Ni var värda poäng ikväll, KIK-grabbar!
Kristianstads IK-HV71 1-2. Men så nära, så nära 2-2. Ett resultat som jag definitivt anser att Mikael Gath & Peter Johansson & Joel Gistedts hockeygäng hade varit värda efter 60 minuters spel i Kristianstads Ishall.
Ishockey går ut på att göra mål = mer mål än motståndarlaget.
Ofta är det små marginaler som avgör jämna matcher.
Två flitigt använda klyschor.
Och två klyschor som, enligt mig, känns bra att inleda den här texten skriven strax efter KIK-HV71 1-2.
KIK-spelarna hade väl så många vassa målchanser som sina det-är-bara-tillbaka-till-SHL-direkt-som-gäller-gäster från södra Vätterns strand.
Fredrik Forsbergs 0-2-mål satt via stolpen i nätet bakom KIK-keepern Olof Lindbom.
Med 20.2 sekunder kvar av tredje - och skulle det visa sig även sista - perioden så prickade KIK-backen Gustav Bourammans rungande slagskott, från vänstra tekningscirkeln, HV71-keepern Filip Larssons vänstra stolpe och ut.
Men vi var många som trodde att pucken tog i en innerstolpe i gästernas målbur.
Eller åtminstone att pucken kanske var inne innan den kom ut på isen framför keeper Larsson igen.
Men, efter videogranskning kom huvuddomarduon Alexander Österberg och André Hiljanen, med hjälp av situationsrummet, fram till att pucken aldrig var inne i målet.
Ridå ner,
Så jävla snöpligt.
Det som någon minut (det tog ändå tid att komma fram till beslutet) tidigare hade varit (önskat) glädjejubel från merparten av de 2015 (alltså nästan fullsatt då hallen tar in 2130) åskådare förbyttes efter Österberg och Hiljanens besked i - kan jag tänka mig att det blev, i alla fall för mig, - frustration.
KIK-spelarna var ju så värda minst en poäng.
Och skulle det hela, i så fall, även gått till straffar så är ju frågan om Nikolai Skladnichenko än en gång hade satt en straff.
Hittills den här säsongen har KIKs göra skillnad-ryss satt två bonuspoänggivande straffar plus att han även, till synes retfullt enkelt, satte en straff i onsdags borta mot Västervik.
Men, å andra sidan; inte säkert.
För det här var inte Nikolai Skladnichenkos match.
Han hade tidigare i matchen haft ett par bra lägen men inte fått skotten genom/förbi täckande HV71-spelare.
Samtidigt var KIK-ryssen (troligen) inte riktigt tillfreds med domarinsatsen, i vilket fall ådrog han sig en helt "onödig" frustrationsslashing.
Överhuvudtaget måste KIK-spelarna fokusera på det som går att påverka = det de själva kan påverka.
Alltså själva spelet.
Vara mer skärpta i de avgörande momenten.
Exempelvis hade Trevor Cheek redan efter 80 sekunders spel ett jätteläge att ge KIK en drömstart men skulle finta, finta och åter finta och hann aldrig göra, som jag tror var tanken, backhandslyftningen upp mot Filip Larssons vänstra kryss.
Sedan var pucken flera gånger ytterst nära att ta vägen in i HV71-målet...
... men det var en sån dag när även oturen grinade KIK-spelarna i ansiktet.
Inte nog med att KIK-spelarna skrinnade HA-poänglösa av isen.
Två KIK-spelare tvingades lämna isen i förtid.
Oskar Hassel, det unga backlånet från SHL-Rögle, åkte på en tuff charging där jag definitivt inte tycker det hade varit fel om Max Wennlund, istället för som det nu blev = en tvåminutare, fått 5+20 minuter - redan efter 3.22.
Och HV71-backtuffingen Nichlas Torps elbowing på Herman Hansson, som även den "bara" renderade i två minuter på botbänken, tycker jag också fick en väl lindrig bestraffning från rättskiparduons sida.
Men, det var, som skrivet, en hård och tuff match och det är inte alltid så lätt att direkt fatta "rätt" beslut,
Men KIK-spelarna måste också lära sig att hantera sina känslor bättre.
Både Erik Flood och Gustav Bouramman gjorde sig skyldiga till, enligt mig, "onödiga" utvisningar.
Så, summa summarum; KIK föll mot HV71 på dels sämre skärpa i de avgörande lägena, mindre tur samt "onödiga" frustrationsutvisningar.
Tabellettan HV71 gjorde flest mål - där målen gjordes av göra skillnad-spelarna Emil Andrae och Fredrik Forsberg.
