Positiva tecken
Jonas Rönnqvists passiva matchcoachning var temat senast jag skrev en krönika. Kritiken i den krönikan gick kort sammanfattat ut på att Rönnqvist alltför ofta bara låtit spelet rulla på oavsett hur det sett ut på isen. Sedan dess har dock mycket hänt, vilket är positivt.
Det har framkommit uppgifter om att Luleå hockey medvetet tränat ner sig för att på bästa Lars Frölander-manér kunna formtoppa sig till de stunder då behovet av maxprestationer är som störst, i Luleås fall slutspelet. Jag tycker precis som många andra fans att Luleå under tiden efter jul ofta sett mycket tungfotade ut, men om man får tro uppgifterna om nedtränade spelare, så finns det kanske en rimlig förklaring till formsvackan.
Trots att Luleå hockey hade en tung januarimånad tycker jag att det var mycket glädjande att se att Rönnqvist och kompani drev på sina spelare, gjorde om i formationerna, tog time-out, ja verkligen sände bra signaler till laget. Jag anser att denna coachförändring inleddes under matcherna mot AIK, Växjö och HV 71 som spelades under tidsperioden 17-23 januari. Laget bjöd sannerligen inte på något skönspel under dessa matcher men ändå var just coachningen ett glädjeämne. Visserligen har passivitetet tidigare varit så påtaglig så att minsta felbyte bland spelarna kunde framkalla glädje hos vinsttörstande Luleåfans som verkligen ville se förändringar från ledarhåll. Under ovan nämnda tidsperiod kunde flera aktiva handlingar från coachhåll helt plötsligt urskiljas, bl.a. ökade Chris Abbotts matchtid alltmedan broder Cams matchtid minskade då deras prestationskurvor pekade åt vitt skilda håll.
Under matchen mot SAIK inträffade ett Boorkskt-MOMENTUM. Momentum, detta ord som såväl Boork som flertalet andra hockeydebattörer mer än gärna missbrukar till dess yttersta gräns, uppstod verkligen under matchen mot SAIK. Inför den matchen rådde dödgrävarstämning bland många Luleåfans och jag själv avstod för första gången för säsongen från att satsa pengar på matchen. Känslan inför matchen var att SAIK skulle skölja över ett formsvagt LHF med tanke på hur respektive lag sett ut inför matchen. Tänk vad skönt det var att ha fel! LHF stred tappert och Rönnqvist låg på sina adepter till den milda grad att CMore-reportern mellan båsen såg smått chockad ut. Denne undrade bl.a. om det var rimligt att som coach vara så krävande och aktiv gentemot sina egna spelare. Som supporter framför TV:n blev mandäremot lycklig av dessa rapporter eftersom tränarnas passion verkligen speglade av sig på isen. Efter matchen, som LHF vann efter distinkta straffar av Jakobs och Klasen, så knöt Rönnqvist näven och bjöd på ett riktigt segersmalj framför en deppad SAIK-supporter. Det var momentum det! Trenden av passionslöst spel var, åtminstone för stunden, bruten.
Några av de detaljer som jag sett och gillat är att förändringar genomförts i såväl kedjeformationerna som i Powerpaly-uppställningarna. Den nya kedjekonstellationen med Klasen, Pyörälä och Hedman har sett intressant ut. Jag tycker även att det har varit rätt av tränarstaben att låta Robin Jonsson och Lukas Kilström att starta PP1 för att sedan låta ordinarie förstabackparet Gunnarsson och Fransson komma in som PP2. Visserligen är ingen av herrarna Kilström och Jonsson några offensiva spjutspetsar men det sänder en signal till laget att man inte varit helt nöjda med det som presterats i den spelformen. Dessutom tycker jag att Kilström presterat förvånansvärt mycket framåt i förhållande till hur pass lite istid han fått i PP under säsongen. Det omvända kan väl sägas om Fransson som gärna får ta med sig slagskottet från landslagssamlingen till LHF. Detta var några av de konkreta förändringar som genomförts från tränarhåll. Jag har gillat dessa förändringar, men det som framförallt gläder mig är att aktiva förändringar skett när saker och ting inte fungerat.
Det faktum att Rönnqvist verkar försöka formtoppa laget och har blivit mer aktiv i sin coachning borgar för ett betydligt trevligare slutspel än föregående år. Kan han dessutom försöka se till att Fabricius handleder får lite välbehövlig massage och en gnutta 5-56 så kan det här bli riktigt bra inför slutspelet!
