Luleå v.3 – Gillas och Ogillas!
Luleås superform håller i sig in på det nya året och vi gillar de spelare som levererat!
Gillas!
5. Sweatts comeback
Vad vi har längtat att se "virvelvinden från Illinois" spela igen! Bill Sweatt har matchats försiktigt in i laget efter missat mer än halva säsongen pga. en magmuskelskada, innan hans comeback mot Karlskrona hade amerikanen bara spelat sex matcher i sin nya klubb.
Men redan i sin andra match efter skadan och hans åttonde totalt i Luleå, kunde han inte vänta längre och gjorde 2-0 mot Rögle - Och vilken projektil han fyrade av!
4. Jacob Lagacé
Min personliga favorit inför säsongen och tagit en mer undanskymd roll i fjärdekedjan utan att klaga. Kanadicken inledde målskyttet mot Skellefteå och klev av isen med 1+2, både Harju och Sylvegård fick göra mål efter pass från hans klubba.
Klart en av de mer underskattade spelarna i laget.
3. Tacklingsglada Luleå
Oj, vad Luleå smäller på! Bara i derbyt mot Skellefteå delade laget ut 21 proppar, fick effektivt ned farten på gästerna. Inför säsongen såg jag Luleå som ett lag med "smärta & skills". Det verkar hittat en vinnande spelstil där fysiken är en central del.
Kul att de extra-kilon laget bär har blivit en tillgång, inte ett handikapp. Som i början av säsongen.
2. Anton Hedman
Obestridd tacklingskung i Luleå och Hedman delar med Harju det längsta kontraket i laget. Passar perfekt i vår klubbkultur med en förkärlek till fysiska spelet. Ger tyngd i andra-kedjan där Wallmark och Micfliker har de spetsegenskaper han saknar.
Trots det, 3+1 de sista fem matcherna!
1. Johan Harju
Bröt sin långa måltorka mot Skellefteå efter sjutton raka mållösa matcher i SHL. Det har fått självförtroendet att växa för kaptenen och han tog t o m en brottningsmatch mot Kevin Marshall i Rögle framför eget mål. Tornedalingen är inte direkt känd att sticka fram när det hettar till på isen.
3+2 de sista fem matcherna.
Ogillas!
Osynliga spetsspelare
Vi har en trio som delar förstaplatsen i interna poängligan. Rajala, Micfliker och Wallmark. Av dessa tre ser jag det är bara "Walle" som får sin omgivning att växa. Tycker både Toni Rajala och Jacob Micfliker är för osynliga fem mot fem och åker snålskjuts på andra spelares hårda arbete.
Poängen trillar in, ja. Men jag värderar även jobbet fram till en gjord poäng.