Krönika: Peo vs. Lasse
I våras gjorde Skellefteå ett byte, Peo Larsson lämnade för Malmö och Lasse Johansson tog över sportchefsrollen. Därmed byttes också en stil att bygga lag mot en annan.
***
Under sin tid i Skellefteå satte Peo Larsson ihop sina olika årgångar med en stark, rutinerad ledargestalt och tillika lagets fixstjärna i fronten.
Magnus Wernblom var den första. Wernblom tog upp Skellefteå i Elitserien och höll dem sedan kvar under debutsäsongen. Efter det tog Mikael Renberg över, eldade på sina mannar och tog klubben till slutspel.
Utöver det präglades Larssons tänk av klara roller för varje ny spelare. Fyra defensiva backar och fyra offensiva samt två producerande kedjor och två hårt arbetande. De spelare som värvats under hans tid som sportchef har också tagits in utifrån dessa premisser.
Att det skulle finnas en norrländsk prägel över laget var också en viktig del. Förra säsongen återfanns allt som allt 14 spelare i laget fostrade i övre Norrland frånsett de juniorer som fick chansen ett par matcher. Toppspelarna däremot hämtades mestadels in från utlandet.
***
Lasse Johansson bygger Skellefteå anno 2008-09 på ett annat sätt. Man är inte längre ett lag som präglas av Norrland och kryddar med spelare från kontinenten. Istället har det den här säsongen värvats näst intill uteslutande från svenska klubbar men inte spelare med norrländska rötter.
Fem nya spelare har hittills kommit in i truppen. Brad Moran är den enda spelaren som kommer direkt från utlandet. Pavel Skrbek är visserligen också utlänning men har spelat sex raka säsonger i Elitserien.
Mathias Månsson och Christian Söderström är fostrade i Njurunda respektive Timrå vilket inte riktigt kan räknas till Norrland även om det i teorin tillhör regionen. Dessutom har även Gabriel Karlsson, fostrad i Borlänge, knutits till klubben. Enligt uppgifter har man också främst sökt inom rikets gränser för att fylla de två återstående hålen i truppen. För tillfället är det dock utländska spelare man verkar få sikta in sig på.
Av de spelare som fallit bort återfinns norrlänningarna Marcus Kristoffersson, Per-Anton Lundström, Mikael Renberg och Fredrik Öberg.
***
Gällande de olika spelartyperna finns det också skillnader. Johansson och sportkommittén har inte lika tydliga roller för sina nyförvärv. I centerbesättningen är det exempelvis oerhört svårt att sia om Gabriel Karlsson kommer att få spela i en producerande enhet eller ha en mera tillbakadragen roll i tredje- eller fjärdeformationen.
Detsamma gäller Christian Söderström som har offensiv potential men med åren blivit mer och mer brunkare.
Backsidan består egentligen av endast en renodlad offensiv back i form av Tobias Viklund. Pavel Skrbek, Erik Andersson och Jyri Marttinen är visserligen allroundskickliga men är inte kända som några poängmakare eller specialister i power play.
Vem av Peo Larsson eller Lasse Johansson som lyckats bäst går naturligtvis inte att avgöra ännu. Men att de byggt upp sin respektive lag efter delvis olika grunder är det inget tvivel om.
Kort och gott skulle man kunna säga att Larsson satsat på tydliga roller och stjärnor som vet deras status medan Johansson byggt en jämnare lag där det är kamp om ett flertal platser och roller.
***
I åtanke bör man också ha att Skellefteå går igenom en generationsväxling. I och med att de spelare som värvats överlag är yngre än de senaste säsongerna har man också kunnat skriva längre kontrakt med dessa. Därmed behöver inte rollfördelningen vara lika klar från start.
***
Mindre än två veckor återstår innan den första isträningen, har de två sista spelarna nått Skellefteå innan dess?
***
Peo Larsson bygger nu samma typ av trupp i Malmö som han tidigare gjorde i Skellefteå. Det han är ute efter är först och främst en skånsk prägel på laget. Men den rutinerade ledargestalten i Mathias Johansson finns där och detsamma gäller den utländska spetsen i Don MacLean.
***
Årets genombrott står Jimmie Ericsson och Tomas Larsson för.