Krönika: Den gamle och pucken
Med rutin kommer man en bra bit på väg. En sanning som kan gälla för i princip allt man tar sig för. Hur långt hade Skellefteå nått utan Fredrik Öberg? Ja säkert en bra bit, men kanske inte ända fram.
Hur många som tvivlade på Fredrik Öberg efter någon månads elitseriespel i höstas, vet jag inte. Men många röster höjdes för att han borde bänkas. Erkännas skall att även jag var betänksam ibland. Men efterhand som serien dragit sig fram, så har den, ursäkta uttrycket, gamle räven visat allt mer av både puck och skridskokunnande. Det sistnämnda var väl i början det som drog ner hans betyg mest.
Efter nyåret har denne nestor varit en av Skellefteå AIK:s nyttigaste spelare. En lagkugge som alltid jobbar föredömligt, även när han inte skymtar i poängprotokollen. Hans fart på rören har i en del matcher varit rent hisnande, med ”Öbbas” mått mätt. Att se ”åldermannen” i laget prestera så bra har varit riktigt roligt att se.
Öberg förmåga att läsa var motståndare och medspelare kommer att befinna sig, såväl i offensiven som defensiven, har gett honom det försprång som behövts för att kompensera hans lite långsammare åkning.
Att han nu dessutom fick en avgörande roll med att föra laget till dess första slutspel på evigheter, känns ju helt rätt. Den gode Fredrik kommer med all säkerhet att bli lika nyttig i de kommande finalmatcherna som tidigare under säsongen. Här kommer rutinen att än mer påverka hur lagen och spelarna lyckas.
Så håll i er gott folk, vem vet, kanske Fredrik Öberg för fram laget till ytterligare framgångar.