Krönika: Lee ”Lego” Goren
”Lee delar dessutom flera goda egenskaper med Söderberg; ödmjukheten och laget före jaget-tänket finns definitivt där”, skriver Emma Stenlund i sin krönika om Skellefteås transatlant Lee Goren.
Den högerfattade 29-åringen, som saknar vad tandläkaren brukar kalla två-ettan och två-tvåan, hade ett snitt på 0.94 poäng per match förra säsongen med Manitoba Moose i AHL.
I NHL-draften 1997 gick Goren i tredje rundan, som spelare 63, till Boston Bruins. Han har under AHL-karriären samlat ihop 165 mål (359 poäng) på 448 matcher och under sina sejourer i Vancouver Canucks har han nätat fem gånger (9 poäng) på 67 matcher.
Hade han inte spelat professionell hockey hade han velat bli advokat eller ishockeytränare och om han fick välja vem som skulle spela honom i en film faller valet på Chris Klein, kanske främst känd som Chris ”Oz” Ostreicher i American Pie-filmerna.
Familjen med till Sverige
Lee och makan Angie välkomnade lilla Oliver till världen i augusti och nu har de börjat finna sig till rätta här i Skellefteå. Familjen mår bra, de anpassar sig till livet i Sverige och än så länge har allt klaffat. Det är superviktigt att hela familjen trivs för att våra spelare ska vara i balans och kunna leverera på jobbet och det verkar Skellefteå ha full koll på.
När jag pratade med Lee sa han att han gillar vad han har sett av Skellefteå hittills, att både organisationen och samhället har accepterat familjen och fått dem att känna sig som hemma. ”Det verkar som att alla här i stan är trevliga och arenan är riktigt fin”.
”Lego” ser fram emot att säsongen snart börjar och dels se vilken klass motståndet håller men också att få spela inför oss hockeygalna fans i ladan.
Stor och stark
Jag är en rätt kräsen ishockeysupporter och håller kanske inte med andra alla gånger om vad som gör en bra spelare. För mig är Anders ”Antos” Söderberg lagets största stjärna för att han konsekvent drar sitt strå till stacken och det med en perfekt blandning av ödmjukhet/fair play och superb klubb- och skridskoteknik. Med Antos var det kärlek vid första ögonkastet.
Mr Goren har hunnit imponera på mig under försäsongen. 191 cm över havet, 93 kg muskler och med ett BMI på 25,5 är han en stark och stadig figur som inte viker ner sig i närkamperna. Förmågan att hålla undan för motståndarna i spelet längs sargen är en annan styrka och ett par vältajmade tacklingar lär vi få se varje match. Jag är lite smått förälskad, men tiden får utvisa om det säger klick när jag sett mer av vårt nyförvärv.
Högerforwarden och undertecknad delar födelsedag, och jag råkar veta att vi stenbockar ofta besitter kvaliteter som trygghet, tålamod och beslutsamhet och vi arbetar disciplinerat och metodiskt.
Typisk transatlant
Han har, som nordamerikaner i regel, ett bra skott och visar en kyla i avsluten man tyvärr sällan såg till hos den förra forwarden vi värvade från Manitoba Moose.
Och på tal om Jason King... Lee själv säger att likheten finns i målspottandet men att skillnaderna är många. Goren spelar ett mer fysiskt och är mer spelfördelande i sin roll som powerforward, där Jason är mer av en avslutare, en sniper. Det är olika sorters hockey.
Lee delar dessutom flera goda egenskaper med Söderberg; ödmjukheten och laget före jaget-tänket finns definitivt där. En stark vilja att bidra offensivt regelbundet, men så länge de vinner matchen spelar de egna prestationerna mindre roll. Det viktiga är inte hur många mål och assist han gör, utan framgångarna mäts i antal vunna och förlorade matcher.
Det finns mycket som talar för att den här killen kommer lyckas på stor is i Elitserien och vi kan nog ställa ganska höga krav, även om han satt ribban högt under försäsongen.
Själv tvivlar jag inte för en sekund på att Lee Goren är här för att kämpa - och vinna - varje puck, i varje duell, i varje byte, i varje match. Och i förlängningen för Skellefteå AIK's plats i slutspelet.
