Tingsryd drog längsta strået och tog extrapoängen
Efter en jämn match där båda lagen under olika delar av matchen haft chans att avgöra till egen fördel krävdes det till sist förlängning och straffar för att skilja lagen åt. AIK var nog det lag som förlorade mest på det då man trots en tredjeplats är i desperat av poäng eftersom det återstående schemat kan te sig ganska tufft.
Det var en relativt liten publik som hade sökt sig till Isstadion igår kväll och även om OS håller en del människor hemma så tror jag även att bara namnet Tingsryd gör en sömnig. För även om man presterar stundtals utomordentlig ishockey så klingar det inte lika fint som Leksand, Rögle eller Björklöven.
I dagens ekonomiska läge kanske många också sparar sina pengar just för att få se ett sådant lag på söndagsmatchen då TV4 IF kommer på besök.
Dessutom verkar det vara så att Skellefteås publik har en konstig medgångspubliksinställning. Direkt laget förlorar en match så sjunker publiksnittet till nästkommande match. Ska man hitta något positivt med det så var ändå AIK-publiken tvåa i kvällens publikliga sett över de övriga superallsvenska matcherna.
Trots att AIK-suveränen Stefan Lundqvist haft ett friläge redan efter 37 sekunder så blev det Tingsryd som tog ledningen i ett powerplay som orsakats av Micke Tjälldén. En onödig crosschecking som ändå något komiskt sänkte både Tingsrydsspelaren och huvuddomare Thorsbrink. Det blev heller inte Thorsbrinks sista missöde då hans fotknöl senare fick ett lagom hårt slagskott på sig.
Efter Tingsryds första mål var det nog många som började misströsta. AIK:s försvarsspel var inte mycket att ha och smålänningarna kunde enkelt spela sig förbi och igenom anfallsblå. Även om jag tillhört dom som kritiserade AIK:s värvning av Igor Matushkin så saknas han verkligen i ett lag vars backspel i allt för hög grad lever på en offensiv Åkerman och en defensiv Klockare.
1-1 kom i alla fall då AIK fick chans i spel fem mot fyra. En väl intränad variant gav återigen resultat. Åkerman slår sin vackra crosspassning till Lundqvist som slungar in pucken i öppen kasse.
Tyvärr hinner även Tingsryd med ett powerplay innan perioden är slut och här slår man också AIK i effektivitet. Skellefteås powerplaymål tog fem sekunder att exekvera men nu gör Tingsryd det på fyra. Vunnen tekning och pass tillbaka till Vesa Salo som bara klipper till. Ett mål som en Backlund i form hade tagit.
Första periodens spel blev ett bevis på AIK:s bedrövliga försvarsspel. Det finns ingen som helst struktur där två backar kan gå på samma puck, forwards struntar i markering och rensningar fungerar oroväckande dåligt. Framåt är man dock starkare men det är ändå dystert att se att det bara är förstafemman som lyckas med det riktigt farliga. Tingsryd spelar dessutom en effektiv defensiv med fyra man på blå som hugger på puckförare och genomför snabba spelvändningar så fort man får chansen.
Det är just detta spel som fortsätter i period två. AIK:s försvarsspel är så vidrigt dåligt att man som åskådare skäms för sitt lag. Även om AIK kvitterar efter bara 37 sekunder så ser det vidrigt enkelt ut för Tingsrydsbacken Jesper Andersson att åka in i en vidöppen skottsektor och placera in 3-2 bakom Johan Backlund som såg ut att leva som en eremit. Resten av AIK var nämligen någon helt annanstans. 2-4 kommer fyra minuter senare då man genomför ett taktiskt fulländat anfall där AIK nästan kunnat köpa biljett för att få njuta av upplevelsen.
Johan Backlund får där nog och Jonas Burman ersätter igen, liksom förra matchen. Backlund gör ingen dålig insats men släpper alldeles för många returer.
