Otroligt dålig inledning
För en förening som genom historien har dansat mellan högsta och näst högst divisionen har Mora IK genom den imponerande avslutningen på förra säsongen nu en förväntning på sig att slåss om topplaceringarna. Denna förväntning har satt standarden på såväl spelare som ledare och som slutligen renderar i hur lagets prestationer bedöms. Inledningen på säsongen baserat på förväntningarna är utan tvivel otroligt dåligt, där på de sju inledande matcherna i hockeyallsvenskan inte lyckats att ta en enda trepoängare. Frågan är, kommer de grönvita krigarna i Smidjegrav att kunna vända på denna dåliga inledning eller är detta helt enkelt verkligheten?
Många Mora supporters såg med spänning fram emot att se vad tränare Johan Hedberg skulle kunna bygga vidare på ifrån förra säsongen. Med en trupp som mestadels blev intakt, där de egentliga tappen var Oskar stål Lyrenäs och Ludvig Larsson som tillsammans med Lukas Wernblom bildade moras andra kedja. Utöver förlusten av Oscar Eklind och Mattias Nörstebö ser forward och backsidan ut på ett liknande sätt som föregående år. Hela första femman som tillsammans producerade 127 poäng blev kvar och nyförvärv som Paul Bittner, Bobby Macintyre och Emil Oksanen togs in för att bland annat ersätta Lyrenäs och Larsson. Vid en första anblick ser det väldigt bra ut för laget ifrån ovansiljan, men realiteten i att mora inte har vunnit på sju matcher skapar i stället en känsla av fundering.
För att backa banden till förra säsongen och börja titta på hur Mora IK som då kom till säsongsinledningen med en väldigt ung och oprövad trupp. Laget var tippat att hamna på den nedre halvan av tabellen på grund utav osäkerheten kring alla dessa unga spelare. Inledningsvis talade mycket för att det stämde då den enda linan som konsekvent producerade var den med de meriterande spelarna Johan Persson och Daniel Ljunggren. Men allt eftersom började andra kedjan att hitta rätt och då började laget att på riktigt ta fart. En helhet byggdes upp med två producerande kedjor, en tuffare tredjekedja och till sist en fartfylld junior lina. Genombrott efter genombrott rubricerades och tränaren Johan Hedberg hyllades stort för hans arbete. Mora tog sig hela vägen upp till en 6:e placering med samma poäng som 5:an och gav slutligen Björklöven en bra strid i kvartsfinalen.
Med vetskapen av hur bra avslutningen såg ut förra säsongen har förväntningarna som sagt ökat markant. Mora ska vara ett topplag. Här kommer uttrycket glädje baseras på förväntningar in som är viktigt att ta till hänsyn när en bedömer en prestation. Hade förväntningarna varit lägre, hade säsongsinledningen fortfarande varit dålig fast ett annat överseende hade funnits. Nu när det förväntas mer har inledningen helt enkelt varit otroligt dålig.
Fortsättningsvis har tendenserna för trepoängare funnits, där spelarna Lukas Wernblom, Viktor Larsson, Axel Bergqvist, Robin Johansson samt duon Johan Persson och Daniel Ljunggren varit ljusglimtarna i höstmörkret. Dock är frågetecknen betydlig fler än ljusglimtarna och dessa frågetecken måste inom kort få ett svar. Vem ska ta första spaden i målet? Vem ska spela ihop med Persson och Ljunggren i första linan? Kommer en producerande andra kedja att utvecklas? Vad är Paul Bittners roll i laget, ska han var en topp sex forward eller kanske i en tuff tredje eller fjärdelina med Robin Johansson och Filip Lennström? Frågetecknen är många. Är Mora IK verkligen ett topplag?
