Krönika: Fördel HV71
HV71 har kopplat ett bastant grepp om semifinalserien, innan den knappt ens har hunnit börja.
Vi fick se en tveksam HV-inledning med många felpassningar, flertalet offsideåkningar och ett HV som hade märkbart svårt att hitta rytmen mot ett AIK som kontrollerade mittzonen på
ett bra sätt: HV:s första våg tuggade man ofta ner lugnt och metodiskt, andra vågen kom sällan till tack vare en solid backchecking från AIK-forwards. AIK:s backspel var stabilt och
rejält i egen zon, och framåt bjöd super-Rundblad på flertalet uppåkningar av högsta elitserie-klass. Men på grund av Skellefteås desorienterade powerplay fick HV ett lyft av att klara av sina numerära underlägen, och när de blåa fick spela powerplay var de på alla sätt med i matchen igen.
Många problem uppstår i och med powerplayspelet för AIK just nu, ett powerplay som förmodligen inte kan bli sämre. I vissa byten klarar man visserligen av att hitta en spelare i fart som kan transportera in pucken i offensiv zon, men när man väl kommer in i offensiv zon så stämmer ingenting. De offensiva bedömningarna är absurda, kommunikationen obefintlig och självförtroendet är ungefär lika bra som ekonomin är bra i Björklöven. En forward som Surovy måste matchas in, han har en vana av att spela powerplay, från tidigare år, och han är en rasande skicklig spelare i grund och botten. Kombinationerna med Crippe från seriespelet är något man borde försöka hitta tillbaka till.
En grund i powerplay är att man måste lägga ner maximal energi. Man måste åka minst lika mycket skridskor - om inte mer - när man är i ett numerärt överläge, då motståndarna alltid är inställda på att de måste ge järnet i boxplay. Det är lätt att man blir bekväm av att vara en man mer på isen, och så får det inte vara. HV71 blir för svåra om man inte har ett ordentligt powerplay, i kvartsfinalserien så gjorde Timrå nästan alla sina mål i powerplay, det behöver AIK också göra, annars blir det svårt att vinna matcher i den här serien. För i fem mot fem-spelet är HV71 väldigt bra när dom får upp ångan, man har en tyngd och en dynamik i sitt anfallsspel som få andra lag har. Samtidigt är den indivuella skickligheten enorm: Skridskoåkarna Laine och Tedenby hotar ständigt, och Voutilainens timing in i avslutsfaserna är av hög europeisk klass. Samtidigt klickar AIK:s anfallsspel för sällan för att man ska kunna få HV att bli små mentalt, och då är dom svåra att ha och göra med.
AIK lyckades inte med det idag, även om man gjorde en helt okej insats. Men nu är det semifinal, och då räcker det inte med insatser som är okej. Tar AIK med sig försvarsspelet samt målvaktsspelet och samtidigt kommer till offensivt så finns alla möjligheter att man presterar bättre än okej.
Men det är dags nu. Man har inte många chanser kvar.