Luleåbloggen: Smält stål blev hårt stål
Min kollega Mathias Nilsson träffade verkligen huvudet på spiken i sin krönika idag, för det som saknas mest av allt i Luleå Hockey just nu är hjärta och passion. Luleås själ och hjärta - det hårda jobbet - har varit som bortblåst hittills på säsongen. De värvade stjärnorna verkar t.ex. helt ointresserade av det defensiva arbetet. Luleås adelsmärke har alltid varit det hårda jobbet och att det ska vara jäkligt tufft att komma till Coop Arena och möta de hårda stålmännen - oavsett utgång av matcherna. Men just nu känns det allt som oftast som smält stål. Ledins karaktär saknas nåt enormt. Inte spelaren Ledin, utan karaktären Ledin. Trots pengaregnet är laget delvis felbyggt, då det saknas en förstecenter och PP-back av rang, samt pådrivare av typen Ledin & Abbots. Dock finns tid än för Osten att botanisera marknaden. Det är lätt att vara alltför negativt just nu och måla f-n på väggen, men man kan inte låta bli att slita sitt hår när spelet hackar och hjärta tycks saknas.
******
Efter två perioder ikväll låg LHF under med 0-3 på hemmaplan mot Färjestad och hela försprånget från första slutspelsmatchen i CHL var uppäten och det mesta såg nattsvart ut. Men i tredje perioden började laget till min stora glädje visa lite hjärta och lyfte upp spelet och skapade också lite långa anfall. När det behövdes som mest klev den lysande stjärnan på backsidan hittills, Brendan Mikkelson, fram och satte den avgörande pucken. Luleå lyckades med minsta marginal bärga segern totalt sett och ta sig till åttondelsfinal i CHL. Det var oerhört viktigt och ger laget iallafall lite arbetsro. I sista perioden skedde transformationen från smält stål till hårt stål tack vare tungviktare som Petrell och Hedman som gick i bräschen för det hårda jobbet.
Hårt jobb lönar sig!
