Skellefteå visade var skåpet skall stå
Det har varit något speciellt över Södertälje för Skellefteås del. Resultaten mot dem ifjol får tala sitt tydliga språk. Frågan inför lördagens match blev därför om detta skulle fortsätta. Eller skulle Skellefteå kanske kunna ta kommandot mot de röda S:en i den interna serien denna säsong?
Under värvningen slog det mig hur djupt insjunkna i sina egna tankar vissa spelare ser ut att vara. Andra ser mest förbannade ut. Några verkade helt likgiltiga och sedan så hade vi Norgren. Det inledande leendet höll i sig flera minuter och sedan dök det ständigt upp under värmningen. Det var ett stort och uttrycksfullt leende som sade, ”Fan vad kul med match, nu taggar vi och njuter”. Det kändes verkligen helt rätt att det var just Norgren, kaptenen, som utstrålade den där energin.
När det så var dags att ropa upp kvällens lag jublades det extra mycket i arenan för det första namnet som speakern ropade upp, Niklas Dahlberg. Det råder inte längre något tvivel om att ”Pumba” har supportrarnas fulla stöd.
Period 1
Spelet han knappt komma igång innan Södertäljes Jens Olsson fick tillsynes panik i egen zon och slog pucken över sargen. 2 minter för Puck out och Skellefteå fick genast chansen i Power Play.
Det tog endast dryga minuten innan man förvaltade denna möjlighet. Erik Andersson styr in ett skott från Marttinen men domaren är inte allt för övertygad och vill kontrollera det hela. Det är hög klubba som misstänks. När man, efter en lång stunds väntan, till slut får se en repris på jumbotronen står det rätt uppenbart att så inte var fallet och mycket riktigt så kliver huvuddomaren Sören Persson ut på isen gick, blåser i visselpipan och pekar mot mittcirkeln.
1-0 i Skellefteå efter endast 1,26 spelat av första perioden. Vilken kanonstart.
Två power play till ska det hinna bli för Skellefteås del innan perioden är slut men här imponerar man inte alls. Man har svårt att komma in i offensiv zon, tappar puckar på blå och ser inte alls organiserade ut.
Å andra sidan när man väl får spela boxplay övertygar man som så oftast. Det känns skönt att Skellefteå har ett starkt boxplay i år igen, något som helt klart var ett signum för laget ifjol.
Perioden annars var rätt mycket fram och tillbaka. Kan inte säga att något av lagen direkt övertygade utan spelarna behandlade pucken mer som en pingisboll under en stor del av tiden. Det mest utmärkande var egentligen i den 12:e spelminuten. En Södertälje-spelare kommer med puck mitt framför ”Pumba” och Viklund bara kliver in och stjäl pucken, hur snyggt som helst. Redan här noterade jag i mitt anteckningsblock att Viklund skulle bli väldigt intressant att följa under matchen.
Period 2
Även period nummer två inleds med en rätt tidig utvisning. Den här gången är det dock Erik Forssell som åker ut för slashing och man måste väl säga att den var nödvändig. Skellefteå hade fått utstå rätt mycket press under de inledande minuterna och SSK skapade en del farliga lägen. Det efterföljande numerära underläget bjöd på riktigt fint spel av Söderström. Han bröt passningar, forecheckade med bravur och provade till och med lyckan genom att bryta sig genom Södertälje-spelarna som fanns vid Skellefteås blåa linje för att pröva lyckan mot Bjurling. Även fast Södertälje fick några heta chanser såg Skellefteås boxplay bra ut även den här gången.
Sedan kommer en sekvens där Viklund imponerar igen. Han bryter in i offensiv zon, blir utan puck men gör sig tillgänglig och när han sedan får den tillbaka prövar han lyckan köksvägen. Det syns att det finns en enorm energi hos honom.
Mitt i alla tankar om Viklund kommer så Södertäljes nästa utvisning. Nummer 8, Cibak, åker ut för hooking och Skellefteå ska återigen få pröva lyckan i power play. Sedan gick sju sekunder och domaren blåser igen. Nu åker Daniel Josefsson ut för hooking han med. Skellefteå ska få spela 5 mot 3 i nästan två minuter. Det går först trögt. Av någon anledning har Skellefteå det svårt att ta sig in i zon. Flera försök passerar innan Kent McDonnell efter 7,09 spelat trycker in en retur efter skott av Dimitrakos. 2-0 till Skellefteå.
Fortfarande 57 sekunder kvar i numerärt överläge. Däremot behövdes bara elva av dem. Direkt efter tekning lägger Viklund pucken till Gabriel Karlsson som går upp i banan efter vänsterkanten, bryter in och skjuter. 3-0 till Skellefteå och maximal utdelning på dessa två utvisningar!
Södertälje står rätt handfallna och från båset begärs det en time-out. Efter den var det rätt händelsefattigt åt båda håll. Södertälje kom inte riktigt till förutom på lite kontringar då och då medan Skellefteå såg ut att mest ta det lugnt och njuta. Satte mig under den här tiden och försökte hitta någon tongivande spelare i Södertälje men det var svårt. Bjurling spelade bra, trots tre baklängesmål, men annars var det ingen lätt uppgift. Kollar kanske med sin energi.
