Lagbanner

Frustrerande hemmapremiär i Skellefteå

2840 åskådare kom för att se matchen Skellefteå AIK – Tierps HK. Dessa fick se en match där hemmalaget dominerade totalt men inte alls lyckades med målskyttet. Gång på gång rullade man upp Tierp men det avgörande skottet eller passet dröjde eller blev för dåligt gång på gång.

Första perioden startade direkt med press i Tierps försvarszon och då alla förväntade sig ett snabbt ledningsmål för Skellefteå så högg istället Tierp till på en kontring och kunde genom tvillingarna Sed…nej…Berlin trycka in 1-0 bakom en ensam Backlund i AIK-målet. Istället för att misströsta så höjde då AIK tempot ett snäpp och satte än högre press på Tierps målvakt Kenth Elfsberg. Efter 10.40 kom så också kvitteringen men inte som resultatet på effektivt AIK-spel utan istället kom det på en av Pål Johnsens makalösa soloruscher.
AIK fortsatte därefter att trycka på men lyckades aldrig få in gummitrissan. Inte ens med öppet mål kunde Krekula ge AIK ledningen…

Andra perioden fortsatte i samma tonart. Efter 11-3 i skott till AIK i första perioden kunde man under andra perioden lägga till 16-3 på den summan. Men total dominans på betyder inte alltid att man lyckas lägga in pucken. Så var också fallet i den andra perioden.
Det märktes dock att Tierp fick svårare och svårare att hänga med och man drog på sig sex utvisningar som resultat av fasthållningar och dylikt. AIK spelade i fem mot fyra och fem mot tre i sammanlagt 8.08 men det avgörande passet/skottet fallerade alltid. Även i andra perioden så missade Krekula öppet mål!
Samtidigt måste man förstås också berömma Tierp för att man stod upp ordentligt i försvarszonen. Trots att de flesta av spelarna är födda på 80-talet så har man en tyngd och klokhet i defensiven som kan komma till effektiv användning under årets säsong.

Tredje perioden fortsatt i AIK:s speldominans men pucken vägrade ramla in bakom Elfsberg i Tierpmålet. Det ska även tilläggas att det ofta inte bara var målvakten i målgården utan ofta blev Tierp också så tillbakatryckta att flera utespelare parkerade i målgården.
Efter 52.08 kom så äntligen hemmalagets ledningsmål. AIK hade spelat fem mot fyra och två sekunder efter att Tierp fick fullt manskap höll AIK fortfarande i sitt powerplay och ett skott från blå av Mikael Tjälldén ramlade till sist in och ett förlösande jubel hördes i hallen.
Men glädjen…ja…den blev ju inte långvarig för hemmafansen då teorin om att fler mål ofta kommer efter andra mål också fick stöd i praktiken. Efter AIK:s ledningsmål ökade Tierp tempot ordentligt och med det hann man shocka hemmalaget så pass länge att kvitteringen kunde läggas in bakom en återigen ensam Johan Backlund. Olof Mårs skott gick in och kom ut igen så snabbt att många inte ens uppfattade att pucken var inne.
Trots att det nu endast återstod 8 minuter gav inte något av lagen upp chansen att vinna matchen efter 60 minuter.AIK tryckte nu på intensivare än någonsin och Stefan Lundqvist avgjorde definitivt matchen efter 56.20 då han i en grötig situation framför mål slog in en retur. Trots att AIK drabbades av en utvisning bara åtta sekunder efter målet kändes det hela tiden som om matchen var över. Tierp fick aldrig heller chansen att plocka ut målvakten och spela sex mot fem utan matchen spelades av utan övriga incidenter.


Sammantaget måste man säga att slutresultatet inte alls speglade matchbilden. Skellefteå styrde och ställde precis som dom ville men hade inte turen med sig. Vid minst ett dussin tillfällen var Tierp så tillbakatryckta att nästan hela båda lagen befann sig i Tierps målgård vid avblåsning. AIK brände chans efter chans medan Tierp faktiskt satte två av sina tre vassa chanser.

Skellefteå inledde matchen som man tidigare aviserat med tung och snabb ishockey och många snabba spelvändningar vilket ofta medförde målchanser. Kanske var det till slut så att Tierps ork började tryta för att försöka hänga med spelare som Westerback och Nilimaa kan inte vara lätt. Trots att AIK dominerade hela matchen så måste man ifrågasätta lirarna som kanske håller pucken lite för länge ibland istället för att slå ett öppnande pass. Pål Johnsen försvinner dessutom långa stunder ur matchen. Man ska kunna kräva mer av en spelare som honom. Även Krekula som under försäsongen antytt till stordåd var blek under större delen av matchen. Backlund hade inte mycket att göra men kanske kunde ha gjort mer på målen. Han har en del kvar att bevisa.
Bäst i AIK var förstafemman den mest effektiva och mest framstående var Stefan Lundqvist som jobbade enormt både i försvars- och anfallszon.

Tierp stod upp bra med hela laget. Och trots att målvakten Elfsberg inte såg speciellt märkvärdig ut lyckades han mota det mesta. Därmed får jag väl äta upp det jag skrev inför matchen om att Tierp inte var någonting utan Lasse Karlsson. En annan Tierpspelare som gjorde en mycket bra insats var Roberth Pethman som kämpade som ingen annan på planen. Lillebror Mårs såg också bra ut var faktiskt bättre än storebror som ju över helgen kom in från Brynäs.

Till sist måste också domaren ges en eloge. Alla vet nog att AIK och dess supportrar har för vana att döma ut domare och särskilt de som bor i närområdet. Men Jonte Söderling från Visby som tidigare gått ishockeygymnasiet i Skellefteå och nu gjorde ett återbesök som domare var genom hela matchen stabil och uppvisade en pondus som en dag mycket väl kan göra honom till Elitseriedomare.

Andreas Pettersson2001-09-30 02:57:35

Fler artiklar om Skellefteå