När den rätta känslan inte delas av envisa maktpampar - Oscar Sundh, del 2.
En krönika om när en maktkamp går för långt och när ett klubbmärke inte längre har nån betydelse.
I skrivandets stund är känslan bitterljuv. Krönikan har varit på gång ett tag, men då skrevs den nya arbetsplatsen ut som ett frågetecken. Nu är det klart. Oscar Sundhs nya klubb är Linköping HC och debuten sker idag, mot Luleå.
Det kan inte annat än att ta lite emot att det blev just LHC, klubben de flesta HV-fans inte unnar någon som helst framgång.
Klubben som de flesta HV-fans inte ens unnar att ha med på en lista över hatobjekt. Många använder sig av ordet ärkerival eller värst av allt - lillebror, i media. Det journalister inte förstår är att Linköping för många HV-fans, i själva verket inte är någonting, precis som HV71 inte är någonting för LHC-fansen. Men många trivs med det, det ska på något sätt vara så.
Och jag kan erkänna att det är jävligt trivsamt att vinna ett SM-Guld i Cletta Center.
Men för mig handlar det om nåt annat. Känslan av bitterhet uppstår inte för att det just är LHC, utan för att jag vet att Linköping kommer behandla honom med den respekt han förtjänar. Jag är bitter för att det gör så jävla ont att klubbytet inte blev HV71. Men sår måste bearbetas och läkas och det är för tidigt för en comeback för båda parter.
Men en krönika om HV71 är redan skriven, denna kommer handla om Luleå.
Hur kunde något som kändes så rätt egentligen komma till att handla om något helt annat?
Att Oscar skulle vara tvungen att bryta sig loss från Luleås maktkamp där den mest envisa individen mellan Osten och Rönnqvist, skulle gå segrande ur striden, var ett faktum redan tidigt efter Oscars anslutning tilll laget. Någonting stod inte rätt till. Att Oscar dock inte ens fick vara med i kampen om den som var mest envis, är humor på högsta nivå som kan jämnföras med Killinggängets, som allt för många gånger fått mig att ligga dubbelvikt på golvet i krampaktiga skrattanfall.
Osten värvade och hissade.
Rönnqvist stod inte bakom Ostens värvingen och dissade.
Vilket stolpskott i Luleå tillät det här att hända och vad hände med kommunikationen?
Resultat: Rönnqvist vann kampen om vem som var mest envis. Osten förlorade lite. Oscar förlorade mest.
Folk säger att Rönnqvist ha stake, jag tvivlar. Rönnqvist metod till att fly undan sanningen genom lögner, är inte bara idiotisk, den är skamlig för svensk hockey.
Bulan såg Oscars svaghet i skridskoåkningen. Jag tvivlar igen, nu på Bulans nyktra tillstånd i detta uttalande.
Efter klubbytet tuffar Luleå på med: "Han platsade inte". Det mår vara så, men jag tvivlar en tredje gång. För vad hände egentligen mellan matchen mot HV den 26 september då Oscar fick en chans och briljerade med två mål, till matchen efter mot SAIK då han endast fick spela två byten i första perioden?
Oscar är tragiskt nog inte varken den första eller den sista som kommer få uppleva utfrysning på jobbet, närmast ligger Christian Berglund som inte hört ett ord från sin tränade på två veckor.
Och vad gör man när man inte blir betrodd av sin tränare? En tränare som ljuger om skador som inte existerar? En tränare
som istället för att svälja sin jävla stolhet & ge dig en ärlig chans, skickar upp dig på läktaren för att se på? Jag kan inte hur jag än försöker, föreställa mig känslan av att sitta där, i min livs form och bli förnedrad. Att behöva möta fans i arenan som önskar att jag snart är tillbaka efter en påhittad skada.
I en realistisk värld åker man hem där man kan bygga upp en distansierad verklighet av vad som är sanning och inte. Där man behåller ett visst lugn genom att lita på vad magkänslan säger om att man duger och att dom som fryser ut dig har fel.
Men vad gör man om det hemmet inte finns? Vad gör man om man är bosatt bland någon annans möbler utan att få klara besked om hur vida det tillfälliga boendet är tillfälligt eller inte? Lever man i ovisshet både på jobbet och "hemma", börjar man
ofrånkomligt att fundera på om man verkligen är så bra som många fortfarande försöker påminner dig om.
Man börjar rannsaka sig själv utifrån en persons åsikt och den åsikten etsar sig till slut fast som en igel. En igel som bosätter sig i magen och tacksamt även drar med ditt hjärta i fallet. Du skrattar numer åt varenda komplimang och du ser dig själv som ett stort skämt som ingen vill ha. Igeln äter till slut upp det lilla självförtroende du har kvar och får dig till slut att fundera på att lägga av med det du älskar mest.
Din agent kliver in, hjälper dig att signa nytt kontrakt med en klubb som fortfarande tror på dig, en klubb som ger dig hopp, en klubb som påminner dig om hur jävla mycket du älskar att spela hockey. I det här läget handlar det inte längre om ett klubbmärke eller en eventuell ärkerival till den klubb ditt hjärta fortfarande klappar för. Nu handlar det om dig.
I Linköping går dessutom en av Oscars högsta drömmar i uppfyllelse. Han kommer att lira med sin barndomsvän Johannes Salmonsson och hur häftigt är inte det?
Om det var så att Oscar inte platsade, varför valde man att inte kommunicera? Varför valde man att hitta på skador som inte existerade? Och om nu kemin mellan Rönnqvist och Oscar inte riktigt klickade, varför valde man även här att inte kommunicera, utan ljög om skador som inte existerade? Varför kunde man i tränarstaben inte erkänna eventuella problem eller missförstånd och reda ut dom innan det hann gå så långt att Oscar började fundera på att lägga skridskorna på hyllan?
Det är inte synd om Oscar. Det är synd om såndana som Rönnqvist som tror att det är okej att behandla människor som luft, så länge han går segrande ur stiden mot andras envishet.
Oscars största fan är glad över att idolen signade med en klubb närmre Jönnet. Förståligt, jag är också glad, för bådas skull. Jag hade i och för sig inte haft nåt emot att besöka Luleå, mysigare stad får man leta efter men jag hade mest av allt sett fram emot en konfrotation med herr Rönnqvist själv och fråga hur fan han tänkte den dag då hans envishet tog över hjärtat.
Slutligen: Grattis LHC till en supervärvning.
Och snälla Roger & co, gör inte bara mig utan hela hockey-Sverige en tjänst - tänd den stjärna som slocknat, gärna omgående.
Tack på förhand.
Länk till krönikan "När klubben omotiverat släckte en stjärna - Oscar Sundh":
http://www.svenskafans.com/hockeyzon/hv71/nar-klubben-omotiverat-slackte-en-stjarna-oscar-sundh-489241.aspx
