Segerns lättnad
"Hur som helst så satt jag i alla fall här med mina biljetter. I mobilen. Tittade på dem. Undrade lite varför jag inte var mer nervös. För det här förhatliga silvret vill man ju inte få en gång till, vi har rätt bra koll på hur den valören ser ut. "
Ett SM-guld. På hemmaplan. Det hade aldrig någonsin hänt för Skellefteå AIK. Och här satt jag med fyra biljetter på matchdagen. Jag trodde faktiskt att jag skulle vara mer nervös än jag var under hela matchdagen, men det var snarare någon sorts lättnad i kroppen inför det som skulle komma. Trots att jag, som Paul Young, oftast hoppas på det bästa men förväntar mig det värsta.
45 år gammal har man sett det mesta med Skellefteå AIK, eller Skellefteå Hockey som laget hette som jag växte upp med när jag var en liten knatte på 80-talet. Vi har fått uppleva en extremt lång ökenvandring, följt av en historisk storhetstid där vi senaste 15 åren varit att räkna med nästan varje säsong. Klubbens första SM-guld bekräftades av Lasse Nyström nere i Göteborg och kom en och en halv månad innan jag föddes. SM-guld nummer två hade jag en liten bebis och firade guldet i tv-soffan med champagne. SM-guld nummer tre togs hem i Karlstad ett år senare. Göteborg, Luleå, Karlstad. Men aldrig på hemmaplan.
Just hemmaplan har ju varit en sådan otrolig förbannelse för klubben i SM-finalspelet. Närmast parodiskt att det skulle gå tio matcher utan seger på hemmaplan i en SM-final. Men vissa saker sätter sig bara i huvudet. Och är man inte 100 procent på i en final, då vinner man inte.
Hur som helst så satt jag i alla fall här med mina biljetter. I mobilen. Tittade på dem. Undrade lite varför jag inte var mer nervös. För det här förhatliga silvret vill man ju inte få en gång till, vi har rätt bra koll på hur valören ser ut. Jag var rädd för att det skulle vara krampaktigt från nedsläpp. För gudarna vet hur många av oss tycker att spelare har krympt i finalserier förut. Flera av våra ledande figurer har tappat två storlekar och varit försiktiga skolpojkar när saker väl ska avgöras.
Men den här säsongen har det varit något nytt i laget. En vinnarskalle som Andreas Johnson har kommit in och satt tonen. Pär Lindholm förlorade inte en tekning på hela säsongen kändes det som. Linus Söderström beskrev det så väl efter avgörande matchen att han liksom haft en kniv i sidan sedan Joel Larmis finalserie 2023, att han ville också leverera på den nivån. Och som Linus levererade!
Det såg inte ut så i början av säsongen och när man tappade jakten på seriesegern i slutet så kändes det som att: happ, nu är vi här igen. Vi viker ner oss när det krävs något av oss. Som vanligt. Men vika ner oss, det var det sista vi gjorde våren 2024. Det här slutspelet kommer jag att minnas hela livet. Nu hade hela laget bestämt sig, nu jävlar skulle guldet hem.
Efter avblåsningen kom tårarna. De stora jublen kom efter båda målen. Men efter att matchen var över så var känslan densamma som så många spelare beskrev: en lättnad. Givetvis en enorm glädje och lycka. Men inte den där lyckan där man bara skriker av glädje. Utan segerns stilla sötma och lugnet efteråt. Hela arenan sjöng. Jag bara filmade och tog in allt.
Försökte jag sjunga något så sprack rösten. Känslan omkring mig var att fler borde sjunga mer och högre. Men jag tror att många kände precis samma känsla som jag. Det var mest en salig lycka och lättnad.
Och samtidigt också en stark känsla av att suga in allt, ta in det här. Det är första gången det händer på 45 år i livet. Det kanske aldrig händer igen. Ta inte den här glädjen och lyckan för givet. Var tacksam i stunden, var tacksam framöver. SM-guld 2024. Vilket upplevelse. Tack Skellefteå AIK för en magisk säsong och för en otrolig manifestation när guldet skulle bärgas.
