Krönika: Falk ska skämmas, Harmer hyllas
För tillfället gör HV71 och Modo upp om den sista finalplatsen i kampen om 2007 års SM-pokal. Efter en relativt lugn förstaperiod svallande känslorna över rejält i den andra och bland annat tilldelades Per-Åge Skröder och Skellefteå-bekantingen Andreas Falk matchstraff efter ett slagsmål eller snarare ett försök till slagsmål av Falk som gjorde bort sig ordentligt.
Tongångarna var negativa då Johan Åkerman och Andreas Falk lämnade Skellefteå för HV71. Media fick dubbelövergången att framstå som ett oerhört stort avbräck från den nyblivna elitserieklubben. Man hade i ett svep tappat sin utan konkurrens bäste back med en fantastisk blick för spelet och ett fruktat skott samt sin bäste defensiva forward med ett väldigt klipp i skridskoåkningen och fina egenskaper i boxplay. Till mångt och mycket stämmer också det – men bara till hälften.
Åkerman ersattes aldrig
Att Skellefteå inte har lyckats ersätta Johan Åkerman är uppenbart. Den kobente högerskytten har en blick för spelet som är unik i svensk ishockey. Man saknar inte något förrän man mist det är ett ordspråk som passar in väl. Personligen har Åkerman fått mig att tro att de offensiva backarna i Elitserien i form av Magnus Johansson, Thomas Johansson och Jaroslav Obsut måste ha varit häpnadsväckande puckskickliga. Efter att ha sett Johan Åkerman dominera match efter match i såväl Kvalserien som Allsvenskan var det nästan omöjligt att förstå hur bra dessa spelare var. För Åkerman skulle ju aldrig hålla i Elitserien, något som man var helt enade i Skellefteå och givetvis blev man påverkad av det.
Det som inte förstod Johan Åkermans storhet gör det garanterat nu då han för tillfället gör succé i SM-slutspelet och dessutom är högaktuell för VM-turneringen i Ryssland. Andreas Falk däremot är en spelare som jag personligen har ruskigt svårt att se storheten i. Att kalla Falk ett tungt avbräck för Skellefteå är nästintill ett hån mot dagens svartgula lag. Falk som förövrigt blivit hyllad hela slutspelet igenom främst för sina tre mål i HV-tröjan och sitt defensiva spel.
Falk lade sig ned
Mycket riktigt är Andreas Falk också är en helt okej gnuggare, en spelare som lever mycket på sin energi även om han personligen påstår sig vara en smart spelande center. Intrycket av Falk har istället blivit att han liknar en pojklagsspelare till mångt och mycket. Bland annat att gå bakom motståndarmålet och jaga puck och då nästan genast hamna på efterkälken för att upprepande gånger ta helt onödiga utvisningar i detta skedet.
Mitt misstycke för Falk nådde dock sina högsta höjder idag då han efter en visserligen ful tryckare i ryggen ligger kvar så pass länge att man börjar undra om han gjort sig allvarligt illa för att i nästa ögonblick ställa sig upp och slänga ena (!) handsken för att försöka slåss mot Per-Åge Skröder som bara flinar åt motståndarens beteende. Att sedan börja tjafsa med domare Thomas Andersson på grund av det solklara matchstraffet och med nästintill gråten i halsen upprepande gånger skrika varför gör inte det hela bättre.
Harmer stod upp
Hockey har genom alla tider framställts som en betydligt tuffare sport än fotboll. Om det ryktet ska kvarstå måste alla tendenser till filmningar försvinna. Får man en tryckare i ryggen ska givetvis utvisning delas ut, har man lika ont som Fredrik Warg hade ska man naturligtvis ligga kvar, känns det knappt ska man resa sig upp som en man och inte försöka mygla till sig extra straff för motståndaren.
En talande exempel är då Duane Harmer får upprepade hårda tacklingar i ryggen Leksands tuffing (?) Niko Mikkola, Harmers skalle slår hårt i plexiglaset och man ser ända upp på läktaren hur ont det gör. Harmer står dock för nära sargen att någon utvisning ska utdömas men istället för att leka den döende svanen så skakar Harmer på huvudet och fortsätter spela. När det gäller Mikkolas tuffhet sägs väl det mesta om den då han i nästa skede vek undan för den totalt harmlöse Daniel Sondell.
Att ge sig på motståndarlagets minste spelare brukar straffa sig men Skellefteå var upptagna att bry sig att ge igen på Mikkola.
Den spelare som tog Andreas Falks roll i Skellefteå blev tillslut Jimmie Ericsson vilket säger det mesta om Skellefteå bytt upp eller ner sig. Konstatera går ju att utan Ericsson hade Skellefteå knappast legat så bra till som man gör inför Kvalseriens avslutande omgång även om han inte riktigt trivs i omgivningen mellan Anders Söderberg och Magnus Wernblom.
