Skellefteå AIK gör ett bra playoff
Skellefteå AIK:s säsong är slut och ännu en gång var det Björklöven som stod i vägen för kvalserien.
Man var lika nära 1997 då man också föll i sudden death i en tredje avgörande match, då efter att Ulf Hägglund gjort ett mål mot Mora som domaren Ulf Rådbjer och i ärlighetens namn de allra flesta spelarna i de båda lagen missade. Rådbjer var även den som denna gång dömde Skellefteås uttåg och eftersom han har en aura av respekt kring sig klarar han sig också från kritik vilka misstag han än gör. Nu kanske inte Rådbjer som dömde bort AIK från kvalserien. Det som till sist fällde laget var ett mål i sudden death, varken mer eller mindre.
Det är säkert väldigt lockande att lägga lillebror/storebrors-värderingar på detta händelseförlopp men det vore felaktigt. Visst, Skellefteå förlorade mot Björklöven igen, men det såg inte ut som förut. Då man möttes i playoff för två år sedan var det hela tiden tydligt att Björklöven var det starkare laget, och Löven kunde också vinna ganska komfortabelt med 2-0 i matcher, tydligt hjälpta av AIK-spelare som sköt laget i foten med oförklarligt idiotiska ingripanden i känsliga lägen.
Nu vann Skellefteå hemma, och man vann rättvist och klart. Man gav sig själva en bra chans att gå vidare men motståndarna drog det längsta strået. Hade Skellefteås motståndare hetat NH90 eller Bofors hade inget annat än tomhet känts efter en förlust i sudden death på bortaplan. Detta hade snabbt följts av ett accepterande och ett tack till laget för ett väl genomfört playoffspel. Nu hette dom Björklöven och det finns så mycket obehagligt att må illa över med den föreningen att det är svårt att hålla sig rationellt sportslig. I denna text görs ett försök.
Även om nu slutresultatet blev detsamma som tidigare så är det faktiskt något som har förändrats. Att det går vissa förbi, de som sitter hemma och baserar sin kärlek till ett lag på uppdaterad onlinerapportering varje minut, må så vara. Även om maktstrukturen finns kvar - att Björklöven når längre än Skellefteå - så har cirklarna rubbats. AIK är inte längre bestämda förlorare mot Löven, man har kommit ikapp Löven under andra halvan av säsongen. Man är inte bättre än Löven, men totalt sett från första till sista spelare är man lika bra.
Det fanns matchvinnare i Skellefteå som kunde avgjort matchen precis som Björklöven har sina. Skellefteå kan hålla sina huvuden högt efter detta uttåg, man gjorde det man kunde och man gjorde sitt bästa. Laget kämpade för varandra och många är nog de Skellefteåbor som än en gång blev kära i laget efter den glimrande insatsen på hemmaplan mot Löven.
AIK kanske hade behövt ett kvalserieavancemang för att få svart på vitt vad som saknas för att kunna mäta sig med Elitserielag, men alla som följt laget förstod under säsongens sista veckor att detta lag hade en styrka som lagen åtminstone fem år tillbaka saknat. Att man sedan inte använde denna fullt ut förrän säsongens sista timmar är förstås inte lika bra.
Man tog sig ett steg längre än förra året och man visade att man har nog vinnarskalle för att ge sig en bra chans att vinna viktiga matcher. Att det sista målet sedan inte blev Skellefteås är en annan sak. Playoffserier som spelas i bäst av tre matcher räcker inte långt för att avgöra om ett lag är bättre än ett annat. AIK spelade på bortaplan i avgörandet mot Löven på grund av att man hade sämre målskillnad efter fjorton matcher i superallsvenskan, och det är inte det som kännetecknar ett tydligt sämre lag. Det svider, men det är som det är. Det som kan kritiseras är inte uttåget i sig det är att man placerat sig själva i en situation som kunnat undvikas om man spelat med samma övertygelse genom hela superallsvenskan.
Det blir ibland svårt att hålla isär säsonger och tidigare misslyckanden flyter ihop med årets prestation. Sett helt separat så är detta inget misslyckande för Skellefteå AIK. Det svider för lagets supportrar och ännu en gång kastas de ut i sommaren längtande och suktande efter mer. Kanske finns det dom som inte kommer orka investera sina känslor i laget igen, men att hoppa av tåget nu vore inte ett vist beslut. AIK blev bättre till detta år, man visade upp ett starkare lag. Nu återstår att kunna bygga vidare på detta till nästa år och förstärka laget ytterligare.
De slagna hjältar som fällde tårar i Umeå Arena under lördagen kan finna tröst i att AIK presterade den bästa insatsen i playoff på lång tid.
