Ovissa derbyn väntar
Drevet inför första mötet i playoff två mellan Skellefteå AIK och Björklöven är i full gång och klart är att matcherna är mer ovissa än då lagen möttes under samma förutsättningar för två år sedan.
AIK har nu ett bättre lag och en bättre tränare. Björklöven har ett sämre lag och en sämre tränare. Om det sen är nog för att rubba cirklarna så pass att Skellefteå står som slutsegrare återstår att se.
Björklöven går in i matcherna med favoritskapet och det med rätta. Man har fortfarande mer talang i sitt lag än vad Skellefteå har. Undertecknad hade efter Skellefteås första förlust mot Mora tippat att AIK skulle vinna två raka hemmamatcher men sedan förlora klart mot Löven på grund av både mindre talang och mindre hjärta. Tipset har varit korrekt så långt resultatmässigt, men delen om att AIK skulle ha ett mindre hjärta än Björklöven måste revideras.
Skellefteå visade stor moral i båda matcher mot Mora och fortsatte på den väg man slagit in under säsongen; man växer i avgörande lägen och hittar sätt att vinna matcher man måste vinna. Det är ett gott tecken och faktiskt ett måste för att Skellefteå ska ha någon som helst chans. AIK har nu också jobbat sig förbi stadiet då säsongen kan klassas som fiasko. Ingen kommer kräva någons avgång i händelse av förlust, särskilt inte om AIK faller då de kämpat hela vägen. Det lär finnas de som vill cykla med Pål Johnsen på pakethållaren tillbaka till Norge, men det är bara som det ska vara.
Med andra ord, Skellefteå kan gå in i matchserien utan press och med den sköna inställningen att bara jävlas så mycket som möjligt med Löven som uttalade målet kvalserien för länge, länge sedan. Detta kan i och för sig vändas på ett märkligt sätt mot AIK som presterat den bästa hockeyn under året med kniven mot strupen. Nu tas bladet bort från aortan ett tag, förhoppningsvis finns nog med sinnesnärvaro ändå för att fatta vad matchserien handlar om.
Löven å sin sida har favorittrycket på sig och måste svara upp mot det med ett såll i buren i Petter Sandström. Finns inga indikationer på varför dom inte skulle lyckas ändå. Matcherna i år har alltid blivit målglada tillställningar där målvakternas betydelse blivit mindre än vad den borde vara. För Björklövens del gör det inget om matcherna blir öppna; man har mer offensiv talang i laget än vad Skellefteå har. Detta beroende på några toppar som laget har, bredden är det sämre med.
Skellefteå bör istället hoppas på tätare matcher där duellen Johan Backlund - Petter Sandström får avgörande betydelse. Den duellen vinner såklart Backlund varje gång.
De flesta tecken pekar åt Björklövens håll och i deras favör. Man har starkare centrar överlag och Skellefteå kommer upp kort hur man än matchar centrarna mot varandra. Löven har starkare tekare och spelare som är mer fysiskt starka. AIK behöver nog att Petr Hrbek höjer sig några snäpp och visar sig vassare än den center han möter, något som i detta nu verkar ganska osannolikt.
En nyckel för Skellefteå blir att försöka ta bort farten i Lövens två första kedjor. AIK's backar är som grupp betraktat lite långsamma och kan forwards haka och störa Löven i uppspelen går många målchanser för Umeålaget förlorat, då AIK-backarna trots sin relativa seghet är mer defensivt väldresserade än tidigare upplagor. Skellefteå bör också trycka så många skott som möjligt mot Petter Sandström, han kan tappa in ett billigt mål per match och den fördelen kan nog AIK behöva.
Skellefteå måste fortsätta växa för att kunna slå Björklöven, men den övertygelse som man visade i matcherna mot Mora bådar gott. Om det inte vore så att gudarna hade dålig smak och sjuk humor hade dessa för länge sedan straffat människorna bakom signaturerna Dan the Man/13cm och Masse, båda profiler i Björklövens gästbok, för deras Svenssonkäcka sätt att hålla på sitt lag. Lövens runda ansikte utåt, Jesper Jäger, förtjänar i och för sig fans som dom, men han förtjänar ingen framgång och det gör inte dom heller. Alla dessa står i skuld till mänskligheten och en Skellefteåvinst i detta playoff räcker inte långt för att betala av detta.
Men, troligtvis slutar även detta i bitterhet och förtvivlan och driver oss på hockeykultur.com ett steg närmare satansdyrkan.
Hey, hey, we're the monkeys.
