Krönika Del 1: Slut på Ramstedt, dags för den nya Hedström?
Ett chockbesked, minst sagt. Trots att Johan Ramstedt haft en tung höst var det högst oväntat att han skulle komma att lämna Skellefteå - redan nu. En förlust av en gammal Skellefteåprofil som öppnar för en ny.
Vet inte varför, men funderade vid tresnåret i onsdags på Johan Ramstedt. En spelare som jag inför den här säsongen trodde skulle blomma ut på allvar. Europas största talang som ungdomsspelare hade de två senaste säsongerna bara blivit bättre och bättre och nu var det dags. Fel hade jag, varför vet jag inte. Men det hade gått tungt den här säsongen. Nästa säsong kanske var tanken som avslutade mina funderingar. Den givna spekulationen som jag i min senaste krönika uttryckt - att Ramstedt skulle lämna Skellefteå för utlandet efter säsongen fanns inte i mitt huvud, den hade sorterats bort.
Liraren som blev grovjobbare
En timme senare då jag bänkat mig för att se Tomas Larsson och Sveriges framfart i JVM skrev en av klubbens största supportrar till mig. Rama lämnar Skellefteå var meddelandet. Oväntat men ändå inte. Samtidigt skrinnade en yngling från Skellefteå omkring på TV:n och påminde snuskigt mycket om Jonathan Hedström i yngre dagar - en jämförelse som jag sedan länge lagt åt sidan.
Historien om Johan Ramstedt är intressant. Han är ett typexempel om varför man måste ha ett stort ego och ta för sig för att bli något. Ramstedt var som redan nämnt väldigt talangfull i yngre ålder, röster från förr menar också att han var väldigt mammakär, ställde sig längst bak i kön då han gick upp och spelade med äldre lag och frågade alltid innan han gjorde något. Därför är det också väldigt överraskande att han inte har någon utbildning, en sådan fin kille i alla bemärkelser borde ha det, så känns det i alla fall.
Redan säsongen 1994-95 fick han chansen i Skellefteås representationslag för första gången. När en viss spelare vid namn Jonathan Hedström tog sina första skär i A-lagsdressen låg Ramstedt redan i toppen av poängligan. Det stora genombrottet skulle komma säsongen 1998-99 då det var dags för en övergång till ärkerivalen Björklöven. Elitseriefacit med klubben stannade på 84 matcher och tre poäng. I samma klubb skulle han däremot göra 32 poäng på 46 matcher.
Genombrott förra säsongen
Länge såg det sedan ut som Ramstedt skulle stanna där, en toppspelare i Allsvenskan som var för dålig för Elitserien. Fram till Kvalserien 2006, Ramstedt hade då gett upp finliret och inriktade sig istället på grovjobbet tillsammans med Andreas Falk och Pontus Petterström. Man tog Kvalserien med storm och var en stor orsak till att Skellefteå tog steget upp i Elitserien. På samma väg fortsatte man under fjolårets Elitseriesäsong, då med Fredrik Krekula på centerplats.
Säsongen 2006-07 avslutade Ramstedt i den andra powerplay-enheten som femma i den interna poängligan. Därför trodde jag att Ramstedts utveckling skulle explodera den här säsongen, han skulle äntligen blomma ut i alla fall bli en stjärna i Elitserien med sitt fina passningsspel och den goda förmågan att hålla i pucken. Så blev inte fallet – Ramstedt har istället åkt omkring på isen under en halv säsong och längtat bort. Det håller inte, att han dessutom insåg det själv är stort och gör det än mer uppenbart. Johan Ramstedt har inte det ego han skulle behöva för att vara en superstar.
***
Likheterna mellan Ramstedt och Alexander Daigle finns också. Daigle slutade med hockey med frasen ”Jag fortsatte bara min karriär för att göra pappa glad”. Undrar egentligen hur motivationen varit för Ramstedt att spela i fjärdekedjan då han för 10 år sedan förväntades nå NHL.
***
Johan Ramstedt gör succé i Tyskland och avslutar karriärer i Skellefteå som klubbens svar på Jere Lehtinen då 0-0-kedjorna blivit betydligt mer vanligt förekommande än tidigare? Vad är oddsen på det?
