Ketchuporgasm och vita skrillor
Superallsvenskan dunkar igång igen och de två klart effektivaste lagen i serien drabbar samman i Skellefteå Isstadion. Visst stänkte det ketchup, men mest från ett håll.
Bofors har klart och tydligt imponerat så här långt på det Superallsvenska slagfältet. Det kan ingen ta ifrån varken lag, supportrar eller tränare. Att pressa mäktiga TV4-favoriterna Leksand och ligga på andra plats i högklassiska SA är ren och skär succé. Jag tillhörde de 'experter' som sågade laget och i min tippning av serien på Skellefteå AIKs officiella hemsida hade jag Karlskogalaget på åttonde och sista plats. Det kommer man garanterat inte att bli.
Första perioden utvecklades till ett drama med ett lite stirrigt svart-gult lag som inte alls kom till i sina angrepp på kidsen söderifrån. Tack och lov var det dock i all ärlighet mest lösplugg som Bofors kanoner avståndssköt mot Backlund i AIK-målet. En rätt rutten tillställning där lagen likt Sumobrottare vaggar omkring och känner på varandra utan att egentligen prestera något märkvärdigt. Mellan gäspningarna fick den drygt 3000-hövdade publiken mest försöka glädja eller uppröra sig över de rätt fula efterslängar och det tjafs som spelarna sysslade med. I alla fall fram till minut nummer 11.
Just här träder en av matchens kommande förgrundsfigurer fram och sätter en välriktad armbåge i det Kirunaavlade plytet tillhörande Mattias Niliimaa. Förmodad hjärnskakning och ambulanstransport för nummer 9 och en tvåminuters vilstund i snickerboa för hela Karlskogas Emil. Ett tilltag som väl i ärlighetens namn borde renderat i tvåsiffrig vilotid för herr Kåberg, men då domare Eriksson tveklöst måste bytt linser med någon av linjedomarna denna afton istället endast 2 minuter.
Skellefteå blev dock INTE mer aggressiva och tända denna nyckelhändelse till trots, utan sjönk helt plötsligt bara djupare ner i apatins förargliga sankmark. Trösten och framförallt räddningen för laget var ju dock att det gästande laget befann sig på samma plats och var lika djupt ner med fötterna i dyn.
Den andra perioden går till Bofors på poäng även om Skellefteå startar mycket starkt och har ett par halvfarliga lägen innan gästerna tar över. Framförallt visar Bofors här vilket hyperfarligt kontringslag man är. Blixtsnabba spelvändningar som helt klart skulle kunnat resultera i något mål utan att jag personligen skulle sett det som orättvist. Samtidigt kändes det som att Bofors i och för sig visade framfötterna och klorna men att man stångade sig blodigt mot ett större lag som när man bara bestämde sig, skulle kunna avgöra tillställningen. Kanske trodde man att denna bestämdhet skulle infinna sig under den 16:e minuten.
Skellefteås förstafemma har i powerplay ett bra tryck mot Boforsmålet och Putte Ekholm drar på sig 2 mans bevakning när han drar sig ner mot ena stolpen. En soperen Stefan Lundqvist får stå ensam strax bortom den andra och slunga in ledning för hemmalaget på en hård passning från Pär Mikaelsson. Jublet som bryter ut doftar förlösande känslor och ihjälslagen frustration och byts sedan ut i en hjärterörande stående ovation som räcker i evigheter. Mikaelsson har producerat sin 400:e poäng i dom svart-gula färgerna och får pucken, en blomsterkvast och en tröja med nummer 400 på. Ett mycket stort ögonblick.
