Summering av spektaklet som kallades "vecka 10".
När Luleå åter är i spel är undertecknad åter vid tangentbordet. I följande text har undertecknad skrivit ned sina tankar om veckan som gått. Matcher, spelarskada samt damlagets framgångar kommenteras när veckan ska summeras och förpassas till historieböckerna.
Det var nog inte ett PR-geni som namngav Skellefteås supporterklubb ”North Power”. Jag, och fler med mig, anser att det snarare låter som namnet på en högerextremgrupp. Då jag personligen anser att sportkrönikörer som skriver om politik låter som en far-/morförälder som försöker återge tekniska lösningsförslag från ”en trevlig grabb på Telia” håller jag mig borta från den bollen. Lyckligtvis håller nog alla på den politiska skalan med i en fråga – hata Skellefteå. Vidare är det lite magstarkt att ett gäng från Västerbotten/södra Sverige hävdar koppling till norr.
Varför en nyhetsuppdatering gällande hjältarna från norr inleds med några rader om laget från fiendeland kan man fråga sig. Nu var det på det viset att Luleås första match för veckan spelades borta i just fiendeland. De inledande två perioderna var som tagna ur fjolårets säsong. Matchen var jämn, med visst övertag för Luleå. Nisse Lundkvist kontrade in det viktiga förstamålet i den andra perioden. Inför den tredje var det upp till bevis. Skulle det bli ännu en tappad ledning? Fullt så illa som vanligt blev det inte, men likväl tappad ledning och förlängning. Den hann bölja fram och tillbaka några gånger innan Skellefteå avgjorde. Allt för sällan resulterar matcher mot Skellefteå i glädje.
”En olycka kommer sällan ensam” eller ”Misery loves company” brukar det heta och visst var det så även denna gång. Dagarna efter rapporterades att Petter Emanuelsson har ådragit sig en skada som medför att säsongen är över för hans del. Undertecknad kan inte annat än hålla tummarna för att karln kommer tillbaka i gammal god form nästa säsong. Oavsett om det är med ”Stålmannen” eller annan logga på bröstet.
Motgångarna slutade inte där. Torsdagens match mot Örebro missade undertecknad tyvärr. Eller tyvärr kanske är fel ord, för Luleå blev nollade och förlorade än en gång. Det var sjunde matchen i följd. Efter att hela säsongen ha haft förstaplatsen inom räckhåll börjar Luleå nu närma sig ”play in-placeringarna”. Det är både skrämmande och onödigt. Nu är slutplacering inte det viktigaste, men det ger ofta en fingervisning inför vad som komma skall i slutspelet.
Under lördagen skulle match spelas mot Linköping. Till en följd av ny smittspridning bland SHL-lagen blev det inte någon match. Sedan dess har matcher skjutits upp likt fyrverkerier timmarna innan tolvslaget på nyårsafton. Nu får vi hoppas att ”tolvslaget” aldrig kommer med ett uppskjutet, inställt och nedlagt slutspel. I sådant fall har ännu en säsong spelats i onödan. Det kanske är starka ord, men vem vill känna lukten av god mat en hel vinter för att sedan inte få äta? Lukten har sin charm, men maten är ändå som bäst när den väl får ätas.
På tal om slutspel bör damlagets framgångar avhandlas. Kvartsfinalserien mot AIK vann Luleå med 2-0 i matcher. Semin mot nästa lag från huvudstaden, Djurgården, blev också en framgångssaga då Luleå segrade med 3-1 i matcher. I stundande finalserie väntar serietvåan Brynäs. Finalserien inleds ikväll (måndag den 15 mars) och spelas färdigt senast nästa måndag, förutsatt att inte smittspridningen i samhället även påverkar den serien. Under kommande veckas nyhetsuppdatering hoppas undertecknad åter få skriva om damlagets framgångar!
