HVblåggen: Nu räcker det!
Efter att ha sett, läst och hört en hel del kommentarer om HV71 och huruvida de har presterat denna säsong, så kan jag inte hålla tyst längre. Speciellt reagerade jag på en del kommentarer som var utlagda på en social sida igår. Därför väljer jag nu att skriva detta blogginlägg riktat speciellt till alla gnällspikar som tror sig veta så mycket och har åsikter om allt.
Visst ska man ha tankar och funderingar kring saker och ting, men att börja klanka ner och snudd på mobba enskilda individer för att de inte presterar på topp, anser jag vara helt åt h-vete. Sina privata åsikter om vad man tycker är rätt eller fel kan man behålla för sig själv eller prata med någon nära. Inte offentliggöra inför tusentals, ja till och med kanske miljontals människor. Visst ska man kunna uttrycka sin glädje eller besvikelse, visst ska man visa känslor. MEN, gör det på ett humant vis i så fall. Inte med rena personangrepp. Vilket i sig har skett den senaste tiden.
När det kommer till den underbara sporten ishockey, finns det inte en chans att spelare eller ledare är 100 % varje match. Det kan handla om allt ifrån privata angelägenheter till små triviala saker som stör rytmen i deras dagsform. Detta förstår tyvärr inte de flesta människor, utan de ser bara det som spelarna presterar för dagen. Jag har tidigare skrivit ett liknande inlägg, men eftersom påhoppen på vissa spelare i HV71 nu tagit än mer fart, väljer jag att åter skriva. Idag känns det som att HV-lägret är uppdelat i flertalet delar:
1. De som älskar sitt HV71. I med och motgång oavsett.
2. De som gnäller på allt. Det spelar ingen roll hur laget presterar. Vinner man kunde det vara bättre och förlorar man är det helt åt h-vete.
3. De så kallade kappvändarna. Vinner HV är det fantastiskt och SM-guld direkt, men förlorar man är det kvalserie och allsvenskan nästa.
Kom igen säger jag bara! Är du en sann supporter, står du med ditt lag oavsett. Du reser dig med dem och du faller med dem. Ishockey är en sport där en massa känslor hela tiden är i omlopp och där adrenalinet rusar. Man mår dåligt och känner med sitt lag när det inte går som det ska. Man vill vara med och påverka och man vill komma laget nära. Man gläds med sitt lag när det går bra och vill dela glädjen med det. Det folk inte lägger på minnet, är att om det går dåligt så är det spelarna och ledarna som mår allra sämst. Känslan att inte kunna ge sina älskade fans det de vill ha. Att kliva in för en stor publik och inte kunna prestera på topp...det går knappt att beskriva. Skammen, förnedringen, tankarna, ja you name it. Men vinner man och känner att man gjort ett kanonjobb, ja då är känslan helt annorlunda givetvis. Det finns ingen härligare känsla, än den när man kan känna att man faktiskt har gjort något bra. Inte bara för sig själv, utan även för någon annan.
HV71 har Sveriges bästa fans! Ett flertal gånger under säsongen har spelare gått ut i de olika sociala medierna och sagt just detta. De har till och med tackat sina fans för att de match efter match hejar fram laget. Och det är stort.
Jag har själv ingen erfarenhet att sitta som högsta hönset i en förening eller organisation, men jag kan tänka mig att det är ett hästjobb. Ingen vill egentligen göra det, men någon måste. I detta fallet har det dessutom krävts avgångar från höger till vänster. Detta är något jag inte lägger större vikt vid, då jag endast känner att det ligger över mitt huvud och jag bara bryr mig om det sportsliga. Vill man ge sig på politik, be my guest. Men gör då det på Rosenbad bland de riktiga politikerna.
Nej gott folk, visa de som sysslar med med sporten respekt och låt dem sköta det. För ingen av oss skulle kunna göra det bättre!
GO HV71!