Skellefteå i ett välbehövligt novemberuppehåll - del 2
Andra delen av artikeln om Skellefteå fram till novemberuppehållet.
Övriga positiva intryck finns förstås. Jag har inte glömt Fredrik Krekula som faktiskt kanske är bland de nyttigaste spelarna i laget. Hans enorma arbete både defensivt och offensivt är ett föredöme för många andra spelare. Han kom tillbaka efter en svår lunginflammation och gav 110 % matchen igenom. Anmärkningsvärt!
Matthias Nilimaa är också en spelare som aldrig ger upp. I kedjan med Johnsen och Ramstedt är det Matthias som gör grovjobbet och genom sin enorma vilja kompenserar han väl för sina 172 cm.
Finns det då några kvar att höja eller sänka? Ett negativt intryck har tyvärr Joakim Nilsson gjort. Han värvades som en spelare som skulle ta plats bland lagets sex backar men har inte alls visat det spel som ger honom den platsen. Förhoppningsvis kommer denna så småningom då han i Malmös juniorlag i fjol visade att han kan bättre.
Daniel Ström har däremot de sidor som Nilsson saknar, ett bra riv i åkningen och en frejdig kämpaglöd. Tyvärr blir det lite för mycket tid på botbänken och speluppfattningen resulterar ofta i felpass i avgörande lägen.
Jag lämnar nu några spelare till er egen fantasi. Det jag så här mot slutet vill göra är inte att dela ut några minustecken men det finns spelare som alls inte kommit upp till den standard man borde uppnå. Patrik Ekholm, center i den förra säsongen så effektiva förstafemman har i år inte alls kommit upp i förra årets klass. Även om han fortfarande vinner tekningar så är det som att han har sandpapper på flera ställen på sin utrustning. Med detta så drar han också ner Mikaelsson och Lundqvist som får slita än mer för att lyckas med det dom vill. Jag anser att man faktiskt i alla fall kan prova andra spelare i förstakedjan då AIK faktiskt har hela sju centrar.
Till sist så måste sägas att AIK har ett litet lag. Många små spelare som är snabba och ettriga. Det som då krävs av just denna litenhet är just snabbhet. För är man långsam blir man fastkladdad i sargen. Kivenmäki har visat prov på detta och vi får hoppas att han lär sig.
När säsongen drar igång igen tror jag att vi får se ett helt nytt och fräscht AIK. I matchen borta mot Sundsvall kommer man att göra allt för att ta revansch för senast. Poängen blir också allt viktigare då striden om Superallsvenskan blir allt tätare. Kan Hammarby vända sin trend med hjälp av Boorken och kan Sundsvall jaga ikapp? Kanske blir det Piteå som med sitt ishockeystarka lag blir det största hotet mot AIK och de övriga topplagen. Framtiden får utvisa detta...
