Krönika: Nödlösningen
Antalet hockeyintresserade som kände till Per-Erik Johnsson för ett halvår sedan kan nog nästan helt räknas in till folk från Karlstads kommun. Framför allt sådana med intresse för laget Skåre BK, där han huserade över detta inte allt för märkvärdiga mittenlag (tillika något slags farmarlag till Färjestad) i Division 1 E. Han var visserligen tredjetränare i Färjestad för ett antal år sedan också men har eljest inte tränat något lag över division ett. En dålig period för Färjestad under slutet av januari skulle ändra på den saken totalt.
Tre förluster på fyra dagar blev för mycket för Färjestads ledning, som sparkade dåvarande tränarparet "Kulon" Lennartsson och Leif Strömberg. I brist på annat kallades brandmästaren Per-Erik in. Om man ska vara ärlig så blev det väl inte något total succé direkt. Programmet var ganska lätt på slutet men laget vann det man skulle och framför allt den viktiga bortamatchen mot Luleå och knep fjärdeplatsen med en poäng före dessa. I slutspelet blev det dock annat och Färjestad var aldrig direkt hotade i sin jakt på SM-guldet. Just detta ska Johansson ha kredit för eftersom att Färjestad hela säsongen haft spelarmaterialet för ett guld, men inte fått ut något av dessa resurser förrän i slutspelet.
Elitserien här är vi! Jamen kolla då!
Om Färjestad värvade Johansson i brist på annat så kan man nog inte säga annat än att Skellefteå gjort samma sak, om än med lite mer på fötterna. Dagar och veckor gick efter avancemanget till elitserien utan att det presenterades en ersättare till Tommy Samuelsson, som till sist valde att återgå till Färjestad precis som de flesta väntat sig. Det är osäkert när AIK säkert visste att Samuelsson skulle lämna men massor av rykten placerade honom som klar för Färjestad tidigt. Troligen hade Peo Larsson och kompani en del känselspröt ute redan vid utgångsdatumet.
The Cheese
Redan inför förra säsongen så var Skellefteå ute efter Lars "Osten" Bergström. Dåförtiden verkande i Österrike och en herre med tunga meriter bland annat i form av SM-guld med Luleå. Han valde dock Malmö i Allsvenskan, som han sedermera förde upp i elitserien tillsammans med Skellefteå. Förvisso skrev han ett treårskontrakt redan inför förra säsongen, men en något komplicerad familjesituation där familjen är rotad i Luleå spädde på ryktena att han var aktuell för Skellefteå till årets säsong. Svårt att säga hur pass nära det var, men gissningsvis så var inte Skellefteås ledning helt inaktiv i det fallet.
Någon ost blev det däremot inte i och med att till sist bestämde sig för att fortsätta i Malmö. Inte heller Kari Jalonen, "Kulon" Lennartsson (prisa gud) eller dom mer eller mindre fantasifulla namn som dryftades i olika fora under "mellantiden".
Sjätte maj 2006 skrev i stället Per-Erik Johnsson på ett ettårskontrakt och så dags var ingen förvånad.
Förväntningar?
Vad kan man då förvänta sig att Per-Erik Johansson i rollen som tränare för Skellefteå AIK?
Mats Lindgren är kvar som andretränare, vilket känns vettigt och även viktigt för att få lite kontinuitet. Per-Erik känns dessutom som en naturlig fortsättning från Samuelsson i så motto att han kommer att försöka befinna sig i bakgrunden och framhäva laget i första hand. Ganska naturligt i och med att han inte har haft någon som helst möjlighet att bygga upp ett ego eller ett namn för sig själv, får man hoppas.
Min egen teori är att den gamle demontränarens tid är förbi. I dagens hockey med ett tiotal nya spelare varje år och övergångar fram till nyår är det mycket viktigare att skapa en sammansvetsad trupp och bra stämning än att gnugga spelvändningar till döddagar. Gäller speciellt ett lag som Skellefteå där majoriteten är färdiga hockeyspelare och medelåldern förmodligen är i Elitseriens absoluta topp. Att Tommy Samuelsson lyckades är ett bevis på detta och Per-Erik sägs ha ungefär samma idéer och verkar ha ungefär samma - något tillbakadragna - personlighet. Styrkan ligger nog i ledarskapsrollen snarare än i teoripassen alltså.
Jag tror som sagt att mycket kommer att kännas igen i höstens lag. Det kommer att vara mindre detaljstyrning än på Taavolas tid men mindre fritt än på Mustonens tid, som i fjol alltså. Det nya är att det kommer att bli fler förluster än förr, vilket är nytt för många spelare. Just i det läget tror jag att Per-Erik är rätt man jämfört med t.ex. Osten Bergström. Någon som kan entusiasmera laget är alltid bättre än någon som börjar kasta skit på domare, ledare och Tomas Larssons nalle i det läget.
