Lagbanner
Krönika: The Past, The Present and The Future
Jimmie Ericsson har varit en av Skellefteås tongivande spelare hittills denna säsong.

Krönika: The Past, The Present and The Future

Nu är det OS-uppehåll och ett riktigt bra tillfälle att summera det som varit då endast 7 omgångar, 21 poäng, kvarstår när spelet kommer igång. Så mycket kan hända och mycket kommer att hända i de avslutande omgångarna.

Vi går till vila på plats 4, och därmed har vi fördel av hemmaplan i slutspelet. Detta är något som kan visa sig vara riktigt viktigt då vi är grymt starka på just hemmaplan, såvida inte alla topp 4-lagen går vidare till semifinal, för då har vi ingen fördel av att hamnat på topp 4. Nu ska vi dock inte gå händelserna alldeles för långt i förväg utan först och främst koncentrera oss på att hamna topp 4. Vad jag vill gör nu är att backa bandet och gör en liten återblick på vad som varit fram till OS-uppehållet, för det har varit en serie där vi gått upp som en sol, ned som en pannkaka och sedan uppåt igen. 

Vi inledde serien på ett riktigt starkt sätt och spelade som i trance. Många ville redan då måla upp oss som en klar favorit till Guldet. Vad många glömde bort var att en del lag inte spelade med fulla trupper i början, t.ex. Linköping, HV, Timrå, Färjestad. Nu är det väl egentligen bara Linköping som gått spikrakt uppåt sedan de fått full trupp. HV har som legat på samma nivå hela tiden. Så när spelet började hacka för oss så levde vi på de poäng som vi spelade till oss i början av säsongen, och det visade sig vara viktigt då vi hade en lång svit där vi inte tog mycket poäng. 

Sedan kom vi in i november, som brukar vara en svart månad för oss som håller på Skellefteå. Nu vände den trenden men, tyvärr så höll det inte i sig utan det blev en mörk december ist och det såg inte alls så ljust ut då JVM närmade sig och då tappade vi 3 backar och 1 forward till JVM. På något konstigt sätt så lyckades vi vända trenden igen och började vinna matcher hemma, och från juluppehållet och fram till OS har vi en svit på 9 raka vunna hemmamatcher. Dock så går det lite i moll på bortaplan och har endast 2 segrar bortavinster på samma period. Sett över hela säsongen hittills så har vi en dyster bortasvit och kan ”stoltsera” med att vi har den längsta sviten utan vinst på bortaplan, 8 matcher. 

Ska man summera det hela så måste vår prestation hittills hamna på ”över förväntan”. Ser man till den trupp vi har så ska vi egentligen inte ligga på topp 4, då vi faktiskt saknar en del spelartyper. Vi har inte någon riktig PP-back, inte någon riktig sniper och sedan saknar vi den där forwarden som går in och gör skitjobbet och kryper in under skinnet på motståndarna. Nu har det klivit fram en del spelare som tagit på sig de rollerna, och gjort det bra, det ska jag inte sticka under stolen med. Målskyttet är utspritt på många forwards, och det är ju en styrka för laget. Att vi inte är beroende av en specifik spelare. Dock kan det vara en svaghet också, för ibland hade det varit skönt att ha en spelare på isen som motståndarna tittar lite extra på och därmed frigör yta för resten av kedjan. 

Det som jag saknat mest denna säsong är en riktig PP-back, som kan ta tag i vårt usla PP, för det är något som saknas i 3 år. Man kan sammanfatta det med att de är ett under att vi kan ligga Topp 4 med trots att vi ligger näst sist i statistiken vad gäller effektivitet i PP. Ser man till vad truppen uträttat så är den del spelare som överraskat väldigt mycket och ligger till grund för den fina placering vi ligger på. 

Hadelöv
har fått en nytändning och det ser verkligen ut som om han antog utmaningen som Pumba skickade förra året. Hadelöv själv har sett till att vi vunnit en del matcher och det syns i spelet att vi har en målvakt som spelarna litar på. De vågar anfalla i en större utsträckning. 

