Krönika: Den flygande finländaren
Fågel eller fisk? Den frågan kan kännas berättigad när det gäller årets finska nyförvärv, Kimmo Koskenkorva. Inte på grund av hans meriter eller av andra bedömare. Tvärtom så hörs bara lovord över denne spännande forward.
Orsaken består mest i att de två senaste forwardsvärvningarna från vårt östra grannland inte gjort någon succe´ i Skellefteå. Man får hoppas det blir tredje gången gillt nu då.
Från att som nittonåring spelat fyra säsonger i sin moderklubb Kärpät, då i finska andraligan, och fram till och med säsongen 2004-05 i Tappara var han tämligen anonym som poänggörare. I och med flytten till SaiPa, där han huserat de två senaste säsongerna verkar han dock blommat ut ordentligt. Första året i SaiPa hann han med 31 poäng fördelat på 11 assist och 20 mål under 47 matcher. Senaste säsongen blev skörden 42 poäng. 19+ 23 på 55 matcher.
Den nu 29-årige finnen med sina 79 kilo fördelade på 173 centimeter, är med sina mått slående lik Anders Söderberg, och sägs vara lika vass skridskoåkare. Detta i förening med hans påstådda oräddhet och förmåga att befinna sig kring motståndarmålet gör att förväntningarna är ganska höga på densamme. Och precis som krönikör Dufva, skulle jag gärna vilja se honom tillsammans med McDonell och Renberg. Fast som alla vet, är ju omgivningen oerhört viktig för idrottsmän, så det är bara att hoppas att ”Perra” och Mats hittar rätt kompanjoner.
Tyvärr har jag inte haft förmånen att själv kunna se Kimmo i aktion. Annat än i enstaka videoupptagningar. Vad man däremot förstår när man läser andras omdömen om honom, är att han inte är någon trevlig bekantskap för motståndaren. Han är säkerligen mycket vältränad, bland annat hans giftiga handledsskott indikerar en viss armstyrka. Och på detta en väldig energi och ettrighet, ni vet som en efterhängsen geting som bara blir värre ju mer man fäktar. Och som geting passar han ju in utmärkt bland de svartgula.
Om alla utsagor och omdömen om denna finske snabbskrinnare skulle stämma, ja då tror jag vi har ett mellanting av Wernblom och Söderberg. ”Antos” vinthundssnabbhet och ”Werners” sargbökande, kryddat med målfarlighet och passningsskicklighet. Över huvud taget en rejäl lagspelare som även arbetar hårt i defensiven. Vi får hålla alla tummar vi kan, för att detta inte ska bli en misslyckad värvning igen. Vilket gud eller någon annan förbjude.
Vad ska vi då kunna förvänta oss av ”Kossu”? Ja, utan att göra några jämförelser med hans två tidigare landsmän bland forwards, så hoppas jag vi ska få gott om glädjestunder med denne lirare. Det sägs bland annat att han har ”fina händer”. Kan han hantera dessa på ett bra sätt och komma överens med den något större svenska rinken så borde både publik och hans medspelare kunna njuta. I en intervju har han deklarerat sin tillfredsställelse över att det blev Skellefteå, och att han ser fram mot spel på våra hockeyrinkar, där han anser sig kunna få lite större utrymme.
Någon floppvarning utfärdar jag definitivt inte för Koskenkorva. Istället tror jag han har goda chanser att bli något av publikfavorit. Han lär säkert ha ambitionen att arbeta hårt, eftersom det är hans första år utomlands. Han sägs även ha goda ledaregenskaper, och har även fungerat som lagkapten i tidigare lag. Huruvida han ska ha den sysslan i Skellefteå lägger jag inga synpunkter på. Däremot så kan han säkert vara en god pådrivare på sina lagkamrater.
Med tanke på Koskenkorvas utveckling de två senaste säsongerna så kan jag bara säga att det ser ut att vara ett mycket spännande nyförvärv.
