Apatiskt AIK skrämmer bort hemmapubliken
Skellefteå bjöd aldrig upp till dans i kvällens match mot Nyköping. AIK spelar inte längre som ett lag och Nyköpings fiskekroks- och bromsklosshockey kunde enkelt utnyttja hemmalagets totala avsaknad av spelvilja.
Det blev aldrig någon riktig match mellan seriens tvåa respektive trea. Johan Backlunds godkända comeback i AIK-målet hjälpte föga när flera av utespelarna mer såg ut att längta till Kalle Anka på julafton. Att berömma Nyköping går inte heller att göra i överflöd när man knappt behövde anstränga sig för att vinna. Det blev snarare så att det var som att sno godis av småbarn.
Att man dessutom spelar en förstörande ishockey där klubborna allt som oftast används som fiskekrokar fick man som åskådare inte ens njuta av en ishockey som på förhand sagts vara frisk och offensiv.
Matchen började i alla fall med total Nyköpingsdominans. 1-0-målet kom efter snyggt spel i anfallszon där AIK tappade markeringen på Urban Omark som helt ensam framför mål kunde vispa in pucken. Det var också det enda riktigt farliga som hände i första perioden.
I den andra perioden visade AIK i alla fall under tio minuter att man kan spela ishockey. Man tog över spelet och pressade tillbaka Nyköping. Trots ett tidigt 0-2 krigar man sig till 1-2. Offensiven kommer dock av sig då Westerback några minuter senare blir fult påhoppad av en NH-spelare. Han vänder sig till domaren och berättar troligen hur dålig han anser Lundgren vara som missar detta. Lundgren delar då ut tio minuter till Westerback. Det är riktigt lustigt att se detta för även om Lundgren gör rätt så kan det knappast finnas någon annan domare i serien som delat ut så många tiominutare som Herr Peder. En slutledning av detta låter jag vara osagd >=).
Nu skötte sig faktiskt Lundgren relativt utmärkt och hade ingen större del i den matchbild som formades. Nyköping kan i samma period göra 1-3 och 1-4 bakom ett skrämmande viljelöst hemmalag.
I den tredje perioden blir det samma visa. AIK försöker men utan den avgörande viljan kommer man ingenstans. Nyköping gör 1-5, Skellefteå reducerar på retur till 2-5 och med tre och en halv minut kvar kan Nyköpings Åndberg fastställa slutresultatet till 2-6.
Som åskådare till matchen så skäms man nästan för AIK:s andefattiga spel. Det finns spelare som försöker, men när andra i laget bara åker omkring och ser ut som zombier eller drar på sig utvisningar räcker det inte långt. Nyköping kom å andra sidan från en rättvis lördagsmangling vilket antagligen sporrade spelarna inför dagens match. Detta ursäktar dock inte alls AIK:s beteende och ibland önskar man att spelarlönerna idag var extremt prestationsbaserade. Helgens AIK hade i sådana fall varit önskedrömmen för klubbens redan stinna bankkonto.
Visserligen saknas spelare i AIK vilket absolut inte är någon ursäkt. Men såna här gånger saknar man Klockare, Nyström och framför allt Lundqvist. Skärper man sig inte till på onsdag så börjar det snart att hetta till kring SA-strecket.
Nyköping ska förstås till slut få sin del av kritiken. För kvällen blir den nästan enbart positiv. Man har liksom förra säsongen en imponerande blandning av storlek och speed. Försvarsspelet mot Skellefteå var imponerande även om man inte sattes på några större prov. Inga spelare gjorde några bottennapp även om Nordin el Falafel ,eller hur det nu var, den här gången snackade mer skit än vad han spelade ishockey. Den f.d. Lycksele-spelaren Andrei Matitsin är alltid lika glad när han kommer till Skellefteå. Han gjorde en riktigt bra match och att han aktivt deltar till att sänka Skellefteå får säkert Mats Abrahamsson i Skellefteå AIK:s organisation att småle. ”Super Mario” värvades nämligen till Sverige av just Mats.
Jag hade också kunnat nämna fler andra bra insatser i Nyköping. Men av någon okänd anledning så har laget så många spelare som blir rödmarkerade i Word så jag blir estetiskt avskräckt.
I AIK är det nästan så att man inte vill ge någon beröm men Fredrik Krekula är en kille som aldrig ger upp även om allting går snett. Tyvärr är han alls ingen fullvärdig ersättare till Lundqvist i förstafemman.
Likt Krekula är Nilimaa och även Tjälldén viljestarka herrar och den senare tog en hel del stryk framför mål bara för att ge sitt lag målchanser. Westerback var riktigt på hugget en bit in i andra perioden men högg som tidigare nämnts lite för mycket med munnen. Att han sedan fortsatte att hugga med klubban i utvisningsbåset gjorde inte trumhinnorna friskare för undertecknad. Som tur var kom en lugnande effekt in i utvisningsbåset samtidigt.
Johan Backlund som väldigt överraskande gjorde comeback i målet gjorde inte alls bort sig. Inget av målen går att skylla på honom. Det oroande är om man haft för bråttom att få honom tillbaka. Lundqvist som kom tillbaka rekordsnabbt efter sin operation drabbas nu av följderna av denna handling och kan i värsta fall bli borta väldigt länge. Om samma sak händer Backlund har Skellefteå helt plötsligt själva lirat bort två trumfkort.
Men nu ska man inte vara alltför negativ här i världen. Då Boden ikväll sänkte ”södergrabbarna utan publik” så är det nu bara Sundsvall som är ett riktigt hot för lagen ovanför Superallsvenskan-strecket. Kan Skellefteå-spelarna återfinna sin motivation till matchen mot Julskinkan på onsdag tror jag det kan bli riktigt roligt. För det är verkligen på tiden att den publik som dyrt får betala in sig för att se Skellefteå AIK får valuta för sina pengar. Att bara 2750 kom i afton kan vara ett bevis på att den senaste tidens förluster fått intresset att svikta något och återgå till tidigare säsongers snitt. Och vem ska då vissla åt Lundgren och applådera åt ”Nilles” fantastiska kämpaglöd.
Vill man ha publik på sina matcher så måste man i alla fall bjuda upp till dans när det kommer gäster till Skellefteå. Att glida omkring på banan och fundera på årets önskelista eller längta efter tomten gör ingen i hemmapubliken lycklig.
