Krönika: Om säsongen som var!
Det har blivit dags att lista årets toppar och floppar i Luleå - vilka förtjänar att hyllas och vilka levde inte upp till förväntningarna.
Luleå har gjort en strålande säsong och laget fortsätter att vara ett topplag under Jonas Rönnqvists ledning. Men det räcker såklart inte med att enbart ha en bra tränare för att nå framgång, det krävs också att man har spelare som levererar. Men trots att Luleå slutade topp fyra och slutligen också tog sig hela vägen till final och dessutom vann European Trophy, så fanns det också några spelare som inte levde upp till förväntningarna.
SPELARE SOM FÖRTJÄNAR ATT HYLLAS
Niklas Olausson - En av lagets absolut viktigaste spelare och vinnare av den interna poängligan med 12 mål och 35 assist (slutspelet inkluderat). Han kanske inte är den målfarligaste spelaren, men har likt Stefan "Skuggan" Nilsson en förmåga att servera sina medspelare ur de mest omöjliga av vinklar och positioner. Försvann precis som många andra i finalen, men innan dess var han fenomenal och fortsätter att leverera. Har kontrakt även över nästa säsong, men säger själv att han är sugen på att testa vingarna i den ryska ligan. Förhoppningsvis tar Olausson sitt förnuft till fånga och stannar i Luleå även nästa säsong!
Johan Gustafsson - "JG" har varit utlånad till Luleå ifrån NHL-laget Minnesota Wild under den gångna säsongen. Och efter en minst sagt imponerande insats i Luleåtröjan så är det inte konstigt att de vill ha över honom till nästa säsong. Delade på ansvaret mellan stolparna tillsammans med Rautio under grundserien, men när slutspelet drog igång så var "JG" nummer ett och stod samtliga matcher. Var en bidragande orsak till att Luleå kunde ta sig till final och väl i finalen så var han Luleås odiskutabelt bästa spelare. Tråkigt att han lämnar, men han förtjänar verkligen att få chansen i världens bästa liga och det är bara att önska honom lycka till!
Robin Jonsson - Är precis som Olausson en av lagets viktigaste spelare. En general som aldrig sviker och en jätte i försvaret. När Robin är på isen så släpper Luleå sällan in baklängesmål. Slutade på imponerande +24 i plus/minus-statistiken och gör på nytt en strålande säsong.
Anton Hedman - Värvades inför säsongen för att ge Luleå mer tyngd i det fysiska spelet, något man saknade förra säsongen och Hedman levde verkligen upp till förväntningarna. Luleås överlägset bästa tacklar under grundserien. I slutspelet var han dessutom den som tacklade mest av samtliga spelare. Bidrar otroligt mycket med sin energi ute på isen och motståndarna vet att de måste se upp; för när Hedman är inne så smäller det!
SPELARE SOM FLOPPADE
Mika Pyörälä - Kom inte alls upp i den nivå som vi förväntade oss! Öste in mål under sin tid i både Timrå och Frölunda, men i Luleå blev det endast 5 mål på 32 matcher och i slutspelet var han dessutom helt osynlig. Klar för Kärpät i den finska ligan!
Kim Hirschovitz - Någon som kommer ihåg Kim? Inte? Han spelade i alla fall 32 matcher med Luleå under säsongen. Kom ifrån KHL och hade höga förväntningar på sig - men misslyckades totalt och lämnade för nya äventyr i KHL.
Jens Jakobs - Klarade inte riktigt av att anpassa sig till Luleås sätt att spela. Hade under slutet av säsongen svårt att ta en ordinarie plats och var mestadels petad i slutspelet. Kanske var steget från HockeyAllsvenskan till Elitserien för stort? Får en ny chans i Leksand kommande säsong.
Sami Sandell - Samis andra säsong blev inte någon större succé. Halverade poängskörden från föregående säsong och har dessutom varit väldigt skadedrabbad under båda sina säsonger i Luleå. Har ett utgående kontrakt och det mesta tyder på att han inte får förlängt.
ÅRETS GENOMBROTT
Dean Kukan - Fick hoppa in under säsongen när försvaret var hårt skadedrabbat och imponerade så pass mycket att han sedan blev kvar i A-laget. Agerar väldigt lugnt och moget ute på isen trots sin unga ålder och spelade drygt 18 minuter per match (bara Fransson och Skrbek spelade mer), vilket visar att Jonas Rönnqvist verkligen tror på Kukan. Har potential att utvecklas till en riktigt bra försvarsspelare.
Peter Cehlarik - Trots att Cehlarik inte spelade lika mycket som Kukan så gjorde han ett minst lika stort avtryck. 17-åringen kom in som en frisk fläkt i slutskedet av säsongen och gjorde 6 poäng (3 mål, 3 assist) på åtta matcher och bildade tillsammans med Fogström och Vihko Elitseriens bästa fjärdefemma. Det ska bli väldigt intressant att se om han tar en ordinarie plats kommande säsong.
Det finns såklart fler som är värda att nämnas. Men dessa spelare är de som stack ut mest i mina ögon, både på gott och ont!
Vad tycker du? Vilka förtjänar att hyllas och vilka levde inte upp till förväntningarna?
