Krönika: Vilddjur och krigare i Luleå Hockey
Var så säker, det kommer göra ruggigt ont att möta Luleå denna säsong.
Det kommer göra ruggigt ont att möta Luleå Hockey i vinter, jag säger bara Aj, aj aj. Publikfavoriten och powerforwarden Anton Hedman har återvänt till klubben och skrivit ett långtidskontrakt. Det är den typ av spelare som alla älskar att ha i sitt lag, men som motståndarna avskyr att möta. Han kan liknas vid en stor, tämligen snabb, vithaj som ständigt är på jakt efter sitt byte. Den motståndare som är inne på isen och har 191 cm och 96 kg Hedman jagande efter sig i hög fart måste ständigt vara på sin vakt för att inte bli hårt tilltufsad och "biten" av Hedman. Oftast med tillåtna medel, ibland med otillåtna. Hockey ska vara en fysisk sport och jag gillar verkligen den tuffhet som Hedman står för. Det gäller dock att inte dra på sig för många utvisningsminuter och hålla sig inom regelboken, då det ofta är i specialteams (boxplay och powerplay) som täta SHL-matcher avgörs. Hedman, som vunnit tacklingsligan flera år i SHL, inkl. fjolåret, lyckades undvika botebänken mer än vanligt förra säsongen. Det är ett gott omen inför denna säsong.
Även tvåan i SHL:s tacklingsliga förra säsongen finns i Luleå Hockey. Nämligen den resliga NHL-meriterade finländaren Lennart Petrell. Han är lika lång som Hedman och väger nära 100 kg. Utan ett gram fett på kroppen verkar det som. Han kan också beskrivas som en stor vithaj som dock slipat ned tänderna lite och inte är lika elak som Hedman. Jag tror sällan eller aldrig jag sett en spelare i SHL som är så skicklig på utdela stenhårda och schyssta tacklingar. Dessutom med en otrolig tajming i utförandet. Petrell hade en sisådär säsong i grundserien förra året kan jag tycka. Han växte dock enormt i slutspelet när det blev intensivare spel och mer kamp framför målen inte minst.
Sedan har vi den erkända tuffingen Jonathan Granström som inte tvekar att kasta handskarna om någon försöker jävlas med honom eller en lagkamrat. Jävlas inte med mig, då f-n, känns det som han säger för sig själv hela tiden när han åker runt på isen. Det är en riktig krigare, med det långa håret flängandes när han är ute på slagfältet och han står alltid upp för laget till sista blodsdroppen. Vare sig det är tränings- eller tävlingsmatch. Han är inte stor i centimeter räknat, men däremot när det gäller densitet och kilon. Det är som att flytta på en blyklump. Till sin hjälp på slagfältet finns den unge, storväxte krigaren Emil Sylwegård. Han mäter nära 190 cm och är nästan 100 kg tung. Emil går ofta fram likt en pansarvagn på isen och räds inte heller att använda sig av "boxarhandskarna". Förutom de långa håret och tuffheten har de också gemensamt att de "snackar"(trash talk) en massa ute på isen för att få motståndarna ur balans. Jag förmodar att samtalsämnet ej handlar om väder och vind.
Som om detta inte vore nog av vithajar och stenhårda krigare så har Luleå Hockey värvat den finska hårdföra tuffingen Illari Melart. Den KHL-meriterade backen mäter hela 192 cm och 103 kg, samt har 48 i skridskostorlek! I intervjuer ser han ut som en lugn, stor och snäll björn, men likt grizzlybjörnen kan han snabbt förvandlas och våldsamt attackera sina byten. Melarts stenhårda spelstil är svår att inte tycka om och mycket talar för att han kommer bli en stor publikfavorit i Coop Arena i vinter. Den som söker honom på youtube vet vad som är att vänta om man retar upp grizzlybjörnen från Finland.
Dessutom har Luleå Hockey det tyngsta laget i hela SHL med en snittvikt på 89,5 kg. Det finns således en hel del riktigt "tunga pjäser" att försöka flytta på för våra motståndare.
Det är med stor glädje jag kan konstatera att jag har dessa vilddjur och krigare i mitt lag och mitt bästa råd till våra motståndare (obs, brukar ej ge råd till motståndare) är att inte reta upp dem!