Skellefteå ger sig nu inte och minut 13 i den andra perioden blir riktigt tursam då Stefan Lundqvist får göra sitt tredje mål för kvällen när det är Tingsrydsförsvarets tur att vara passiva. ”Slungan” får två skottchanser vilket gott och väl räcker för honom.
Trettio sekunder senare är det dags igen då en straffsituation uppstår efter ett bra AIK-tryck där en Tingsrydsspelare tvingas blockera pucken i målgården vilket helt korrekt resulterar i straffslag för Skellefteå.
Straffläggare blir den alltmer framträdande tjecken Petr Hrbek som iskallt drar bort Koivula och kvitterar matchen till publikens jubel.
I den tredje perioden växer AIK fram till det starkare laget även om defensiven fortfarande är patetisk. Men Jonas Burman i mål stoppar även de mest omöjliga puckarna. Trots sex minuter i numerärt överläge skapar bortalaget ingenting och då målvakten Koivula håller tätt även där så följer förlängning.
Förlängningen blir lika händelselös som ett program på P2 så när som ett stolpskott mot hemmamålet. Till sist följer sålunda dessa erbarmliga straffar.
Tingsryd blir det lag som avgör genom sin första straff som ser ut att passera upp i plockhandskrysset bakom Burman. Trots genidraget att sedan byta målvakt till straffräddaren Backlund slutar det ändå med hemmaförlust då varken Hrbek, ”Slungan” eller Krekula förmår att göra mål på kvällens målvaktsfantom i Koivula.
Det blev precis den match jag hade väntat mig. Ett AIK som trycker på men som öppnar sig bakåt. Detta är så farligt när man möter ett lag med sådana skridsko- och spelkvalitéer som Tingsryd. Till AIK:s försvar ska sägas att man kan skylla just på försvaret! Offensiven fungerar även om utdelningen idag blev lite skral, men försvaret läcker som en toaring utan lock. Min personliga teori om varför är helt enkelt att backbesättningen är för instabil. Alla backar har kapacitet att höja sig där särskilt Jens Nyström kan bli mycket mycket bättre men verkar fortfarande inte ha återhämtat sig efter det ganska långa Monty Python-uppehållet.
Men allt är förstås inte negativt med AIK. Lundqvists tre mål var i underkant och imponerar verkligen. Tillsammans med grovjobbarna Ekholm och Mikaelsson och eminente Åkerman på backen är det svårt att INTE skapa målchanser.
Det ser dock lite tunt ut bakom dessa. Johnsen var visserligen bättre än vanligt men har en bit kvar till klass. Ramstedt försöker men måste våga skjuta ibland. Krekula kämpar som jag vet inte vad men får alldeles för lite hjälp. Jens Nyström som sagt svag i defensiven men skicklig i sina uppåkningar fast använder sin ordentliga bössa alldeles för sällan.
Nej, Nilimaa saknas men är förhoppningsvis snart tillbaka. Likaså Matushkin om han överlever kvällens möte mot Sverige i OS. Sen tycker jag faktiskt att Pasi är feg som inte vågar släppa in Kivenmäki på en ny plats i laget. Den spelare som kanske har högst offensiv kapacitet av alla i laget förtjänar mer än en bänkplats. Även om han inte är någon Mike Peca i defensiven så är hans offensiv riktigt fröjdig bara kedjekamraterna passar. Att han ännu inte visat det kan också vara ett prov på detta. Varför inte stoppa in honom istället för Johnsen så han kan serveras pass av Ramstedt och Hrbek. Eller en kedja med Hrbek, Kivenmäki och Krekula. Men som sagt, det är bara spekulationer.
Tingsryd spelade ett stabilt spel där man rullade runt på alla spelare förutom Dickinson. Fjärdekedjans Rydh och Lindström fick en rullande center i andrakedjans Fredrik Lovén. Just den kedjan blev också något avgörande genom ett spelmål och Lindströms straffmål. Annars har man en mycket stark förstafemma som anförs av Larry ”pilutta dig”…eller hur det nu var…Bogdanovs också stabil ersättare till Marcus Johansson i förstafemmans powerpplayspel.
