Krönika: Sista pusselbiten saknas
Nyförvärv och förluster – någonting som det vart gott om i den här säsongens upplaga av Elitserien, för gott om. Malmö och Frölunda är två exempel på lag som inte visat minsta lilla tålamod med spelare som gott dåligt och istället valt att ersätta dem med andra, i vissa fall långt ifrån lika meriterade spelare. För Skellefteås del har det varit hyfsat stilla på nyförvärvsfronten, men nu börjar det vara dags.
Före kvällens match mot Malmö och senaste vinstmatchen mot MODO hade Skellefteå spelat hela fyra matcher utan att sätta pucken i nät. En tillfällighet – eller är helt enkelt Skellefteås forwardsbesättning för svag?
För att ta det från början, den här krönikan var egentligen tänkt att handla om ett byte mellan Skellefteå och TPS Åbo. Eftersom Peo Larsson har haft sådana problem att bli av med Antti Virtanen och TPS Åbo som även de velat bli av med en spelare, nämligen den tjeckiske landslagsmannen Ivan Huml, detta trots ledning av den interna poängligan. Givetvis är det ekonomiska orsaker som låg bakom det hela, men även kvoten av utländska spelare, nu för tillfället vara maxad.
Efter att ha sett Huml spela i Tjeckiens två första matcher av Karjala Cup, mot Sverige respektive Finland föddes idén. Huml visade upp ett imponerande spel i båda ändar av planen och blandade intensitet med teknik på samma sätt som Jimmie Ericsson, fast en nivå högre. Huml behärskade också att kunna hålla i pucken och sätta upp spelet i powerplay.
Presenterade min idé för en kontakt i Finland med god insyn i TPS Åbos verksamhet. Förslaget fick nobben direkt, helt klart var det så att Skellefteå skulle gå vinnande ur det hela om man skulle byta Huml mot Virtanen. För det första ansågs Huml var en betydligt bättre spelare än Virtanen, dessutom sökte man ytterligare en center och inte ett ytter och för det tredje kommer Virtanen inte att kunna spela i Finland förrän efter jul.
Nobben blev det alltså för mitt förslag och inte verkade det spela någon roll då Antti Virtanen igår blev klar för en tio matcher lång try-out med Linz. Men en krönika om Ivan Huml skulle det bli ändå, det var exakt spelaren vi behövde för att balansera upp anfallsspelet.
I dagens hockey spelar allt fler lag med hela tre producerade kedjor samt en intensiv checkingline. HV bygger sitt lag exakt på det viset, Linköping gör ungefär detsamma. Serieledande Timrå bygger på ett litet annat sätt men en riktig bra förstakedja och tre komplementkedjor som jobbar kopiöst. Luleå längst uppe i norr spelar, med två producerade kedjor, en ungdomskedja som är tacksamma för varje byte man får samt en 0-0 kedja.
Sedan finns det två lag som bygger sina kedjor på nästan ett identiskt sätt, två lag som bytte tränare med varandra inför den här säsongen. Skellefteå och Färjestad spelar med två så kallade producerande kedjor, en intensiv checkingline och sedan har man en 0-0 kedja. Skillnaden är att Färjestad har spelare som passar till det, Skellefteå har en grovjobbare som för tillfället inte får ut någonting av sitt spel, ett passningsgeni samt en tank från Österrike. Alltså spelare som blivit över och inte passat in i de tre övriga kedjorna.
Skellefteå har ett lag byggt för samma spel och uppbyggnad av kedjorna som HV71, om man väljer att forma laget så har man kapacitet att faktiskt utan alltför stora svårigheter ta sig till slutspel, för så pass bra är man, det är bara det att den sista pusselbiten saknas.
Om man drömmer sig iväg en stund och ger undertecknad rätten att plocka ut kedjorna skulle det se ut på följande sätt;
En given förstakedja med Magnus Wernblom, Fredrik Öberg och Anders Söderberg. Finns egentligen inte så mycket att säga, de tre rutinerade herrar kompletterar varandra på ett ypperligt sätt. En andrakedja med Markku Tähtinen, Daniel Welser och Jason King.
Spelet i andrakedjan skulle då byggas kring Markku Tähtinen som i sina glansdagar i Lukko hade målskytten Pasi Saarela och tuffingen Sami Torkki emellan sig. Torkki hade även näsa för målet vilket gav Tähtinen två spelare att servera sina öppnande passningar. King tar alltså Saarelas plats som avslutare medan Welser som även han har nästa för målet men främst är en grym tacklare tar på sig Torkkis roll. I dagsläget är den nästa en pina att se en sådan spelskicklig center som Markku Tähtinen få så pass lite utrymme, detsamma gäller Welser som inte verkar ha det minst lilla förtroende hos Per-Erik Johnsson.
I den sista och tredje producerande femman skulle passningsgeniet Brett Harkins återfinnas med gamla vapenbrodern Johan Ramstedt, de två funkade ypperligt tillsammans under jänkarens första sejour i klubben. Ramstedt är nu också bättre än någonsin och har under november-uppehållet tränat extra avslut, någonting som gav resultat redan i kvällens match mot Malmö, bredvid Harkins och Ramstedt var vi så framme till den lilla pusselbiten som saknas i forwardsbesättningen, då den hårt checkande fjärdekedjan skulle bestå av Jimmie Ericsson som center med Fredrik Krekula och Pontus Petterström på kanterna. Ericsson skulle förmodligen kunna sätta samma fart på Krekula och Petterström som Andreas Falk i förra årets Kvalserie gjorde på Ramstedt och Petterström.
Kvar i truppen finns då för tillfället utlånade Tomas Larsson samt Marcus Kristoffersson, ingen av dem förmögen att spela tredjefjol i en femma som ska kunna producera i Elitserien. En värvning vore alltså på sin plats.
Det absolut bästa alternativet som det ryktats om de senaste dagarna vore tjecken Jaroslav Balastik som Folkbladets David Ekström tidigare tipsade Peo Larsson om. Tyvärr blev det inget av affären då Balastik fått ett anbud av Columbus Blue Jackets gällande ungefär 300 000 dollar. Balastik vore dock den perfekta spelartypen då han är en högerskytt som gillar att befinna sig mitt i slottet och mata in puckar mot mål. En renodlad målskytt alltså.
Alternativet med Huml vore alltså inte det ultimata, fördelen med Huml istället för Balastisk är att han garanterat skulle piska upp tempot i kedjan lite grand. Dessutom är han så pass allround att han skulle kunna spela nästan i vilket kedja som helst.
Men så gick även det i kras idag då Huml blev klar för en annan Elitserieklubb – Mora.
Dessa två spelare gick alltså Skellefteå bet på, en annan spelare som dessutom passerade Skellefteå och elva andra Elitserieklubbar är tidigare nämnde Pasi Saarela som numera formligen öser in poäng i Leksand och HockeyAllsvenskan. Hur denna guldklimp med bra mycket bättre statistik än bland annat Antti Virtanen numera spelar i den svenska andraligan känns med facit i hand i alls bra. Det är mycket möjligt att med Saarela vid sin sida skulle Markku Tähtinen blomma ut på allvar.
Men faktum kvarstår fortfarande, den sista pusselbiten på forwardssidan saknas. När och om den faller på plats är det mycket svårt att se hur Skellefteå ska missa slutspelet.