Nytt seriesystem?
En liten uppföjare med mina högst personliga reflektioner om en möjlig väg att gå för att stärka svensk hockeys ekonomi och konkurrenskraft. Många andra supportrar har på olika ställen haft kloka tankar - hoppas några når hela vägen till Hockeyförbundet.
Jag har under en längre tid funderat över hur man ska kunna vända publiktrenden i SHL, skapa konkurrenskraft och samtidigt behålla ”folkligheten”. Jag instämmer med SHL om att något måste göras, men jag är inte alls överens om HUR det ska göras. Jag ser svensk ishockey och dess utveckling som en helhet. Det är omöjligt att bryta ut 12-14-16 lag i en mer eller mindre stängd elitliga utan att det får konsekvenser långt ned i seriesystemet. Svensk idrott är en folkrörelse, och det är den delen man måste ta avstamp i.
Här är mina tankar runt detta, mycket personligt och utan anspråk på att jag ”tänkt rätt” eller sitter inne med lösningen. Men en lösning som har sin grund i en stor bredd, engagerade ledare på alla nivåer och ett starkt varumärke: Svensk Hockey!
Flera lag i SHL: Det finns definitivt utrymme för 16 lag i elitserien, både sportsligt och ekonomiskt utan att det skulle skada utvecklingen av ishockeyn som helhet. Mitt förslag är 16 lag som möter varandra i en rak serie hemma-borta fram till jul, dvs. 30 omgångar.
Flera lag i allsvenskan: Parallellt med en utökad SHL förslår jag en utökad allsvenska med 16 lag. Samma förfararande, en rak serie med 30 omgångar fram till jul.
Bantad div 1: 2 serier med 16 lag i varje, rak serie med 30 omgångar fram till jul.
Sedan kommer nyheten: De 12 bästa i SHL spelar vidare i en ny serie hemma-borta, 22 omgångar innan de 8 bästa går vidare till slutspel.
De fyra bottenlagen spelar vidare tillsammans med de 8 bästa i Hockeyallsvenskan, 22 omgångar. De åtta bästa i den serien spelar sedan en slutspelsserie hemma-borta där de fyra topplagen spelar i nästa års SHL.
Samma system för man sedan vidare neråt i seriesystemet. Fördelar? Vi får många fler matcher som betyder något, som har nerv och lockar publik. Samtidigt minskar man inte antalet matcher, och SHL-lagen får en fair chans att under en längre serie än nuvarande kvalserie visa att man har kvalitet nog för att hänga kvar. Och likadant längre ned i systemet, givetvis. Man kan komplettera med någon form av ”Consolidation cup” för de lag som inte går till slutspel om man upplever att intresse finns? Elle någon slutspelsfas, direktuppflyttningar...?
”Talangutveckling”.
Här är jag väldigt kluven hur jag vill se det i framtiden. Vi gör det väldigt bra idag med begränsade resurser och massor av ideellt arbete. Det tror jag är nödvändigt även i framtiden sett till vår föreningskultur. MEN å andra sidan ogillar jag upplägget med den s.k. J20 Super Elit där SHL-lagens J20 får en friplats oavsett om klubbarna visat att de tidigare varit bra eller dåliga talangförädlare. Så lite är jag inne på tanken att skapa några elithockeyskolor i anslutning till ett antal universitet, fördelat på olika distrikt. Ge ungdomarna en universitetsutbildning samtidigt som de spelar hockey. Eller en KY-utbildning. Sant är att många kommer att hoppa av ganska snabbt och satsa på hockey på heltid, sticka till NHL osv. Men kanske kan det vara ett sätt att erbjuda ett bättre alternativ, och att med nationell styrning kunna utveckla juniorhockeyn ett steg till? Självklart ska de normala hockeygymnasierna och de lägre serierna finnas kvar för de spelare som vill kombinera hockey med studier upp till gymnasienivå, men det sista snäppet upp tycker jag ska bort från klubbarna och styras av förbundet. Finansiering? Klubbarna via en höjd förbundsavgift. Seriesystemet blir helt enkelt en elitjuniorliga MEN med möjlighet för överåriga spelare så länge de studerar vid universitetet.
Ungefär så här tänker jag, och som sagt, det är personliga reflektioner som kan vara helt uppåt väggarna. Men en ”livstid” av arbete inom en folkrörelse och visst engagemang på olika sätt inom idrottsrörelsen fast på låg nivå har gett mig i alla fall en viss inblick i föreningsliv och hur man bibehåller livskraften i en förening. Det finns varianter på antalet lag, serieindelning med mera och man måste göra förändringarna på ett sådant sätt att man inte riskerar föreningarnas ekonomi. För det är ju inte, om man nu tror det i SHL- så att föreningarna på lägre nivå heller skär guld med täljkniv utan snarare är det så att det i bästa fall är ett nollsummespel. Även i de fall när småföreningar får fram supertalanger så plockas de tidigt till storklubbarna utan ersättning till den lilla klubben som väl ska vara nöjd med att ha fått fostra en talang…? Det är sällan några ersättningar för ex. NHL-övergångar med mera spiller över nedåt i seriesystemet, utan det stannar hos SHL-klubbarna. Nu menar jag inte att vara bitter! Men tyvärr känns det som att ”räknenissarna” tror att det räcker med att SHL-klubbarna tjänar pengar för att svensk hockey ska må bra. Jag måste göra dem besvikna – de har fel!
Over and out från mig tills vidare i frågan – hoppas att jag lyckats få fram mina tankar som supporter, idrottsvän och (faktiskt) ekonom på ett läsbart sätt!
