Lagbanner
En kväll som sent skall glömmas
Tommy Samuelsson, ett av många ansikten i Skellefteå som lyckades föra laget tillbaka till ishockeyns finrum.

En kväll som sent skall glömmas

Onsdag den 5 april 2006 är ett datum som kommer att skrivas in i Skellefteås historieböcker. För första gången på 16 år kvalificerade sig Skellefteå AIK för spel i högsta divisionen.

Redan på morgonen kändes det att någonting var konstigt, många timmars sömn över de senaste veckorna hade jag bommat då jag legat och filosoferat över alla olika resultat som skulle kunna hända. Dagen gick relativt fort då jag hade fullt upp, och tur var väl det. Efter en pizza till middag samlades vi några stycken framför Sport-Expressens tv-sändning. Efter Skellefteås tre snabba mål hade lite av nervositeten släppt, men efter Bofors snabbt reducerat var man tillbaka till stadiet där man som ett nervvrak satt och bet naglar som så många gånger förr. Till slut gick det dock vägen och glädjen var först enorm, sedan kom bearbetningen och jag tror inte jag själv riktigt förstått det än.

En av mina vänner uttryckte sig ”Senaste veckorna har jag haft en vilopuls på 400”. , och han talade garanterat inte bara för sig själv. Skellefteå är en stad som andas hockey, och i synnerhet nu de senaste veckorna har man var man än vänt sig hört folk prata om Kvalserien, hur det kommer att sluta, vilka spelare som just då varit bra eller dåliga.

Efter slutsignalen gått vrålade vi alla ut våran glädje, samtidigt som tillresta supportrar i direktsändning kysste isen i Nobelhallen, kramade om spelarna och nu hade det äntligen skett. En stund efter slutsignalen läste vi på Internet att Skellefteå AIK skulle flyga chartrat plan från Karlskoga hem klockan 23:30 och att folk skulle resa till Falmarks flygplats för att välkomna hjältarna hem. Efter några kilometers cyklande i snöoväder för att hämta bilen begav vi oss till flygplatsen och upptäckte en ankomsthall full med supportrar som ihärdigt stod och sjöng. Vi ställde oss mitt i skaran och sjöng i ett bra tag, tillslut kom dock en man i kostym och påstod att det inte gick att ha någon mottagning i ankomsthallen, utan att den skulle bli uppe vid Skellefteå Kraft Arenan. Folkmassan buade en stund men skanderade sedan ”Vi ska till Templet!”, och begav sig lydigt in till Skellefteå igen. Klockan 01:40 anlände hjältarna inför en stor skara supportrar till Skellefteå Kraft Arena och hyllades i en dryg halvtimme av fansen. Aldrig har jag sett Skellefteå AIK:s spelare så glada. Snöoväder, mitt i natten en torsdagsmorgon och ändå begav sig 1 500 supportrar dit. Alla som begav sig dit skall verkligen ta åt sig äran av att ha skapat en otrolig mottagning av laget!

Efter en kort natt var allt som vanligt igen, med undantaget att över 10 000 (!) supportrar klockan 16:30 samlades på torget för att hylla stadens två nya Elitserielag. Innebandydamerna i HIBK Skellefteå fick tillsammans med Skellefteå AIK fick uppleva en otrolig stämning på ett fullsmockat Möjligheternas torg. Som supporter är det nog bland det största man kan uppleva där hela staden befann sig i ett glädjerus som sällan skådats. Nu skall hjältarna hyllas en sista gång, i en betydelselös hemmamatch mot Rögle BK i en match som redan är utsåld, och sedan är det bara några månader tills vi får se Skellefteå AIK spela första matchen på länge där man hör hemma, och jag törs lova att vi går en otroligt rolig säsong till mötes.

Tack alla supportrar, och tack Skellefteå AIK!

Jakob Normark2006-04-06 21:32:00
Author

Fler artiklar om Skellefteå