Topp 10: Mest värdefulla spelare i Luleå (plats 10-6)

Jag fick ett bra mottagande av min förra lista med ungefär 2000 st. unika läsare. Nu listar jag de tio mest värdefulla spelarna i Luleås Hockeys historia!

Tidigare listade jag "Mr.Luleå" där listan koncentrerade sig på antal säsonger i luleåtröjan för att mäta lojalitet för klubben. Vissa ville placera några högre upp, andra saknade några namn. Jag erkänner att det var en miss av mig att glömma en pålitlig back som Torbjörn Lindberg, med 13 säsonger är han given på listan! Ett misstag jag ångrar.

I denna lista gör jag inga misstag. Här är jag ytterst påläst om fakta och koncentrerar mig på spelares individuella prestationer, snarare än antal säsonger, som bidragit starkt till klubbens framgång.

Nedan presenterar jag de fem första spelarna på min topp 10-lista för Luleås MVP:

10. Mikael Renberg, f. (1990-1993, 1994-95, 2000-01, 2004-07)

– Ett minst sagt kontroversiellt val på min lista och jag pendlade mellan placera honom på listan eller endast som ett ”hedersamt omnämnande” (eller motsatsen till hedersamt).

Det är sant, om Renberg avslutade karriären i Luleå och inte som kapten i ärkerivalen Skellefteå, hade nog #19 omnämnts av fansen med större värme än bitande kyla.

Men lägger vi klubbytet och alla bittra känslorna runt pensionspengarna i Obol-affären åt sidan, kan vi titta mer på spelaren Renberg.

JEM-guld 1990, VM-guld 1998 och under 90-talet var han tredje länk i Philadelphia Flyers legendariska kedja med Eric Lindros och John LeClair, Legion of Doom. Under tre säsonger gjorde kedjan 666(!) poäng och Renberg har ännu klubbrekordet i Flyers för flest poäng av en rookie i ligan.

I Luleå är Renbergs bästa merit ett SM-silver från klubbens första SM-final 1993 och hans bästa säsong i klubben var 2000/2001 då han gjorde 54 poäng på 48 matcher, 11 poäng på 11 matcher i slutspelet. En skörd på 65 poäng totalt, bäst i klubbens historia gällande grundserie+slutspel. När Micke Renberg inte var skadad, visade han vad norrländsk dynamit innebar!

9. Torbjörn Köhler, f. (1977-1984)
– Om #19 bars med tveksam heder av Mikael Renberg, bars numret tidigare så mycket, mycket mer hedersamt av kapten Köhler i luleåtröjan. Under 80-talet bildade Köhler tillsammans med Rolf Karlsson och framlidne Hans ”Nobbe” Norberg bland klubbens bästa kedjor genom tiderna under namnet Kapten Köhlers Kompani. Där största framgången är givetvis klivet upp i dåvarande elitserien.

Många spelare har vi att tacka för när klubben gick upp i Sveriges högsta liga 1984, fler skulle rymmas på denna lista. Men ett lag är sällan så framgångsrikt utan en riktigt bra ledare på isen!

8. Thomas ”Bulan” Berglund, c. (1989-2005)
– För många fans har nog #18 etsat sig fast på deras näthinna sedan ”Bulan” tog avgörande tekningen i en nedblodad tröja i SM-finalen 1996. De som är för unga att minnas, kan jag återge betydelsen av tekningen:

Frölundaborg, 1996. Luleå leder i fjärde matchen i SM-finalen mot Frölunda med 3-0, bland de grinigaste och fulaste finaler som spelats i ligans historia. Luleå ställer om till defensiv för att säkra guldet, men Frölunda hämtar upp 3-1 och t o m 3-2 med halva tredje perioden spelad. Frölundabacken Ronnie Sundin tacklar ”Bulan” fult in i sargen och spräcker upp hans ansikte och han blöder ymnigt. Göteborgarna tänker få till en förlängning och en femte match, till vilket pris som helst! Men krigaren ”Bulan” reser sig och är spel igen efter ett x antal stygn sydda.

Slutsekunderna i Frölundaborg, tekning i Luleås zon och Frölunda har chans att trycka dit 3-3 efter en hänsynslös offensiv som Luleå tappert försvarat sig mot. Centern ”Bulan” Berglund tar tekningen, lägger sig på pucken direkt, klockan tickar bort de sista sekunderna och guldet tillhör Luleå!

”Bulan” titulerade sig en gång som ”Sveriges bästa center”, det tåls att diskuteras. Men just tekningen och attityden han gav klubben i 16 raka säsonger placerar den kaxige lille centern på en åttonde plats!

7. Tomas Holmström, f. (1994-1996, 2004-05)
– Kallad "Demolition man", eller "Homer" kort och gott. Vilken målvakt som helst kan intyga det var en riktigt hård dag på jobbet när Holmström stod och skymde framför målet och styrde in skott eller returer.

Holmström är en kultfavorit för fansen i Luleå. Han personifierar lite Luleåandan, klubben kanske inte med mest talang, men där viljan är störst. ”Homer” hade inte bästa farten på rören eller bästa handlederna. Men under 18 säsonger var han bäst i världen på en roll han skapat åt sig själv. T o m en f.d. hårding som Börje Salming har uttryckt fascination över Piteåsonens vilja och mod att ta så mycket stryk för lagets framgång.

Och framgångsrik blev Homer! Två medaljer, ett SM- och OS-guld, har han runt sin hals. Bärandes av en ömmande nacke av allt stryk han fått genom åren. Samt fyra Stanley Cup-ringar på fyra sargade fingrar när Tomas Holmström summerade sin karriär för ett år sedan.

Vissa kanske kan uttrycka skepsis att Homer med tre säsonger i luleåtröjan kan placeras bland de tio mest värdefulla spelarna i klubbens historia. Har han inte spelat för kort tid?
– Javisst, men han var lagets bästa målskytt i slutspelet vid SM-guldet 1996. Det är tillräckligt värdefullt för mig.

6. Roger Åkerström, b. (1986-1991, 1994-2005, 2006-07)
– Vår meste och mest pålitliga back. Roger återfinns på en fjärdeplats för flest spelade matcher i ligans historia och han har flest matcher i luleåtröjan genom tiderna.

Jag placerade Johan Strömwall före Roger sist när jag listade Mr. Luleå, då Strömwalls lojalitet och erfarenhet kombinerat vägde tyngre än Rogers maratonlopp i luleåtröjan. Men Roger har här en helt unik skalp Strömwall saknar, Roger skrev in sig i klubbhistorien med det matchavgörandet målet i guldmatchen mot Frölunda i SM-finalen 1996. Det väger tungt!

Luleåsonen återfinns dessutom på en tiondeplats för flest poäng av en back i ligans historia.

…

Fortsättning följer i del 2

LHF/77