Säsonganalys
I den här artikeln försöker jag sammanfatta hur jag ser på säsongen när jag tittar i backspegeln. I kommande krönikor kommer jag att specialgranska hur jag ser på defensiv, offensiv och dessutom blicka lite framåt.
Hade någon frågat mig i augusti hur säsongen skulle gå så hade jag nog gissat precis som det slutigen blev. Playoff och sedan stopp. Jag tyckte truppen kändes obalanserad jämfört med förra året, att vi framförallt saknade en förstacenter.
Nu visade det sig till slut att jag hade rätt, men länge såg det ut som BIK var ett lag som på allvar skulle kunna utmana om en plats i SHL den här säsongen. VI hypades i media och jag tror att alla blev lite fartblinda, såväl spelare som ledare. När bröderna Westerholm höll lekstuga och öste in poäng var det lätt att bortse från – och ha tålamod med – att övriga formationer inte riktigt funderade. Att Niklas Roest faktiskt inte höll måttet som förstacenter, att vi tummade på grundspelet och skaffade oss en del dåliga vanor som slog tillbaka senare på säsongen. När det började gå tungt, när även tränarna insåg att laget blivit lite bekvämt och inte offrade en hörntand för att freda kassen längre. När man hellre vek av på fri is i anfallszon för att undvika en tackling än man tog en fet smäll för att trycka in en kasse. Sporadiskt har det fungerat även på slutet, när man hittat flyt och ytor. Men generellt har det fallerat. Vi fick en otrygghet i defensiven som avspeglade sig i ett stillastående och fegt anfallsspel och ökat antal utvisningar. Alla har inte gjort rätt för sig på slutet, sedan må det bero på småskador, allmänt slitna eller vad som helst, men vi har fått ut kanske 80 % av vår kapacitet under senare delen av säsongen. Sedan kanske vi fick ut mera än rimligt i början?
Sen säger jag som jag gjort förut – vi har bränt ut en målvakt igen. Och varför lär vi oss inte? Samma visa där, när vi vann matcherna och var med i topp tre, ibland i serieledning, var det alltför lätt att blunda för att Justin Pogges form började svikta. Visst, han gjorde fortfarande spektakulära räddningar, MEN släppte också enkla puckar och visade sig ha en del svagheter. Har försökt räkna och jag tror inte han är över 90 % under perioden efter jul. Efterklokt, men visst skulle vi spelat Kruse mera redan före jul? Kanske hade vi förlorat en eller två matcher till under den perioden, men kanske vi också hade haft en matchvinnande målvaktsduo till playoff? Bara spekulationer, jag vet, men fundera får man.
Ska jag nu fortsätta med att svära i kyrkan så ska jag säga att jag är lite trött på BIK:s sätt att spela hockey. Eller, det är fel uttryckt. Jag är trött på att vi slarvar bort puckar som vi sedan får kriga för att återerövra, att vi inte är mera noggranna med att vårda puck även offensivt. Jag gillar farten, intensiteten, krigandet MEN ogillar alla slarvutvisningar vi tar, det stundtals ovårdade spelet. Boxplay sliter och stör rytmen! Och jag ogillar skarpt alla spelare som inte kan knipa igen mot domaren. Domarna är inte alltid bra, men sluta tjata!! Vi får bara dåligt rykte och domarna mot oss med att gnälla.
Jag köper inte heller det som vissa säger att vi inte har råd med kreativa spelare som håller i pucken, som kan styra spelet. Vi har alltid haft en eller två, sedan må de heta Eetu Qvist, Marcus Nilsson, Linus Persson eller Pathrik Westerholm. Jag tycker mera att vi saknar spelare som utnyttjar sin rutin till fullo, som tänker hockey och tar det lugnare, håller fast vid en gameplan även när det kärvar och formen sviktar. Och måste vi verkligen år efter år ha en gameplan som bygger på att vi varenda match jobbar hårdare än motståndarna och kämpar ner dem? Nej, jag tycker inte det. Vi kan värva spelare som har ett annat hockeytänk, som spelar annorlunda. Som ser sig för, lägger noggranna passningar på klubbladet, tänker lite mera och jagar lite mindre. Ofta tappar vi ju som jag antydde förut fördelen av vår fart i och med att vi slarvar i de avgörande passningarna och inte är kalla nog. Lite mera defensivt tänk, lite mera styrspel i mittzon och lite mera säkerhet i passningsspelet efterlyser jag! Och med det tänker jag att vi kanske kan vinna en del matcher genom ett starkt grundspel mera än krigarhjärta? Och spara lite på energi och ork genom säsongen. Därmed inte sagt att man ska vara ett hårt arbetande lag, men det får inte vara det enda medlet att vinna.
Jag tror alltså – sammanfattningsvis - att vi kan nå längre med samma ekonomiska medel om vi tänker lite annorlunda. Inte mycket, men en liten vinkling i värvningarna. Ett litet annat tänk med att plocka in lite mera rutin i stället för bara ungt och utvecklingsbart, lite mera spelsinne och mindre skridskoåkning. Och att låta de lirare vi redan har i laget få blomma lite mera med risken att de misslyckas ibland.
Det är inte lika publikfriande att backa av och checka med en ensam forward som att ha två som snurrar och kör och tacklar. Men kanske mer effektivt? Vi får väl se hur Torsten och tränarna tänker inför kommande säsong, speciellt som ryktet säger att det kan bli relativt många som lämnar.
Fler krönikor kommer inom kort!
