Krönika: 11:e timmen
En femtedel återstår av grundserien, och tabellen är oerhört jämn i botten. Frågan många Skellefteåsupportrar ställer sig nu är den om Skellefteå kommer att klara av detta.
-Svaret på frågan är Ja, och jag skall försöka utveckla varför, skriver Christer Dahl i sin krönika.
Nu står vi här med en femtedel kvar av grundserien, och frågan som går runt i huvudet på oss alla:
Kommer AIK att klara detta?
Svaret på frågan är Ja, och jag skall försöka utveckla varför.
Vi har sett från i höstas hur svårt det har varit för AIK att hålla en ledning och vårda puck
i sista tredjedelar av matcher, där man har gått ut på is med en allt för avslappnad attityd, då man uppenbarligen inte känt omedelbar press på sig.
Det här är helt och hållet en mental grej, det handlar inte om brister i kapaciteten hos spelarna, utan en attityd som är farlig och som renderar i att man känner en falsk trygghet, man faller tillbaka för mycket och litar på att andra reder upp situationer. En slags lättja eller lathet.
Man visade i matchen mot Djurgården att det går att jobba bort, när det finns lite krav och press, nu i form av en stor revanchlusta, så går det, man fullkomligen körde över Djurgården, det var ren propagandahockey från AIK:s håll. Djurgården hade en svit med segrar mot AIK, och sviter finns bara till för att kunna brytas, det vet vi alla.
Sen kommer då matchen mot Frölunda som vi faktiskt borde ha vunnit, eftersom jag tycker AIK är ett såpass bra lag, men man går ut i tredje perioden med en bräcklig 2-1 ledning och totalt stannar upp i åkningen, ett livsfarligt läge där man dessutom har Djurgårdsmatchen i ryggen och känner 'tryggheten' från den, ja då är vi tillbaka där igen, det är alldeles för lätt att klä sig med fel attityd, och ett mycket större jobb att ta av sig den och vårda en bättre sådan.
Nu tror jag dock att Perra gjorde vad en bra coach skall göra i sådana lägen, han skäller ut spelarna med sång och musik, och förmodligen rejält också. Jag är 100% säker på att detta var en brysk väckarklocka med bitter eftersmak, och att detta nu sitter såpass starkt i huvudet på gubbarna att vi skall slippa se det igen. Detta i kombination med upploppet och tabellens läge som det ser ut nu gör att de kommer att känna stundens allvar på ett helt annat sätt.
Vi har LG Hockeygames att tacka för det dryga veckouppehållet spelarna åtnjuter nu, och det kunde inte komma lägligare. Tydligen drogs en del i truppen med annalkande förkylningsbesvär och det visade sig redan på första träningen nu efter helgen då många var borta. Redan idag Tisdag var några tillbaka och tränade förfullt.
Vi har också LG Hockeygames att tacka för att man lånar och sliter på spelare ur de andra lagen :)
Vi har McDonell på is igen, han har tränat båda dagarna nu och ser piggare och piggare ut i benen för varje minut som går på isen.
Lee Goren är ju grym och på väg mot sin storform nu lagom till slutfasen, en härlig ledare som hjälper Kapten Renberg att peppa grabbarna på isen, man ser mycket av det på träningen också.
Anders Söderberg ser piggare och piggare ut, han är ju fantastisk den mannen, min personliga idol.
Mäenpää är gudomligt bra, han imponerar stort på träningen och kandiderar ledigt till andra placering efter Söderberg när det gäller med snabbhet finta konerna, sen skall vi inte tala om hans handledsskott, alltid välplacerat i höjd och oförutsägbart, han nätar väldigt ofta på träningen. Det skulle inte förvåna mig om vi ser nya backformationer snart. Jag funderar genast på om man inte skall sprätta upp siameserna Viklund och Marttinen.
Erik Andersson är på väg mot en ny högre högsta nivå, det syns tydligt på träningen, pigg och rapp, sliter som ett djur och tar det alltid på största allvar, mycket seriös kille.
Så, förhoppningsvis har vi nu en full trupp efter uppehållet, alla friska och krya, alla nyförvärv intränade i laget, med en förbättrad attityd blandat med en del nytändningar och storformer för att anta oss den sista etappen i grundserien. Tacka LG Hockeygames för det.
