Krönika: Frågor kring formationerna
Dagens match mot Malmö måste kanske ses som den enskilt viktigaste matchens såhär långt den här säsongen. Kedjeformationerna och backparen är någonting som ständigt diskuterats och på den fronten har det varit lite sisådär för Skellefteå som egentligen bara haft två fungerande formationer. Inför dagens match har jag ställt upp fem frågeställningar angående det aktuella laget. Förhoppningvis får vi svar på dem efter matchen.
• Ska Andrej Nedorost verkligen flyttas från Anders Söderberg och Magnus Wernblom då Fredrik Öberg kommer tillbaka?
Anders Söderberg och Magnus Wernblom under sina två föregående säsonger i Skellefteå spelat med två olika spelare. Första säsongen var det finländska tvåvägscentern Tomi Hirvonen som gjorde duon sällskap. Det defensiva spelet var då oerhört stabilt, men i offensiven klarade Hirvonen inte riktigt att fylla på. I powerplay gick Jimmie Ericsson in mellan Söderberg och Wernblom och det funkade helt okej.
Förra säsongen spelade med i alla spelformer tillsammans med Fredrik Öberg, offensiven blev riktigt mäktig men liksom den här säsongen blev defensiven något lidande. Visserligen är Öberg riktigt bra på att backchecka med i egen zon hamnar han, mycket på grund av sin bristfälliga skridskoåkning en halvmeter bakom sin motståndare. Söderberg och Wernblom är verkligen inga defensiva fantomer och därför blir kedjan lite haltande.
Med Andrej Nedorost känns det dock som man hittar ett ganska bra mellanläge med Hirvonen och Öberg. Nedorost är en allroundskicklig spelare som gillar att hämta puck djupt i egen zon och slå uppspel, allt som oftast till Anders Söderberg som med enkelt tar in pucken i anfallszonen. Fredrik Öberg tycker bättre om att ta bågen bakom Söderberg och även han bära in pucken. Detta gör att man förlitar uppspelen på backarna, inget fel i sig men Per-Anton Lundström med flera är inga fantomer med pucken direkt.
Nedorost klarar även defensiven på ett mycket bra sätt, på grund av sitt fina spelsinne slipper han backchecka på samma sätt som Öberg utan är istället på rätt plats från början. I offensiven når han inte riktigt samma klass som bodensaren men är ändå flera klasser bättre än Hirvonen.
Mitt förslag är Söderberg, Wernblom och Nedorost i fem mot fem. I powerplay byts Nedorost ut som mot Öberg som till vardags exempelvis kan spelas med Markku Tähtinen som är lite lik i Anders Söderberg i sättet att agera och Daniel Welser som liksom Wernblom är en riktig tanker men är betydligt bättre defensivt och på så sätt kan täcka upp för Öberg.
• Klarar Markku Tähtinen och Jimmie Ericsson av att samsas i tredjeformationen?
Markku Tähtinen kommer äntligen att få chansen spela i en offensivt lagd kedja igen. Den här gången sätts han in med snipern Jason King, som om han träffar pucken rätt nästan garanterat gör mål. Felträffarna och kanonerna har hittills splittat ungefär 50/50. Som center återfinns Jimmie Ericsson och på kanten då Markku Tähtinen. Frågan är dock om den här kedjan är rätt sammansatt.
Jimmie Ericsson och Markku Tähtinen är ganska lika i sitt spel. Båda två gillar att bära puck och ha mycket av den, annars försvinner man lätt ur matchen. Tähtinen gör det dock väldigt mycket bättre än Ericsson då kan med några kvicka dragningar ofta luckrar upp hela motståndarförsvaret medan Ericsson måste ta fart och göra flera långa, aviga och svåra dragningar för att komma igenom.
Båda gillar dessutom att checka djupt i anfallszonen och är väldigt ettriga i forecheckingen. Ericsson gör det dock väldigt mycket bättre än Tähtinen som tyvärr väger lite för lätt och vinner sällan puck. Ericsson däremot är ännu ettriga än Tähtinen, snudd på övertänd och tacklar och gräver tills han får fram pucken.