I mitten av perioden var det mycket Södertälje och AIK var flera gånger lite illa ute med bjudningar på frilägen. Men sedan vände det och Skellefteå gick till en ny anfallsstorm med nya individuella prestationer. Koskenkorva bjöd på en enorm åkning och kämparglöd. Även Ericsson var glödhet under stora perioder. Perioden avslutas med spel i numerärt underläge igen och AIK ser återigen stabila ut samtidigt som ”Pumba” ser otroligt säker ut i målet.
Period 3
Säcken och CO har ett drömläge nu. Man kan gå in och stänga matchen. 56 sekunder kvar i början av tredje perioden och Södertälje etablerar sig i Skellefteå-zonen. Många chanser men Skellefteå lyckas freda sig, fram till 2 sekunder efter att man blivit fulltaliga. 3-1 dunkas in av Dragan Umicevic som inte hade någon ”Pumba” ivägen efter ett fint pass av Hannes Hynönen. Olyckligt.
Målet gav Södertälje energi, en trio av Kollar, Hyvönen och Umicevic syns nu rätt bra när de är på isen. Samtidigt jagar Skellefteå efter att stänga matchen och det blir mycket tid i offensiv zon. Trots detta har inte defensiven blivit lidande utan den har snarare tvärtom stärkts den med. Något som däremot märks är oerhört många onödiga offside-avblåsningar för Skellefteås del. Spelarna blir allt för jämnan griniga av dessa men som jag såg det var de helt korrekta. När drygt hälften av den sista perioden har spelats är det uppenbart att Skellefteå är det hetare laget. Södertälje har svårt att organisera sina anfall och blir som oftast stoppade på blå. Skellefteå får även en chans till i power play men denna gång blir det ingen utdelning. Skrbek tappar för andra gången en puck på offensiv blå i power play, mycket klantigt.
Efter 9,55 spelat åker Marttinen på en tvåminutare för high sticking. En olycklig situation där det verkligen inte var något menat, bara ren otur. Hur som helst ansvarar spelarna för sina egna klubbor och utvisningen var korrekt. Skellefteå lyckas även denna gång freda sig i numerärt underläge. Mycket tack vare Jimmie Ericsson och Tobias Viklund som storspelade. Skellefteå var även nära på att utöka sin ledning under detta numerära underläge.
Efter 12.20 blir det stök framför Skellefteåkassen och Jimmie Ericsson åker på en utvisning för interference och Södertälje-spelaren han var på, Cibak, faller till isen. Jimmie sätter sig ner på honom och så var bråket i full gång. Slutresultatet blir en tvåa för roughing på både Cibak och Ericsson, plus att den senare hade sin interference. Ytterligare ett boxplay för Skellefteå alltså. Dessutom ytterligare ett boxplay man lyckas klara sig helskinnade ifrån. Södertälje fick många jättefina chanser men en del förvaltade man inte riktigt som man skulle och vid andra tillfällen var ”Pumba” enorm.
Tiden fortsatte att gå och med mindre än två minuter kvar av matchen var det dags för Jimmie Ericsson och Martin Cibak att gräla igen. Uppfattade inte riktigt situationen som den var men Cibak åkte på 2+10, likaså Ericsson. Färdigspelat för dessa herrar alltså. Cibak hade sett otroligt grinig ut under större delen av kvällen, var med andra ord kanske lika bra att han fick börja kyla ner sig i förtid.
Södertälje gjorde ett sista, inte alls ofarligt, försök att få till en reducering och sedan chansen till en kvittering men Skellefteå höll tätt bakåt och jobbade som ett lag. Forwards, backar och målvakt var som förvandlade till ett.
När så matchens lirare blev utsedd i hemmalaget blev jag inte alls särskilt förvånad. Mannen som gjorde sin första elitseriematch för säsongen och som hade förtjänat att trycka in en egen puck under kvällen, Tobias Viklund.
Summering
Skellefteå var det starkare laget sett till hela matchen även fast man stundtals slarvade otroligt mycket och mest slog bort puckar. Ovanligt var att samtliga mål kom i numerärt överläge och det stämde inte alls egentligen om man titta på hur en del av de numerära överlägena såg ut. Man måste sluta slarva så mycket med pucken vid offensiv blå, våga bryta in mer genom banan och absolut inte bjuda till sådana frilägen som man gjorde.
Södertälje var inte dåliga, det ska man inte säga. Det fanns dock inte någon som tog kommandot ordentligt vilket ledde till att man hade svårt att organisera sig. Man var varken särskilt anfallsglada en övertygande i defensiven. En del att gå igenom där för SSK-ledarstaben alltså.
Matchfakta
Skellefteå – Södertälje 3 – 1
Första perioden:
1-0 (01.26) PP1 Erik Andersson (Jyri Marttinen, Brad Moran)
Andra perioden:
2-0 (27.09) PP2 Kent McDonell (Niko Dimitrakos, Anders Söderberg)
3-0 (27.20) PP1 Gabriel Karlsson (Tobias Viklund, Christoffer Norgren)
Tredje perioden:
3-1 (40.58) Dragan Umicevic (Hannes Hyvönen, Stefan Bemström)
Skott: 24-36 (6-12, 16-13, 7-11)
Utvisningar: Skellefteå 24 minuter, HV71 26 minuter
Domare: Sören Olsson
Publik: 5184
Matchens stjärnor
3. Tobias Viklund
2. Nicklas Dahlberg
1. Jimmie Ericsson
