Krönika: Osvenskt att skrota kvalserien!
Kvalserien är en svensk tradition vi måste värna om, menar krönikören. "En stängd liga är som att leka hela havet stormar och aldrig plocka bort en stol, alla får en plats ändå. Hur spännande är det?" Han menar en stängd liga tar död på svenska hockeysjälen.
Jag kommer ihåg kvalserien för två säsonger sedan, fram till omgång 9 var det jämnt mellan Djurgården och Rögle. Stockholmslaget hade hamnat i kvalserien efter hamnat på elfte plats i dåvarande elitserien, Linköping kunde lika väl hamnat där. Lagen var på samma poäng efter 55 omgångar, men det var tre insläppta puckar fler som gjorde att Djurgården hamnade där tillsammans med Timrå.
Åter till kvalserien det året, det stod klart tidigt Timrå skulle behålla sin plats. Medan DIF fick en sämre start, inte minst förlora mot Rögle med 3-4 hemma i början av kvalserien. Efter sex omgångar hade Djurgården tagit sex poäng av 18 möjliga, tänk på att detta är bäst efter tio omgångar.
Djurgården gjorde ett ryck och fram till omgång 9 fanns en teoretisk chans Djurgården kunde snuva Rögle på elitserieplatsen, förutsatt Djurgården vann sina två sista matcher och Rögle förlorade sina. Efter omgång 9? Djurgården-BIK Karlskoga, 3-0. Örebro-Rögle, 1-4.
Sex poäng skiljde lagen åt och det spelade mindre roll Rögle förlorade omgång 10 mot Djurgården, skåningarna spelade i elitserien!
***
Vad vill jag berätta med ovanstående?
Att det spelar ingen roll om laget är ifrån vår huvudstad eller en småstad i Skåne, alla är lika i en kvalserie. Ängelholms stolthet kan slå Sveriges mesta mästare, ingen kan leva på gamla meriter. Visst, kvalserien är ett helvete – Men ack, så underhållande helvete!
Jag tror ingen utanför Stockholms tullar sörjde att Djurgården hamnade i hockeyallsvenskan det året. Men jag kommer också ihåg att jag tänkte ”nu är det en tidsfråga innan ligan reagerar på detta – aldrig att de accepterar huvudstaden saknar ett hockeylag i vår högsta liga!”.
***
Visst skulle det bli så.
SHL avslöjades idag av Expressen planen på att skrota kvalserien. Ligan vill införa ett system med så kallade två ”wild cards”, dvs. inbjudningskort till ligan för att se om det håller måttet i vår högsta liga. Gör de inte det, åker de ut.
Bland kriterierna är ekonomisk stabilitet, fair enough. Storlek på arenan, men sen blir det konstigt, krav kommer ställas på ”klubbens varumärke” och ”storlek på orten” klubben är ifrån.
Behöver jag skriva ut att detta är en gratis-inbjudan till Djurgården och Malmö till SHL?
Inget av lagen är på en kvalplats till SHL just nu, Djurgården har misslyckat i sina återtåg, men kommer i framtiden få en plats pga. sitt varumärke som ”mesta mästarna”. Malmö? Sveriges kostsamma skämt som kastat bort mångmiljonbelopp genom åren och inte spelat i kvalserien på fyra år! Det blir i praktiken en stängd liga, där storstäderna har en given plats och ”bönderna” hålls utanför.
Tanken är så absurd och osvensk! Jag tycker djurgårdsprofilen Håkan Södergren summerar det väl:
”Jag tycker att det är så frånskilt svensk grundläggande idrottskultur. Jag tror inte att det är någon lyckad lösning.” säger han till Expressen.
”Det är fascinerande att man från SHL:s sida tycker att det är en speciallösning för dem. Ett kortsiktigt ekonomiskt tänkande. Jag tycker att det är Kalle Anka.”
***
Tanken är givetvis att likna NHL. Men låt mig då klargöra en fundamental skillnad mellan dessa ligor:
I Sverige har vi en tradition av folkrörelser och vår liga är förlängningen av en idrottsrörelse. Vi har föreningar och klubbar med medlemsinflytande på en demokratisk väg.
Svensk ishockeys styrka är just att den är så dynamisk, det kräver hålla sig på tå för att tillhöra i toppskiktet av svensk ishockey. Det finns inga garantier en klubb spelar för evigt i vår liga.
Just därför kan en klubb som Rögle utan en enda SM-titel slå ut mesta mästarna Djurgården i en kvalserie, där går det inte att leva på gamla meriter!
I NHL är det annorlunda, ligan är stängd och är byggd på ägare snarare än folkrörelser. Där köper magnater ett ”varumärke”, en franchise och skapar marknader snarare än hockeykultur.
Det är därför vi ser absurda försök i NHL att expandera mot amerikanska södern, trots hockeykulturen finns i Kanada och drygt hälften av spelarna i lagen i ligan består av kanadensare.
Money talks, bullshit walks. Men är det genuint eller folkligt? – Nej.
En stängd liga är som att leka "hela havet stormar" och aldrig plocka bort en stol, alla får en plats ändå. Hur spännande är det?
***
En klubb som kommit att bli en antites till SHL:s planer är Asplöven HC.
Både sportchefen i Linköping Mike Helber och Tomas Ros på Sportbladet tycker laget är en fara för svensk hockey.
Haparandaklubben är inne på sitt andra år i hockeyallsvenskan och har stundtals varit uppe och nosat på en kvalplats till SHL.
Asplöven är allsvenskans i särklass fattigaste klubb, deras budget motsvarar en månadslön för en spelare i SHL. Per Kenttä är tränare, sportchef, materialare och vaktmästare, tro fasen om han inte kör bussen för klubben med Sveriges längsta bortaresor också.
Tornedalingarna är en nagel i ögat på pamparna och ”experterna” som vill låta pluringen gå före sporten. Asplöven har en ishall, även om multiarenan Barents Center är under uppbyggnad. Klubben saknar ett etablerat varumärke med knappt två år i Sveriges andraliga. Haparanda är en liten stad, om än potential till en marknad på andra sidan gränsen.
Kort sagt, Asplöven är raka motsatsen till vad eliten vill göra med svensk ishockey!
Jag kan sympatisera starkt som Luleåfan, trots vi är inne på vår trettionde raka säsong 2014/2015 i Sveriges högsta liga har vi aldrig känt oss som välkomna. I princip, vi upptar bara en plats för de finare klubbarna i Stockholmsregionen. Men efter snart trettio år bör väl flesta inse vi inte är på en tillfällig visit i ligan? Vi har fler säsonger i ryggen än klassiska AIK, Leksand och Skellefteå. Skillnaden mellan dem och oss är att samtliga tre är medias lilla gullegrisar.
I framtiden kan det bli annorlunda, då spelar det mindre roll om en klubb kommer från ”Sveriges Kanada” med en levande hockeykultur.
Nej, låt oss få utmana på lika villkor även i framtiden! Behåll kvalserien och låt sporten fortsatt gå före pluringen! Låt oss behålla sportens själ, att även de lägsta i närings(livs)kedjan kan utmana de bästa!
LHF/77
