Krönika: Per-Erik saknar fingertoppskänsla
Liksom efter förlusten mot Mora tänker jag nu höja min gälla kritiska röst angående Per-Erik Johnsson och dennes coachning. Samtidigt måste han berömmas för sitt sätt att gjuta mot i spelare och få dem att verkligen visa allt för det gula lövet på bröstet. Men fortfarande så saknar Johnsson någonting livsviktigt för en coach, fingertoppskänsla.
Att förlora mot Färjestad med uddamålet är ingen skam inte alls. Särskilt när man har fyra backar som har en riktigt tuff dag. Det är lite trist att behöva se Per-Anton Lundström på efterkälken så ofta och Fredrik Bergqvist, ja han har varit på väg ner enda sen han kan till klubben för tre år sedan. Att gå från bänkad i HockeyAllsvenskan till ordinarie i Elitserien är inte någonting man gör som, i alla fall inte så trettioplussare. Att Daniel Sondell och Per Helmersson faller igenom titt som tätt känns dock lite mer acceptabelt det är två unga spelare som måste få göra misstag för att kunna utvecklas.
I coachningen av backarna finns det inte mycket att klaga på, det går inte att matcha Fredrik Lindgren och Richard Lintner kan inte matchas non-stop och om så vore fallet skulle den sistnämnde göra ett flertal indianare som ett brev på posten efter ett tag.
Dock så anser jag att det finns en hel del att slipa på i det taktiska för värmlänningen. Första powerplay-uppställningen med Jason King, Antti Virtanen, Anders Söderberg samt Fredrik Öberg och Richard Lintner på backen känns självklar, ett klockrent val som skapade en oerhörd press mot Färjestadsmålet. Den andra powerplay formationer är för mig obegriplig. Fredrik Krekula, Johan Ramstedt, Pontus Petterström samt Jimmie Ericsson (!) och Daniel Sondell på backplats.
Visserligen är kedjan med Krekula som center het, det var man också under Kvalserien då med Andreas Falk som center. Trots det så fick man inte speltid i powerplay och det ska man inte ha nu heller. För det första är det 55 omgångar, om vi i samtliga matcher ska spela som man gjort de här matcherna kommer vi att ha tre utslitna spelare på skadelistan då man matchas hårt i såväl spel fem mot fem, spel med en man mindre samt spel med en man mer. Detsamma gäller Jimmie Ericsson.
Ingen av dessa herrar är heller speciellt spelskickliga, möjligen Ramstedt men inte heller han är någon som håller i pucken och sätter upp spelet på samma sätt som Virtanen och Öberg. Det största mysteriet är fortfarande att Jimmie Ericsson finns på backplats. Tidigare som playmaker, i dagens match som pointman. Om Jimmie inte alls kommer till sin rätt som playmaker så var det ännu tydligare att han inte trivdes som pointman. Han har absolut inte ett bra skott och det syntes att han inte var bekväm med att ta avslut, trots att chanserna fanns valde han att inte avlossa bössan.
När Magnus Wernblom återkommer från sin skada och Brett Harkins anländer blir det förhoppningvis två annorlunda formationer. Personligen skulle jag se till att Wernblom tar Kings plats i förstaformationen och intar positionen framför motståndarkassen. King flyttas i och med det över till andraformationen och får då spela tillsammans med Harkins, Sondell, Welser och Tähtinen.
I den första formationen återfinns alltså Fredrik Öberg på blålinjen tillsammans med Richard Lintner. Öberg sätter upp spelet tillsammans med Antti Virtanen med Richard Lintner som utgångspunkt för skottet. Det fina med denna uppställning är att man kan sätta upp spelet på flera olika sätt. Om Öberg och Virtanen blir pressade är det lätt att flytta över spelet till andra sidan av zonen och låta Söderberg och Lintner sätta upp spelet med Öberg som utgångspunkt för skottet, då bodensaren har minst lika bra skott som Lintner, dessutom härjar ju Magnus Wernblom framför mål som vanligt och då är det alltid farligt.
Den andra formationen får ett litet annat utseende, tyvärr får man ingen rightskytt med i spelet. Givet är i alla fall att Daniel Welser ska finnas framför motståndarmålet. Brett Harkins är den som ska sätta upp spelet ganska djupt nere i anfallszonen, i slottet ska Jason King återfinnas och uppe vid blå ska Markku Tähtinen och Daniel Sondell härja. Tähtinen ska alltså trilla puck tillsammans med Harkins. Det finns dock en nackdel, antingen väljer man att satsa på Jason Kings och Daniel Sondells tunga direktskott, då måste man bygga spelet från vänstra sidan av anfallszonen. Eller väljer man förra årets variant då man roterar uppställning ett snäpp så att Brett Harkins glider upp på blå och slår en skottpassning till Sondell som smyger upp vid bortre stolpen.
Nu är det ytterst tveksamt om Per-Erik Johnsson kommer att forma laget så, men huvudsaken är att Krekula-formationen kommer bort från spelet med en man mer och får inrikta sig på det man är bra på, nämligen spelet i fem mot fem samt med en man mindre.
Men åter till värmlänningens fingertoppskänsla så ställer jag mig frågande till bland annat att ta time out med tre sekunder kvar, med tekning i offensiv zon. Att ta time out i det läget är ett grundfel, han gav nu chansen till Färjestad att hitta sina positioner i försvarsspelet, någonting som man på något sätt misslyckades med.
Annat man kan anmärka på är att Antti Virtanen och Markku Tähtinen verkar ha noll i förtroende från värmlänningen, visserligen har man knappast förtjänat det men det är lite tråkigt att Virtanen visar att han är på gång i den första perioden och regisserar spelet i powerplay. I den andra perioden spelar man mycket i boxplay och av förklarliga skäl för han inte mycket speltid då. Men när man i den sista perioden jagar kvittering bänkas han, man tvingas ändra formationerna i powerplay och det funkar inte alls.
Virtanens självförtroende är verkligen i botten och det lär inte bli bättre om det fortsätter på den inslagna vägen. Markku Tähtinen behöver inte ens nämnas, han får inte ens chansen längre.
Över det hela taget kan man dock inte klaga Per-Erik Johnssons insatts hittills, men fingertoppskänsla har han inte visat ännu.