Patetisk domarinsats hjälpte Sundsvall till tre poäng.
Varje gång Umebon Peder Lundgren gästar Skellefteå Isstadion så bävar hemmapubliken för under flera år har han gjort sig känd som en riktig samhällsfara ute på isen. Han missar många påhopp medan han visar ut för företeelser som inte ens fanns.
Varför då frågar då ni er, ni som inte såg matchen. Jo, det var inte alls så att Sundsvall gjorde en dålig match och vinner på domarens insats men man får genom domarens inkompetenta sätt en stabil grund till vinst som man sedan kunde behålla. Det kanske är löjligt av mig att skylla på domaren, men i det här fallet anser jag att jag har rätt då domarens agerande helt sänkte Skellefteås mentala insats att vinna matchen.
Efter bara 2.29 kan Sundsvall helt rättvist göra mål då Polasek enkelt och omarkerat kan glida in framför Backlund och skjuta in 1-0 via Backlunds benskydd. 2-0 kommer sedan i spel fem mot tre då först Johan Ramstedt lite lustigt blir utvisad och sedan Jens Nyström, den senare helt korrekt. Sen kommer det tillfälle då jag anser att Peder Lundgren avgör matchen.
Först blundar han helt för en händelse där Joakim Nilsson blir helt kvaddad mot sargen, skälen misstänkt charging av Sundsvallspelaren. I spelsekvensen som följde hakar Pål Johnsen upp Libor Polasek varpå denne helt plötsligt faller ihop. Spelet fortsätter och domaren har inte ens sett sekvensen. Han tvingas dock att blåsa av då Polasek ligger och ålar sig på isen. Utan att tillfråga sina linjemän så dömer Lundgren efter kommentar av en snabbt tillfrisknande Polasek ut Pål Johnsen för spearing. AIK drabbas strax efter av en till utvisning då Johan Backlund råkar slänga pucken över sargen och man är återigen tre mot fem. Sundsvall kan då göra 3-0 och matchen känns lite avgjord. Lundgren missar sen ett grovt överfall då Varjamo tacklas i ryggen och rakt in i sargen. Att Lundgren selektivt blundar eller inte ser saker blir så löjligt.
Andra perioden blir något bättre från AIK:s sida men man kommer aldrig riktigt till och när man gör det så missar man målet. Hemmalaget lyckas reducera till 1-3 men tappar sedan igen till 1-4.
Tredje perioden blir likadan. AIK försöker framåt men skapar ingenting nämnvärt. Sundsvall kontrar samtidigt och då AIK:s försvar inte alls fungerar utan två ordinarie backar så blir man mycket effektiva.
Sundsvall kan göra 5-1 av bara farten innan Skellefteå reducerar till 2-5 och 3-5. Men på något sätt känns det som om Sundsvallsegern varit klar ända sedan första perioden och även då AIK plockar ut målvakten efter sjutton minuter skapas inte mycket framåt. Istället kan Polasek göra sitt tredje mål i öppen kasse.
Ett tröttkört AIK drabbas av idiotisk schemaläggning och en liknande domarinsats. Att Lundgren sen kör nån sorts kompensering i utvisningar under två perioder gör bara saken ännu tydligare. Eller är han verkligen så dålig att han tar ut för helt obegripliga saker.
Utan Johnsen fallerar den så framgångsrika kedjan med Ramstedt och Nilimaa. AIK:s mentala stämning går samma väg efter 0-3. Dessutom eller på grund av detta så slår man hela tiden ett pass för mycket samtidigt som pucken aldrig studsar rätt väg. AIK saknade dessutom Patrik Westerback och Daniel Ström. Mikael Tjälldén tvingades kliva av efter bara fem minuter p.g.a. magsjuka och då dessutom Pål Johnsen som försvann efter femton minuter.
Samtidigt ska man alls inte på något sätt nedvärdera Sundsvall. Man genomför en taktiskt perfekt match där individuella prestationer belyser tillvaron. Libor Polasek gör tre mål och ett assist. Libor ser ut som en något seg skridskoåkare som likt Stefan Lundqvist är på rätt plats och vid rätt tidpunkt. Polasek bevisar dock att han har även de dåliga egenskaperna som följer med tjeckisk och slovakisk ishockey.
En Sundsvallsspelare som jag däremot är väldigt besviken på är Daniel Olsson. Jag förväntade mig högklassigt spel av honom men fick istället se en extremt gnällig fjant som blev utbytt vid säkert hälften av sina tekningar. Jag tror och hoppas att han kan bättre för även om han var inne vid ett flertal plusmål så var hans insats tveksam.
I AIK var det långt mellan plustecknen. Stefan Lundqvist har dock en imponerande kämpaanda som tillsammans med Mikaelssons furiösa kampvilja blir nåt speciellt. Ekholm däremot bör snarast förflyttas till en tredjekedja med defensiva uppgifter. Han har tempo som en vingklippt pingvin och förstör spelet för hela kedjan. Jens Nyström gör likaså en riktig plattmatch där hans pass går fel, hans defensiv blir tveksam och hans skott på mål som vanligt saknas.
Övriga positiva i AIK är David Nyström som försöker men inte riktigt kommer till, Anders Fredriksen som aldrig verkar ge upp, Fredrik Krekula som på ett liknande sätt spelar bra i både offensiv och defensiv. Ramstedt och Nilimaa försökte men det fungerade inte alls utan Johnsen.
För övrigt kan nämnas att Johan Backlund byttes ut inför tredje perioden.
En åsikt som förstärks match efter match är att Skellefteå är i desperat behov av en offensiv spelande back. Klockare och Varjamo är renodlade defensiver. Joakim Nilssons offensiva kvalitéer är obefintliga och även om Niklas Westerlind har en stor potential så har han en bit kvar. Kvar finns då Jens Nyström och Mikael Tjälldén. Två tvåvägsbackar som inte riktigt kommer till. Nyström har den hårdaste bössan i AIK men skjuter nästan aldrig. Tjälldén får heller aldrig riktigt till det.
Johan Åkermans uppgift blir övermäktig och idag försökte AIK till och med spela med fyra forwards och en back. Ännu ett bevis på avsaknaden av ett riktigt bra supplement till Åkerman.
