Godis eller chips?
När Stefan Lundqvist på grund av familjeskäl valde att lämna Skellefteå AIK för sydligare breddgrader och den tänkte ersättaren i lagets förstafemma blev Fredrik Näsvall stod det klart att åsikterna skulle gå isär om det skedda var en försvagning eller förstärkning.
Ingen kan sticka under stol med att Stefan Lundqvist var en målskytt av rang. En spelare som oftast parkerade framför målet för att antingen styra in skott eller slå in returer.
Under föregående Superallsvenska byggde AIK upp ett powerplay utan like där man helt enkelt sköt "hårda puckar på Stefan". Denne hade då bara styra in puck efter puck. En väldigt enkel taktik men förödande effektiv!
Men vad är det då som Skellefteå tappar i Stefan Lundqvist och vad händer med förstafemman i och med att Näsvall som
han själv säger, "kommit hem"? Självklart är det som följer en ganska smal och subjektiv tolkning av vad jag sett i de två spelarna från den första parkett som sekretariatet i Skellefteå Isstadion är. Det finns förstås oändligt med faktorer som kan jämföras men jag tar upp de som jag tror är de största skillnaderna och därmed också de som påverkar laget mest.
Målskytten
Tittar man först och främst på de båda som målskyttar så kan de naturligtvis båda göra mål, men har lite
olika stilar. Lundqvists smeknamn "Slungan" har inte kommit till utan orsak. En massiv kroppshydda med känsliga handleder som på ett slow-motion-liknande sätt slungade iväg dragskott efter dragskott. Och som variation varför inte en backhand eller som så ofta, styrningen.
Som tidigare nämnts en enkel och förödande taktik.
Näsvall däremot har inte bara dragskottet utan även en hel del andra knep i bakfickan. Allt från luriga backhanddragningar till pallnitar följda av rappa slagskott. Och är det någon spelare som jag skulle kunna tänka mig göra mål på en lobb över målvakten så är det Fredrik Näsvall.
Spelstil & Intensitet
På banan är det dock inte bara målskytte som räknas utan flera andra faktorer. Även om man i år i Skellefteå än mer betonat rollfördelningen så räcker det inte att bara kunna göra mål.
En spelares intensitet är ofta det som avgör hur många puckar en spelare vinner och i längden därmed också hur det går i en match. I AIK är nog typexemplet Pär Mikaelsson i slag som inte förlorar många av dessa "mobila tekningar".
Jämför man här Lundqvist och Näsvall så är båda skickliga puckvinnare. Det sättet de vinner sina dueller på är dock väl skilda.
Stefan har en extremt lugn spelstil och antalet tacklingar han gjort under sina två säsonger i Skellefteå överstiger knappast tjugo. Men han gick ändå in i sargdueller dom gånger han inte parkerat framför mål och gick ofta ut som segrare. Troligen gick detta utan intensitet och istället med hjälp av storlek och teknik. Särskilt i defensiven var detta ett utmärkt hjälpmedel och tränaren Pasi Mustonen uttalade sig flera gånger om hur viktig Lundqvist faktiskt var i spel fyra mot fem. Kanske var han i både power play och penalty killing lagets spjutspets.
Näsvall däremot har knappast en lugn spelstil utan är istället het som en osäkrad atombomb. Det Slungan gjorde med lugn och stabillitet gör Fredrik med het vilja, våld och finess. Han tvekar inte att välta varken en,två och tre motståndare över ända för att nå dit han vill. Skillnaden mot Lundqvist är att #41 inte är lika defensivt skicklig då lugn faktiskt kan segra över "våldsamhet".
Men tittar däremot på spelet utanför försvarszonen så segrar Näsvalls spelstil. Lundqvist seglade långa stunder i spelet omkring utan riktiga uppgifter. Hans relativt sega skridskoåkning drog heller inte upp tempot. Fredrik är där en rak motsats där skridskorna går på högvarv ända tills benen inte bär och avbytarbåset hägrar. Detta driver upp tempot till en riktig "frenzy" och det var också en stor del i den stora framgång AIK:s förstafemma hade senast Näsvall var här. Tyngd & tuffhet kombinerat med vilja och finess gör Näsvall till en spelartyp som kan driva med både tempo och motståndarens vansinne.
Välkommen hem
När Fredrik Näsvall för några säsonger sedan inte fick förnyat kontrakt med Skellefteå så var det många supportrar som uttryckte sitt missnöje både mot klubben och mot lite allt möjligt.
Rykten började florera om varför klubb och spelare inte kommit överens. När nästa klubb för Fredrik dessutom blev den ack så föraktade grannen som inte gillar att bli krattad började nog än fler fundera. Kanske fälldes också en och annan osynlig tår. Näsvall var nämligen en riktig publikfavorit och de flesta som var och såg någon derbymatch i Umeå har knappast glömt hans underbara straffmål.
Det går inte att sticka under stol med att Fredrik både på och av banan har haft ungefär samma "spelstil". När Fredrik förra vändan inte fick förnyat kontrakt var detta också i diskussion i många fikarum runtom "schtaan" . Man diskuterade troligen ofta vad priset för spelet på banan var värt.
Huruvida detta var någon del i klubbens beslut vet jag inte och det beslutet hör inte hit. Den publikattraktion som av någon anledning förut offrades till det som någon gång måste komposteras i södra Västerbotten har nu fått en ny chans att åter vinna Skelleftepublikens hjärtan. Då han själv säger att han är glad att komma hem och spelet på träningarna övertygar från start så måste man väl vara övertygad att Skellefteås förstafemma knappast blivit sämre i och med Lundqvists flytt. Näsvall har en total spelstil som kommer att göra Skellefteås förstafemma ännu jobbigare att möta än förra året.
Men det har nog helt enkelt aldrig handlat om att axla Lundqvists mantel, aldrig handlat om att ersätta en utpräglad målskytt. Det handlar om en roande cirkus där ett nummer aldrig pågår för evigt utan måste följas av ett annat som roar på ett annat sätt än det förra. Det handlar om att äta chips eller godis där båda i de flesta fall tillfredsställer på sitt sätt.
Det handlar dock mest av allt om återkomsten av en kär publikfavorit och en nyttig spelare som vi alla vill se i tigerränder i Skellefteås tempel. Kanske är det någon däruppe som borde börja oroa sig över nåt av budorden?!
