Jaroslavl omkom. Målvakten fick 2013 ge namn till priset för slutspelets bästa spelare i SHL. Ett sätt att hedra personen Stefan Liv och hans karriär, där det som stod ut mest var SM-finalen 2004 där han höll nollan i fyra raka matcher mot Färjestad och tog guldet för Hv71. Kan ni tänka er en bättre symbol som förenar Sverige och Ryssland?
Om två säsonger fyller Sveriges högsta liga i ishockey 40 år. Elitserien föddes 1975 och döptes om till Svenska Hockeyligan förra säsongen. Jag har svårt att se att SHL överlever till sin 60-årsdag om inget förändras.
