SF-comeback med, tyvärr, gott om nytt stoff för KIK-negative Melin
Det har, medger jag, kliat i pekfingrarna. Samtidigt har det varit skönt att inte ha haft pressen på mig själv att, när jag har tyckt/tänkt något om företrädesvis Kristianstads IK, få ut det offentligt. Men jag har också, under mitt uppehåll som SvenskaFans-skribent, fått så mycket positiv respons för en comeback så, ja, nu känns det inspirerande att vara i SF-farten igen!
Jag har ju i vissa KIK-kretsar fått epitetet "en KIK-negativ jävel" så när jag nu härmed offentliggör min återkomst och är igång med min första SvenskaFanstext på ett tag så är det ju, tyvärr, lite "lägligt" att det på det KIK-negativa temat finns en hel del gårdagsnytt att skriva om.
Men innan jag tar mig an det så vill jag först backa bandet ett par (sommar)månader.
Det blev ju så att "KIK enligt far & son" inte kunde få en fortsättning då projektet inte var förenligt med Max nya jobbutmaning.
Jag har skrivit en tweettråd om det så jag ska här bara kort sammanfatta att jag, även om jag saknar det för mig mycket speciella och minnesvärda som vi två hade tillsammans under KIK-HA-säsongen 2021-22, stöttar Max till 100 % i hans jobb för Västerås IK.
För egen del kändes det också där och då, när Max lämnade mig VIK-beskedet (som jag under en tid var rädd att försäga mig om), att min inspiration och kraft/ork tröt att fortsätta som SF-skribent.
Men jag har nu landat i min nya KIK-tid och dess nya förutsättningar och sedan en tid tillbaka filat på ett lite annorlunda KIK-SF-upplägg (än KEFOS) och kommer inom kort, några dagar innan HA-premiären, att presentera det här.
Tills vidare får ni läsare nöja er med lite melinska försäsongsreflektioner företrädesvis om Kristianstads IK.
Så mycket kan jag avslöja redan nu att jag under säsongen 2022-23 kommer fortsätta så som Max och jag under pågående säsong 2021-22 ändrade till och begränsade oss till = en enbart sportslig KIK-inriktning.
Men jag utesluter inte heller att det då och då kan slinka in något annat än rent KIK-sportsligt om det dyker upp ett ämne som jag på något sätt/av någon anledning känner angeläget att ventilera/uttrycka min åsikt i/om.
Det kan gälla KIK. Det kan gälla HA. Det kan gälla svensk ishockey i stort, ja, kanske till och med internationell ishockey.
Men huvudinriktningen kommer vara det KIK-sportsliga = det som Mikael Gath & Peter Johansson & Joel Gistedts manskap presterar på isen.
Och därmed är jag tillbaka i nutid, eller mer preciserat den insats som KIK-spelarna stod för i gårdagskvällens hemmamatch mot Tingsryds AIF.
Här hade jag stressat från jobbet, hann dock med en snabb kopp kaffe innan jag lämnade Åhus, för att hinna i tid till matchstart = klockan 18.00 i Kristianstads Ishall.
Och precis när jag satte mig tillrätta på en av de nya gröna stolarna så släpptes den första matchpucken.
Vad som sedan, under 60 effektiva minuter, visades upp från KIK-spelarnas sida var... ja, diplomatiskt uttryckt, inte bra och inte KIK-effektivt.
Men jag får ju leva upp till mitt epitet (se ovan) så då blir det melinska omdömet istället; riktigt dåligt.
Jag skulle också, utan att fara med direkt osanning, kunna skriva att jag igår mot TAIF inte såg någon KIK-spelare stärka sina aktier att få spela/få mycket speltid i HA-premiären.
Men nu är det ju, som har skrivits på många ställen i långa tider evinnerligt många gånger, försäsong - och försäsong är just försäsong.
Men visst har det känts betydligt bättre som KIK-anhängare efter segrarna mot Växjö, Rögle, Tingsryd, Helsingfors och Tyringe än efter gårdagens förlust mot Tingsryd.
Ja, nu är Gath & Johansson & Gistedts hockeygäng nere på jorden igen.
Samtidigt tror jag inte för ett ögonblick att nyss nämnda ledartrio har tillåtit sitt manskap att lätta (det allra minsta) från marknivån.
