Kierkegaard & Kvalserien
Den danska 1800-tals filosofen Sören Kierkegaard lär ha sagt: ”Ta ifrån mig allt, utom mitt tungsinne” Han var övertygat om att det låg en förbannelse över honom och hans släkt och han förde en ständig strid mot sin tids Danmark. Han led således både av sitt förflutna och av sin egen samtid.
Skellefteå AIK är en förening som lider av sitt förflutna och laget AIK anno vår 2007 är ett hockeylag som lider av sin samtid. 55 elitserieomgångar har just spelats klart och SAIK har gjort den bästa säsongen en nykomling har gjort i modern tid och ändå ska man den 9/3-07 börja spela kvalserie. Jag spenderande föregående fredag i Jönköping och såg ett frustande och kämpande AIK förlora mot HV i en match som givetvis ändå skulle visa sig vara betydelselös. – Det borde vi väl ha förstått! – När elitserien äntligen var här skulle det ändå gå åt fanders. Alla poängen och de fina tabellplaceringarna var bara en lång vinters konstgjord andning för en döende patient. Kan man tro. All oro och avslitna hårstrån kanske ändå inte är förgäves.
Istället för segervrål lommade jag efteråt med tunga steg tillbaka in i supporterbussen och plockade upp tegelstenen om filosofins historia som låg i väskan. Jag läste där om Kierkegaards ”stadier på livets väg”. Det första där människan bara bejakar sin lust och söker glädje och njutningar, men aldrig förstår vad livet handlar om. Tänk vad jobbigt det måste vara att heja på ett lag som Färjestad som jämt är bäst. Eller ännu värre, att heja på Mora som är dåliga men ändå vinner. Det är ångesten och förtvivlan som enligt Kierkegaard är livet. Och säg, finns det inte någon njutning i, att efter slutsignalen i Kinnarps arena hålla en gulsvart halsduk utsträck mellan sina händer och sjunga ”Vi älskar er Skellefteå, det kan ni lita PÅ” samtidigt som tårarna rinner ner för kinderna. Några spelare lyfter klubban lite avmät som en hälsning och tack. De flesta åker bara av isen. Jag förstår dem men vill ändå skrika –Men vi då!
Nu väntar kvalserien igen och den här gången med en negativ känsla och med den otacksamma uppgiften av favoritskap och av att vara ett jagat villebråd. Återigen hänger ångesten och uppgivenheten över oss. Men det är just den som Kierkegaard menar tar oss till det högsta stadiet i livet. Det religiösa. Bara där kan man komma till insikt om det verkliga livet. Det handlar om att skapa sin egen sanning och totalt hänge sig åt något (Kirkegaard-Gud och vi-SAIK) trots att det strider mot all rationalitet. Alla tabeller och all statistik talar sitt tydliga språk, SAIK är inte bättre än dom är. Att älska Skellefteå AIK är alltid obekvämt och står i konflikt med allt förnuft, men om vi får tro Kierkegaard så är det just det som är meningen.