Tre röster om Jimmie Ericsson
Tigerränder & Taggtråd har lyckats få tag på tre stycken erkänt skickliga hockeytyckare för att ge sina omdömen om Jimmie Ericsson. Det är journalisterna Thomas Lind och Jonas Fahlman samt Hockeykultur-skribenten Mikael Bordin som ger oss sina utlåtanden.
Thomas Lind
Falukuriren
Leksand hade ju en riktigt tung säsong och det råder ingen tvekan om att Leksandslaget 2005-06 är det sämsta någonsin. Jimmie Ericsson hade höga förväntningar på sig, inte minst med tanke på hans höga lön (ihärdiga rykten talade om 105 000 i månaden) och kunde inte leva upp till dem. Jimmie kämpade väl men fick alldeles för lite konstruktivt uträttat. Drog dessutom på sig för många utvisningar. Därför var nog både Jimmie själv och Leksand nöjda med att det gick att lösa honom från kontraktet. Jag tror säkert Jimmie kommer att göra en bättre säsong den som kommer.
Mikael Bordin
Hockeykultur.com
Stor, arg, spelskicklig - Jimmie Ericsson har alla verktygen för att etablera sig på Elitserienivå. I alla fall gav han intryck av det under sin förra sejour i Skellefteå, då i Allsvenskan. Det spelet gav honom ett lika guldkantat som omskrivet kontrakt med Leksand där han i fjol spelade elitseriehockey, men gjorde det utan att imponera och Ericsson blev en flopp efter hypen som varit kring honom.
Är Ericsson dömd att vara stjärna endast på allsvensk nivå eller kan han få sitt spel att funka även i Elitserien nu när han är tillbaka i Skellefteå? Det kan i sammanhanget påpekas att Ericsson debuterade relativt sent även som allsvensk, då han först spelade seniorhockey med Hästen i division 1, och att det även i allsvenskan tog viss tid för honom att anpassa sig. Kanske kan samma sak gälla för elitseriespel.
Att Ericsson kan behöva extra tid för att anpassa sig till varje ny nivå han försöker att etablera sig på, kan bero på att han sett till sitt hockeysinne har en tämligen avancerad spelstil. Det kan kort sägas att Ericsson är en konstruktiv spelare som brister något i spelsinne - han behöver därför lära sig den hårda vägen vad som funkar och inte funkar på respektive nivå. När han kom från division 1 ville han gärna hålla i pucken för länge och löste inte situationerna så enkelt som hade varit önskvärt. Men, han lärde sig, anpassade sitt spel och blev till slut en stjärna.
Om han väl lyckas med det igen har Skellefteå en stor spelare som är tuff ute på isen, kraftfull i sin skridskoåkning, har bra klubbteknik och som älskar att ta initiativ och att få saker att hända. Ericsson kan dessutom spela såväl center som ytterforward. Den allmänna uppfattningen bland supporters tycks vara att Ericsson är bättre lämpad för en kant, men i själva verket gör Ericsson sin grej oavsett placering på banan. Dock kan hans ibland bristande spelsinne göra att han inte använder sina kedjekamrater fullt ut och att han därmed bör gå på en kant. Hans optimala placering handlar förmodligen mer om kedjekamrater och vilken karaktär kedjan får, än om någon absolut sanning ifall han passar bäst som ytter eller center. I en checkande kedja kan man mycket väl tänka sig Ericsson som center - i en utpräglat offensiv enhet kanske han är bättre som den arge yttern.
Ericsson kan under rätt förutsättningar ta del av en producerande enhet i Elitserien - men under alla förutsättningar borde han minst kunna göra nytta som kraftfull forward i en "energikedja".
Jonas Fahlman
Fd. Norra Västerbotten
Jag applåderar Jimmies comeback i AIK-tröjan. Under sin förra tid i Skellefteå växte Jimmie ut till en nyckelspelare i svartgult. Jimmie bidrar med fart, energi och är en spelare som hela tiden vill vara med där det bränner till på isen. Han har också matchvinnaregenskaper och den fördelen att han kan användas som både center och ytterforward. Efter ett misslyckat debutår i elitserien med Leksand, och de värdefulla lärdomar han fått med sig därifrån, har Jimmie nu alla förutsättningar att kunna växla upp igen när han hamnar i en miljö och ett lag som han känner sig bekväm i.
