Snålt men händelserikt i Skellefteå
Det blev precis den typ av ishockey som förutspåddes mellan Skellefteå och Rögle. Två anfallsstarka lag där Rögle stod för extremt snabba spelvändningar medan Skellefteå hade mest puckinnehav. Inte förrän i tredje perioden föll de första målen och till sist krävdes sudden death för att avgöra matchen.
Efter att saltgurkans beskyddare visat prov på hur matchsponsring kan se ut så drog den första perioden igång med svängigt tempo och spel där båda lagen verkligen spelade ishockey. Skellefteå fick hålla puck mest och skapade också mest framåt. På grund av den press man skapade tvingades Rögle att ta till diverse olagliga metoder för att stoppa de svartgula spelarna och drog därmed på sig utvisningar. AIK fick chanser i både fem mot fyra och fem mot tre. Tyvärr skapade man inte speciellt mycket och flera gånger visade man varför Leksand hade så lätt att göra mål i underläge. Backspelet i powerplay var alldeles för darrigt.
I den andra perioden fortsätter AIK att föra spelet men får allt svårare att komma till avslut. Det är som om Rögles defensiv likt en mördarbakterie anpassat sig till det som anfaller. Hela sexton minuter går innan Skellefteå får ett skott på mål. Rögle däremot fortsätter med vassa spelvändningar och Johan Backlund i AIK-målet fick mycket att stå i men gjorde absolut inte bort sig.
Målprotokollet står tomt ända in i tredje perioden. Matchbilden är densamma som tidigare med ett AIK som håller puck men har svårt att komma till bra avslut mot skickliga och stora Rögle-backar. Skåningarna däremot skapar kontringssituation efter kontringssituation.
Till slut lyckas inte Johan Backlund hålla tätt längre. I en situation där AIK:s Petr Hrbek kommer fri och publiken vill ha straff vänds istället spelet och Rögle kan kontra till sig ett två-mot-ett-läge. Den erfarne Roger Hansson gör inget misstag då han sprätter in pucken bakom Backlund. Med bara sju minuter kvar att spela kändes det som om luften gick ur, men Skellefteå reser sig istället sakta men säkert och då Rögles Anders Strandberg drar på sig en onödig utvisning med knappt två minuter kvar får man det gyllene läge man behöver. I spel sex mot fyra kan Stefan Lundqvist sätta kvitteringspucken, detta med bara en minut kvar av ordinarie speltid.
Flera Röglespelare börjar då bete sig som sin hemmapublik gör ibland och Niklas Karmhag avlossar efter målet ett slagskott som tydligen riktades mot AIK-spelare. Han tilldelas ett personligt matchstraff och får lämna banan.
I förlängningen är det AIK som tar för sig mest och bäst. Efter 1.14 kan också Petr Hrbek slå in vinstpucken. Ska man vara ärlig så var Rögles spelare här ordentligt ”interferade” av AIK-spelare och Hrbek hade bara att ensam sätta pucken bakom en annars skicklig Jens Ivarsson.
Matchen blev alltså precis så rolig som jag hade hoppats. Det scenario som utspelades måste ha liknat det som Rögle råkade ut för senaste hemma mot Boden. AIK skapade nämligen många och åter många chanser och fler än en gång vägrade puckuslingen att ramla in i öppna mål.
Rögles spelvändningar är något av det vassaste jag sett på många år. Hade inte Skellefteås defensiv fungerat kunde det mycket väl ha slutat med bortaseger.
I bortalaget var Jens Ivarsson stabil i målet. Han stoppade det mesta och lämnade knappt några returer. Torgny Löwgren imponerade och även Magnus Hermansson som gick in och tekade lite här och där under matchen. Kristofer Starck är en av de snabbaste skridskoåkare jag sett på länge och använder sin talang flitigt både offensivt och i forchecking. I övrigt spelade man runt på tre femmor där backparen då och då växlades.
Skellefteå däremot matchade med fyra femmor vilket fungerade väldigt bra. Flera spelare återvände från skadelistan och nu är det endast Patrik Westerback som står före frågetecknet.
Hrbek, Johnsen och Krekula är en intressant formation som med tiden kan bli väldigt bra då Hrbek fått spela in sig i laget. Ikväll såg han förståeligt lite vilse ut i ett troligen nytt spelsystem. Pål Johnsen såg också ut att ha vaknat till igen och kämpar i både anfalls- och försvarszon.
Nyström, Lindberg och Stenberg imponerade också tidvis. Så småningom kom en hungrig Kivenmäki in istället för Stenberg och gjorde inte alls bort sig. ”Super-Kent” verkar också vara på uppåtgående.
Ramstedt, Nilimaa och Anders Fredriksen kan också bli ett fungerande vapen även om man ikväll inte riktigt kom till. Kapaciteten finns absolut.
Förstafemman med Mikaelsson, Ekholm och Lundqvist behöver man inte säga så mycket om. AIK:s tunga kavalleri gör sällan bort sig och när dessutom Ekholm äntligen ser ut att ha lagt av med Prozac kan han återigen uppta sitt eminenta spel.
Backarna var även de stabila under större delen av matchen. Tyvärr så blev det en hel del slarv hos både Matushkin och Åkerman där den senare håller pucken alldeles för länge under uppspelsfasen. Ikväll slutade det allt som oftast med att man fick kämpa sig in i zon istället för att genom djupledspass komma in över anfallsblå med fart.
Klart bäst ikväll var Daniel Ström som imponerar stort. En riktig tvåvägsback i vardande som inte viker undan i defensiven och spelar en bra offensiv ishockey.
Sammantaget måste AIK ges en eloge för kvällens insats. Man spelade som ett lag och det fanns inte en enda spelare som inte drog sin del av lasset. Mycket imponerande och även om man kan se det som om AIK tappade en poäng ikväll så var spelet på isen något som bådade mycket gott.
En eloge ska också North Power ha. Jag har aldrig varit på en ishockeymatch i ”ladan” som haft så bra stämning. Klacken sjöng nästan matchen igenom där både gamla och nya ramsor prövades. Att man undvek de kritiserade hat-ramsorna var positivt och drog även med sig resten av publiken vilket skapade en underbar stämning. När målen föll lyfte nästan taket och aldrig har jag sett så många på sittplats klappa händerna till ramsorna. Fortsätt så här!!!!
Lagen fortsätter nu sitt tuffa spelschema med bortamatch i Nyköping på söndag, Boden hemma på onsdag och avslutar innan uppehållet med venölkröjB på bortaplan.