Sen skall jag inte sticka under stol med att vi har ett grymt tränarpar, jag litar fullt ut på Perra och Mats nu, Perra har ju erfarenheten och har ju visat förr hur man vinner SM guld, han besitter en erfarenhet som bara kan nyttja oss. Visst finns det lägen då man tycker att man borde tagit en timeout, men det är lätträknat, sen finns det alltid bedömningar som en tränare gör -baserat på erfarenheter, som ibland blir fel, men jag tror nu att även Perra fick sig en tankeställare och säkerligen har han redan inlett åtgärder, och även otåtgärder att ta till innan det ev. skulle hända igen ute på isen, såsom det gjorde sist mot Frölunda.
Sist men inte minst har vi ju hjärtat, klubben och publiken som är nog så viktigt för ett lag. laget kan och verkar vilja spela med hjärta, vi har en publik som saknar motsvarighet, staden är genomsyrad av härlig hockeykultur och vi hungrar alla efter framgång, -AIK förtjänar oss, vi förtjänar dem.
Våra konkurrenter kring den nedre delen av Serien besitter inte alla dessa egenskaper som jag räknat upp nu, ta Brynäs till exempel, ett bra lag på pappret men med stora attitydsproblem bland spelare, och dessvärre bland namnkunniga sådana som Brendl tillexempel. De har precis påbörjat en nedåtgående spiral som jag tror blir väldigt vår att ta sig ur. Det sägs att det saknas hjärta, man har Elitseriens i särklass 2 sämsta målvakter, och på tränarsidan kunde det få se bättre ut.
Mora är ett sämre lag, de spelar en otroligt tråkig och spelförstörande hockey, men de har en fantastisk målvakt i Pitkimäki och nu senast ett trevligt nyförvärv i en förtrollande kanadick som heter Rob Hisey. jag gillar Rob, en sån kille skulle lätt få plats i AIK, han spelar på ett härligt sätt så man blir avundsjuk, tror det var MORA:s kvitteringsmål nu i sista omgången när han går över blå i en svag båge, droppar pucken bakåt, fullföljer bågen in mot mål och drar på sig hela försvaret och öppnar upp för killen med pucken, -hur vackert och lagligt som helst -se och lär! Sen om detta räcker vet jag inte, men det kan vara så att man får ork och nytändningar som gör att man orkar klättra och hänga med 'to the bitter end', men jag tvivlar starkt.
Luleå då, kanske min förstekandidat till Elitserieplats nummer 8, men jag tvekar ändå till trots att man har värvat en ny andremålvakt(förlåt) men bara den saken att man värvar något nytt kan ju faktiskt innebära nytändningar inom laget. Sen har man på senare tid vaskat om i kedjorna med framgång, men jag har en känsla av att man litar för mycket på enskilda spelare, man har inte bredden i laget. jag vet inte vad Luleå skulle vara utan Bartecko, Chabada och Larose. Se bara på AIK under perioden Renberg - McDonell - Lee Goren var borta, det var inte katastrof, man bjöd upp till dans, även mot ett lag som MODO borta. R&R i tränarbåset har inte imponerat på mig heller, det har varit förvånansvärt lamslaget i pressade situationer, håller man i den viktiga slutspurten nu? Luleå är en svårknäckt gissning, låt oss säga att de kniper en 8:e plats med stor tvekan.
Södertälje har jag jättedålig koll på faktiskt, men de verkar slåss med hjärta och har en fantastisk förmåga att resa på sig från underlägen, men det är ganska länge sedan man tog en klockren 3poängare. Jag tror man spelat ut allt man kan redan, härifrån kan det bara bli sämre.
Djurgården, Frölunda och Timrå är 3 lag som kan ligga pyrt till om man inte sköter sina kort nu i slutspurten, och bland dem tror jag Timrå ligger värst till. Just nu verkar det som man förlorar allt, förutom matcher, så förlorar man lagkaptener och sportchefer. Det sänder inga bra signaler till truppen, samtidigt som man dras med stora skadeproblem, -Timrå är ett sjunkande skepp och om det skall bli något av de 3 lagen så är det Timrå som bjuder ut 7:e platsen till AIK i grundserien. Vi får hoppas för Luleås skull att det blir så.
Jag tycker synd om Frölunda som skall möta oss igen nästa vecka.
Allt ovanstående är givetvis skrivet med AIK ögon, men detta är mina tankar, i 11:e timmen.