Jimmie
har spelat på en riktigt hög nivå och jag skulle vilja säga att han spelar sitt livs hockey just nu. Jag blev, med all rätt, lite orolig att det skulle bli som vanligt då han blev skadad, att han skulle sjunka i form och inte hitta tillbaka. Nu blev det tvärtom, han fortsätta hålla sin höga nivå och fick även ett kvitto på det genom att bli uttagen i Tre Kronor. 

Rundblad
är nog den spelare som genomgått den största scenförändringen. Han har gått från att vara en bespottad spelare som knappt var vatten värd till att bli en av våra viktigaste spelare just nu. Efter JVM så kom han tillbaka som en ny spelare och nu klaffar allt och han är en attraktion att se på isen i varje byte. Det psyke som Rundblad har måste vara unikt, för så mycket skit som han fick efter JVM förtjänar inte en ensam spelare, men den styrka han uppvisat har tystat alla hans kritiker. 

Adam Larsson är en spelare som det inte går att bortse från heller. Han gör sin första säsong i A-truppen och på vilket sätt han gör det. Han spelar med ett sådant lugn och agerar som om han spelat seniorhockey i flera år. Det är faktiskt riktigt svårt att tro att han fyllt 17 år under denna säsong. Personligen trodde jag inte att han skulle få det ansvar som han har fått. Trodde helt ärligt att han skulle vara med bara för att se och lära, men det har visat sig att han är så pass mogen och utvecklad i sitt spel att han förvaltar ansvaret bra. En bra fråga är ju hur stor han kan bli som hockeyspelare och om det finns någon som helst begränsning för honom? 

Vad väntar efter uppehållet då? Kommer vi att kunna behålla 4:e platsen och eventuellt krypa upp till 3:e platsen? Jag ser det väl inte direkt som rimligt att vi kommer att kunna gå upp på 3:e platsen, som nu innehavs av Djurgården. Jag tror att de blir för starka i kampen, men visst så kan det bli en nyckelmatch i mötet hemma mot Djurgården. Det som talar emot oss är att vi har 4 bortamatcher kvar, men jag tror nog att vi ska kunna ta 6 poäng på bortaplan, mot SSK och Brynäs. Nu är inte hemmamatcherna så lätta heller då vi har DIF och Frölunda hemma, två lag som kommer att slåss för sina placeringar in i det sista. 

Just Frölunda är ett lag som är ruskigt svårt att förutse. De har en trupp som borde göra att de ska ligga på topp 4, men istället ligger de på 7:e plats och spelet funkar inte alls. Att vi möter dem i näst sista omgången på hemmaplan borde ge oss en stor fördel, men som serien är nu så kommer nog Frölunda att vara indragna i striden om den sista slutspelsplatsen då så det är inte helt säkert att vi vinner. 

Det är inte en lätt avslutning vi har, och jag känner lite oro för om vi ens kommer att kunna försvara 4:e platsen. Visst vore det ruskigt värdefullt att få hamna där, men jag tror att vi kommer att tappa den just för att vi har 4 bortamatcher kvar. Nu kommer jag inte att bli så besviken om det blir en 5:e plats, för det är en realistisk placering i tabellen. Jag vill även passa på att hylla North Power, som varit ett grymt stöd för Skellefteå AIK säsongen igenom. Då övrig publik har svikit på läktaren så har ni stått starta och eran stämma har fyllt hallen med en skön sång. Grymt bra jobbat till hela klacken och ert jobb är fruktansvärt viktigt även i fortsättningen.

Jag tror att tabellen kommer att sluta på följande sätt:
1. HV 71
2. Linköping
3. Djurgården
4. Färjestad
5. Skellefteå
6. Brynäs
7. Frölunda
8. MoDo
----
9. Luleå
10. Timrå
------
11. Södertälje
12. Rögle 

Detta kommer att ge kvartsfinaler enligt följande:
HV71-MoDo
Linköping-Brynäs
Djurgården- Skellefteå
Färjestad-Frölunda

Magnus Lindberg2010-02-09 19:00:00
Author

Fler artiklar om Skellefteå