Visst, KIK-spelare, sug åt er av att det, inför igår, hade blivit fem raka försäsongssegrar mot ett genomsnittligt sett ändå relativt bra motstånd - men, KIK-spelare, sväva inte iväg och tro att nya segrar kommer komma av sig själv.
Den läxan fick ni, om inte förr, igår!
Det behövs alltid rätt inställning och en vilja att prestera.
Igår såg jag inte detta hos KIK-spelarna.
Och då gick det också som det gick.
Det finns mycket, diplomatiskt uttryckt, som, med utgångspunkt från igår, kan och behöver bli KIK-bättre.
Betydligt KIK-bättre.
Nu ska vi komma ihåg att försäsongen är testernas tid.
Att testa vilka spelare som ska ingå i HA-premiärtruppen/laget.
Att testa vilka spelare som ska spela ihop.
Att testa vilka spelare som ska spela special teams.
Att se vilken målvakt som ska vakta kassen i HA-premiären.
Med mera. Med mera.
Men samtidigt; ju närmare HA-premiären kommer desto mindre (tid för) testande.
Och idag är det bara 20 dagar kvar till HA-premiären, då KIK gästas av Almtuna IS.
Så vad fick jag då för svar igår?
Ja, först och främst saknade jag Filip Karlsson (igår extraspelare som jag inte såg spela en enda sekund) och, inte minst, snipern Pontus Netterberg som vilades igår.
Sedan så hade inte Jörgen Hanneborg sin bästa dag i KIK-kassen, även om han inte fick den hjälpen av sina utespelare som han har rätt att kräva.
Men 0-1-målet får det norska målvaktsnyförvärvet definitivt ta på sig.
Det så kreativa och konstruktiva, inte minst, backspelet, från den historiskt framgångsrika KIK-säsongen 2021-22 syntes inte mycket av igår.
Och anfallsspelet, inklusive powerplay, var lika uddlöst som en lie jag inte slipat på länge efter flitig användning i sommar.
Sedan är frågan om Patrick Bajkov-Aleksi Ainali-Jack Kopacka är en KIK-förstakedja.
Att döma av igår är svaret nej.
Blekast av de tre i KIK-importkedjan var Bajkov vars klubba jag knappt såg något konstruktivt alls ifrån.
Jag skulle, och det har jag tänkt på ett tag om Bajkov skulle visa sig inte hålla måttet (men jag får ge kanadicken lite acklimatiseringstid till i ny miljö och på stor is), vilja se en förstalina med Linus Pettersson-Ainali-Kopacka.
LP28 har inte heller visat så värst mycket hittills 22-23 (jag är (KIK-)kräsen, det vet ni!) men ändå glimtat till och jag vet vad han kan.
Men då behöver han placeras i rätt omgivning.
Det tror jag Ainali-Kopacka kan vara!
Sedan känns ju Ludvig Elvenes-36Karlsson-20Netterberg som en HA-kedja.
Jag tycker även att Robin Carlsson-Dennis Svensson-Malte Sjögren är en HA-kedja.
Sedan finns det, isåfall, en kedja kvar att ta plats i.
Det finns några KIK-träningsmatcher/chanser kvar att visa att "jag vill ha en plats i en HA-premiärkedja och även fortsättningsvis".
Så jag hoppas den interna konkurrensen gör att det framöver blir betydligt bättre kedje(spelar)insatser än igår.
På backsidan känns Viktor Grahn-Roope Laavainen och Rikard Olsén-Oskar Hassel som de två ledande KIK-HA-backparen säsongen 2022-23.
I tredje backparet vill jag, isåfall, absolut ha med Fred Nilsson.
Sedan blir det svårare/tuffare.
Och jag återkopplar till ovanstående;
Det finns några KIK-träningsmatcher/chanser kvar att visa att "jag vill ha en plats i ett HA-premiärbackpar och även fortsättningsvis".
Så jag hoppas den interna konkurrensen gör att det framöver blir betydligt bättre backinsatser än igår.
Och i och med att Jonas Bröndberg, som hade tryout under augusti när Hassel var i/med Rögle, nu (där den nyheten levererades igår kväll av/i Kristianstadsbladet) har fått kontrakt säsongen ut har KIK nio backar.
Det finns mer att skriva.
Mycket mer.
Men det finns tid att skriva, och för mig att fundera/fila på mitt KIK-HA-premiärlag, så jag nöjer mig här och nu.