Så varför inte låta Tähtinen spela som center och Ericsson som ytter istället för tvärtom. Teka kan den som är hetast för dagen göra.
Men först och främst gäller det att man klarar av att samlas med pucken i denna garanterat tempostarka kedja.
• Tar Brett Harkins ens plats på fyra kedjor, bör han bänkas eller gör han det jobb som behövs i fjärdekedjan?
Brett Harkins har fått ta oerhört mycket kritik säsongen som varit. Frågan är dock om det inte skulle ha varit ännu värre om han inte haft den kultstatus som han faktiskt har i klubben. Känslan är nu är att Golden-Brett borde ha lämnat Skellefteå i våras efter att med sin magiska framspelning till Fredrik Öberg spelat upp Skellefteå i Elitserien. Det är ju faktiskt tveksamt om Peo Larsson verkligen ville ha kvar Harkins. Larsson själv hävdade ju att han ville ha kvar två centrar från fjolårets trupp. Fredrik Öberg var en och med största sannolikhet var Andreas Falk den andre. Harkins hävdade dock envist att han skulle bli kvar i Skellefteå och så blev ju också fallet.
Nu kom han dock till Skellefteå otränad igen och det har inte visat sig hålla. Hur han fungerar med Marcus Kristoffersson och Tomas Larsson är fortfarande ett frågetecken. Någon succé lär det inte bli, antingen klarar man sig ok och gör en 0-0 match eller så blir man med Harkins i spetsen en säkerhetsrisk och orsakar kaos varje gång man är inne på isen.
• Klarar Marcus Kristoffersson att hålla upp fjärdekedjan?
Marcus Kristoffersson har hela säsongen igenom spelat med någon av tre första kedjorna. I och med Per-Erik Johnsson sluta mobba Markku Tähtinen finns nu ingen plats för Kristoffersson i någon av dessa kedjor. Men frågan är om hans ansvar någon gång varit större under sin tid i Skellefteå. Han ska nu hålla upp en fjärdekedja med Brett Harkins som är riktigt oäven i defensiven och en Tomas Larsson som även han blir det då det ibland blir lite för mycket tackla och lite för mycket tänka för ynglingen.
Kristoffersson har nu ett viktigt vägval att välja. Antingen sätter han hård press tillsammans med Tomas Larsson och reder ut problemen på så sätt. Eller så avvaktar han och täcker upp bakåt. Vad som är rätt eller fel är svårt att säga, men till 99% säkerhet väljer han alternativ ett. Frågan är hur det lyckas.
• Väger verkligen Kari Haakanas defensiva styrkor upp Richard Lintner brister?
Richard Lintner var verkligen under isen mot Brynäs och drog med sig Kari Haakana i fallet. Lintner och Haakana är två backar som parats ihop för att utgöra ett par där man uppväger varandras styrkor. Lintner som är helt vilsen i egen zon ska alltså kunna vila sig mot Kari Haakanas breda axlar i det spelsättet medan Haakana ska slippa göra uppspel och dylikt.
Nu är fallet faktiskt så att Haakana långt ifrån alltid täcker upp för Lintner utan liksom Tomas Larsson ofta väljer tackla istället för tänka och därmed tappar allt positionsspel. Detta leder ofta bli mål i backen. I offensiven är inte heller Haakana helt oäven utan är riktigt bra med pucken.
En back som dock inte alls är vän med pucken är Per-Anton Lundström. Lundström spelar liksom Haakana väldigt fysiskt men tänker betydligt mer i egen zon än Haakana och är trots sin föga imponerande skridskoåkning väldigt följsam i egen zon.
Varför inte placera Lundström med Lintner? Visserligen vore kanske Fredrik Lindgren den ultimata parhästen för Lintner men landslagsbacken är för bra för att passa upp en annan spelare. Kari Haakana skulle dessutom passa bättre med den snabbskrinnande och följsamme Lindgren som skulle ge den finländske hövdingen chansen att sätta in sin tuffa tacklingar och sprida skräck i motståndarna.
