Pasi rätt man för AIK
Om jag hade varit mer produktiv hade jag hunnit skriva om Skellefteå AIK:s tränare Pasi Mustonens kommentarer om stämningen i Skellefteå innan allt som vi vetat varit sant kastats ut genom fönstret av ett Krekulamål i slutminuterna den 1a februari 2002.
Redan innan jag såg hans ord innan matchen mot Rögle där han tog ställning mot den negativa stämningen i Skellefteå fanns planer hos mig på att skriva något om varför Pasi Mustonen är rätt man för Skellefteå AIK. Nu när jag till slut kommer till skott, efter segern mot Björklöven, lär få säga emot. Mustonen har lett AIK till den största sportsliga framgången Skellefteå haft på sex år och med honom vid rodret kan det bli ännu bättre. Nåhej, finns det dom som inte kan ta detta på allvar för att det kommer för tätt inpå Undret i Umeå, så må så vara.
Mustonen skrev i Skellefteå AIK:s matchprogram att "Pessimismen har inga gränser. Ingenting verkar vara värt någonting. Vad är det för livsfilosofi?" och syftade på stämningen i staden gentemot ishockeylaget. Tydligt är att Pasi blivit medveten om de sår han ärvde då han skrev på för Skellefteå. Det finns massor av sårad stolthet och dessutom befogad misstro mot föreningen Skellefteå AIK som trots bra resurser inte nått några riktiga framgångar på över tio år. Naturligtvis är detta inte Pasis, AIK:s nuvarande lednings eller spelarnas fel, men det är något som måste de leva med och något de skrev under på då de skrev på för klubben.
Bra eller dåligt, men den genomsnittlige Skellefteåbon som är ishockeyintresserad är tvivlande, bitter och bär med sig mycket smärta och sårad stolthet från tidigare säsonger. Skellefteå AIK har bidragit till detta genom löften de inte kan hålla, att prata fint men utan att kunna backa upp det med ord. Det gäller i princip ändå från toppen ner till tränarnivå. Detta är en stor del i varför stämningen är som den är. För att verkligen uppskattas som ledare eller spelare i Skellefteå räcker det inte med att vara rolig och frispråkig, man måste förtjäna det genom bra resultat.
Det har Pasi Mustonen nu gjort i och med segern mot Björklöven, även om det bara var en match. AIK sa själva inför superallsvenskan att man siktar på en plats bland de sex främsta i serien, men tar man pulsen på den genomsnittlige Skelleftebon så kräver denna minst en seger mot Björklöven och en plats i topp fyra. Ett delmål är nått, det andra är definitivt inom räckhåll.
Det krävs också ett starkt psyke för att klara sig som tränare eller spelare i Skellefteå. Om det går dåligt från början kommer hånet och misstron att gå på högvarv - det är trots allt något Skellefteås förbittrade men trogna fans sett förut, att hypade nyförvärv sedan floppar. Det är inte alla som klarar av att jobba sig igenom det. Exempel från förra säsongen kan sägas vara Björn Lavander som trots uppenbar talang och potential hamnade i en nedåtgående spiral efter att hånet från läktarna startat. I årets trupp finns några som är på väg att bevisa motsatsen. Pål Johnsen har gjort poäng i alla matcher i Superallsvenskan så långt vilket är ett klart fall framåt jämfört med tidigare och David Nyström har vaknat till liv efter en tung höstsäsong.
Pasi Mustonen verkar heller inte vara den som viker ned sig. Förhoppningsvis väljer han att stanna i klubben en längre tid och bli det ansikte utåt som föreningen behöver - en karismatisk ledare som engagerar omgivningen har bygden suktat efter under lång tid. Som ansikte utåt för föreningen är han ett bra val, dessutom går det inte att ta miste på hans engagemang för hur relationerna är inom laget, även om vissa spelare kanske tycker att han borde vara hårdare. AIK var ytterst ojämnt under höstsäsongen men har haft en fin moral under de fem inledande matcher i Superallsvenskan som betytt tre stycken segrar och åtta poäng.
Även sportsligt har Mustonens värvningar totalt sett slagit ut väl. Mustonen tog in unga duon Anders Fredriksen och Daniel Ström från Tingsryd och dessa två har varit stora succéer som har utvecklats allt eftersom under säsongen. Fredriksen är en smart allroundcenter som är bra på nästan allt men inte exceptionellt bra på något. Ström är en offensiv back med bra storlek som fått ordning på sitt defensiva spel efter många märkliga misstag under den första delen av säsongen. Värvningen av lagets bäste back, finske klippan Riku Varjamo, hade Mustonen med ett finger i liksom i värvningarna av Fredrik Krekula och Matthias Nilimaa, som också gjort bra ifrån sig. De två värvningar som inte fallit särskilt väl ut är tilltänkta finska stjärnorna Patrik Westerback och Marko Kivenmäki.
Det återstår att se hur långt Pasi kan leda AIK, men redan nu står klart att laget har mer talang, både bakom avbytarbänken och på den än på många, många år.