Tillbaka till förgrundsfiguren med de vita grillerna: Emil Kåberg. Under matchen har han effektivt varit en nagel i ögat på Skellefteås spelare. Fullföljer varje tackling, låter ständigt munnen gå. Att han inte är omtyckt hos di svarttröjade är uppenbart och får också ett lika uppenbart som idiotiskt understrykningsstreck av Patrik Ekholm som krosscheckar mannen i fråga totalt onödigt i egen zon efter 18.47. Med all säkerhet löneutbetalning för den häcklande Kåberg som i ärlighetens namn gör högvis med nytta i sitt lag, även om han väl kanske inte glimrar av speltalang. En spelare man hatar att möta men älskar att spela med.
Klockan får gå 7 sekunder innan den stora utbetalningen på ovan nämnda lön görs. 1-1 på tungt slagskott av Johan Olsson och matchen är utjämnad även resultatmässigt. Imponerande men knappast överraskande effektivitet av ett Boforslag som helt klart gripit det halmstrå nummer 14 i hemmalaget gett dom. Perioden tar slut och bara 20 ovissa minuter återstår.
Den sista perioden blir signalen för AIK att kliva upp i banan och ta för sig på det vis man hade hoppas att laget skulle göra från första början. Stark press mot BIK-målet men utdelningen kommer inte förrän efter 12 minuter.
Stefan Lundqvist rakar in sitt och Skellefteås andra mål för kvällen i en nästan identisk situation som det första målet. Denna gång med skillnaden att lagen har lika många spelare på banan. 2-1 och det kändes lite som att den tidigare så upphetsade men nollpresterande ketchupflaskan Skellefteå AIK nu var nära att få en rejäl urladdning. Det liksom bubblade och skvätte under korken och något ville helt klart ut.
I och med underläget tvingas också Bofors kliva upp i banan och när blottorna visar sig och chanserna börjar dyka upp visar AIK:arna upp en imponerande effektivitet väl nästan i Boforsklass. Bara minuten efter ledningsmålet är det dags igen när Stefan Lundqvist denna gång agerar passningsläggare och serverar Pär Mikaelsson en macka som leder till hans fyrahundraförsta poäng genom ett vackert backhandmål.
Ännu mer frustration och framåtsatsande från Karlskogaborna och ketchupflaskan sprutar till igen och skvätter än mer av sin söta, röda sås över matchprotokollet. 4-1 blir Putte Ekholms stora revansch där han totalt ensam med så här långt utmärkte Mikael Andersson gör en läcker dragning och sprätter in trissan.
På det stora hela en rätt trist tillställning där Bofors spelade smart men inte så vackert och Skellefteå slavade under det icke-producerandes ok länge länge men med stort tålamod till slut också fick utdelning. Man kämpar helt enkelt ner sina motståndare som bjöd upp rejält under de första perioderna men mattades under den sista. Bofors är ett lag att räkna med för fortsättningen av Superallsvenskan - man har verkligen inte tagit sina sista poäng. Något som ju självfallet inte Skellefteå gjort heller.
Det stora utropstecknet i hemmalaget Niklas Westerlind som gör en gedigen insats och inte alls visar de där potentiella indian-insatserna i egen zon och använder sin snabbhet och sitt skott på ett smart sätt. Micke Tjälldén en krigare på banan idag och väldigt viktig med sin fysik mot orutinerade BIK:are. Stefan Lundqvist är en av SA:s absolut giftigaste spelare nära mål om inte den giftigaste och Pär Mikaelsson helgjuten som vanligt.
Vad gäller bortalaget Bofors sköter man sig väldigt bra under den här matchen. Som nämnt tidigare spelar man inte vackert, men Ishockey är tack och lov ännu ingen bedömningssport och de svagt Löfbergsdoftande gossarna har massor med talang och framförallt vilja i truppen. Vidare har man också en skridskoåkare som Peter Messa som nästan gör en tårögd med sin framfart på det frysta vattnet. Emil Kåberg ohyggligt nyttig omän inte omtyckt i Skellefteå Isstadion. Johan Olsson och Calle Steen två riktigt bra hockeyspelare med den sistnämnde som en förmodad elitspelare vad det lider.
Kampen om kvalserieplatserna går vidare.
