Lagbanner
Luleåbloggen: Tillbaka till grunderna, Luleå!
DUBBLA FÖRLUSTER Back to back passar inte Luleå, än mindre försöken att ändra spelidén i sista minuten av säsongen.

Luleåbloggen: Tillbaka till grunderna, Luleå!

Bloggen ifrågasätter fenomenet back to back och även Luleås form under dagarna före och efter Omark anslöt till laget.

Säsongens sista back to back spelades mellan fredag-lördag mot Örebro hemma följt av AIK borta, förlust i båda matcherna för Luleå.

Back to back är ett nytt begrepp inom svensk ishockey där ett lag spelar en match på fredag följt av en match igen på lördag, två matcher i rad.

Resultatet har inte varit till Luleås fördel, laget har spelat back to back fem gånger och av dessa tio matcher har Luleå vunnit fyra av fem fredagsmatcher, men förlorat fyra av fem lördagsmatcher. Bara en gång har laget vunnit båda matcherna fredag-lördag, båda gångerna vann Luleå med 1-0 på hemmaplan.

Varför förlusterna radats upp på lördagsmatcherna beror inte sällan på att laget Luleå möter fått vila en dag och har en match mindre i benen inför mötet. Det går att ifrågasätta sportsliga rättvisan om båda lagen inte tävlar på lika förutsättningar.

Samtidigt förstår jag inte tjusningen med back to back, vad är det underhållning se ett uttröttat lag möta ett utvilat? Är ångestmatcherna till för att öppna för fler skrällar? Men det är ju ingen riktig skräll om ena laget är för trött att bjuda upp till dans. Förändra schemat så att två lika utkörda lag möter varann är inte heller ett alternativ, usel underhållning som inte lär förbättra SHL som redan har en publik som sviker.

Nej, back to back är ingen lyckad import från NHL och jag vill att det skrotas till nästa säsongs schema. Back to back, på ren svenska, s u g e r!

***

I helgen häcklade Gnagets fans Anton Hedman och kallade honom ”hockeymördare”, luleåhulken avslutade aikaren Fredric Anderbergs karriär redan i sin debut i SHL i början på oktober. 19 år och redan hockeypensionär. En tråkig följd av en olycklig tackling, hoppas Anderberg hittar en alternativ sysselsättning.

***

Linus Omark har gjort en efterlängtad comeback i Luleå, han tillför en spetskompetens Luleå länge saknat. Men något har förändrats i laget som det sett ut före och efter Omarks inträde. Något vi kan kalla för:

Pre-Omark:

- Luleå är Sveriges tätaste lag med minst antal insläppta mål, stenhård back- och forechecking i byte efter byte i 60 minuter som ger laget total dominans över isytorna. Med fantastiska special teams där Klasen är extra kryddan i powerplay.

Post-Omark:

- Luleå släpper in sex mål på två dar, jämfört med tidigare 1,8 insläppta mål/match. 2 mål i powerplay på totalt åtta försök.  Två insläppta mål i tre numerära underlägen mot Örebro, 1 mål insläppt i BP mot AIK, men även ett insläppt i PP.

Märk väl att jag inte pekar finger åt Linus Omark, jag pekar på laget. Special teams har inte funkat alls och checkingen över hela banan bara försvann. Luleå försökte spela ett mer kreativt och tekniskt spel som inte alls är deras stil. Jag skäms inte alls att mitt lag är ett spelförstörande lag snarare än ett spelförande, krympa isytor och ett enkelt rakt spel har varit deras segerrecept tidigare. Målvakterna hade inte ens hjälp av att hela laget jobbade hemåt längre, ingen visste vem som skulle markera eller sätta press på vem, försvaret var ett hönshus!

Luleås tidigare problem har varit att backarna i flera fall är tekniskt skickligare än våra forwards, ”Olle” och Klasen undantagen som bekräftar regeln. Med Linus Omark får laget ytterligare en udd, men ge aldrig upp grunderna. Jobbet hemåt såg vilset och stundtals riktigt slappt ut. Moderna ishockeyn ”Rönken” varit med om att utveckla kräver hårt jobb åt båda hållen, laget kan inte överge det ena för att förbättra det andra. Klasen och Omark förbättrar Luleås powerplay, men gör inte laget till ett i grunden offensivt lag. Luleå ska inte försöka imitera Skellefteå och överge sin grundläggande defensiva spelidé, Luleås framgång har inte legat i att spelet varit kreativt, utan konsekvent.

För övrigt var Wallmark en fullt godkänd center till Omark, men Forsberg gör ett bättre jobb tillsammans med Fabricius i fjärde kedjan. Jag tycker hulken i laget, Anton Hedman, ska få en chans. Han är en oöm spelare båda i närkampsspelet och spelet framför målet, men han är även underskattad i klubbtekniken. Hedman vinner puck lika mycket med sina handleder som med sina axlar. Vore ett spännande samarbete med Omarks balanssinne och Hedmans storlek.

Linus Omark fick under dagarna ta en del stryk i ryggen och inför slutspelet skadar det inte att en av våra stjärnor har en polis bredvid sig.

LHF/77

Mathias Nilsson@MutteNilsson2014-03-02 12:18:00
Author

Fler artiklar om Luleå