Skellefteå AIK visar tidiga tecken på prestationsångest
Via sin officiella hemsida så låter Skellefteå AIK meddela att den vitryske backen Igor Matuschkin kommer att ta en plats i truppen. Kontraktet är skrivet på i första hand säsongens inledande 2,5 månader. Som primär orsak anges att laget vill förstärka upp sin backsida i väntan på de amerikanska förvärven Brett Harkins (visserligen forward) och Jason McBain.
Den inte alltför senildemente minns säkert att Igor även förra säsongen anslöt till Skellefteås trupp. Då var det i säsongens slutskede när skador tunnat ut beståndet av försvarsspelare. Igor ses som en fin kille som lätt smälter in i ett lag. Han var under förra säsongen även med i det Vitryska landslag som idkade köttmur mot de blågula ferrari-proffsen i OS. Han är en rutinerad, placeringssäker och stark back. Med ålderns rätt så har han brister vad gäller rörlighet och som offensiv kraft är han mer av gubben-i-lådan än en skottskicklig back från blå linjen.
Problemet med detta sena förvärv är i mitt tycke att det återigen visar att Skellefteå AIK inte riktigt vet vilket ben man skall stå på. Satsa hemvävt eller på legoknektar? Att se Matuschkin göra ett misstag kommer att svida så mycket mer än att se Anton Sandlén ramla som sista man. Till denna säsong trodde jag nämligen att Skellefteå i alla fall lärt sig att det är roligare att matcha spelare med anknytning till staden än att hyra in en avdankad vitryss. Att Igor spelade i det vitryska OS-landslaget ser faktiskt inte jag som en mäktig sportslig merit. Har man sett karln spela i den Norra Allsvenskan så räcker det för att bedöma vilka kvalitéer han besitter.
Nu kommer troligtvis Anton Sandlén att vara minst två spelare från att få spela tävlingsmatcher i den svart-gula tröjan. David Lundqvist kommer troligtvis också att få nöta bänk. Som tur är så är Antons plats i truppen en överraskning i sig. Vilket han förhoppningsvis både är upplyst och medveten om. Värvningen av David Lundqvist har jag aldrig riktigt förstått mig på vad gäller den sportsliga biten. Däremot så är han ju en local boy, vilket naturligtvis skall premieras. Det värsta scenariot hade varit om Nicklas Westerlind varit kvar i truppen och återigen tvingats se på när ett låtsasproffs på avskedsturné tar ens plats i laget. Turligt nog så hade Nicklas sinnesnärvaro nog att följa med Kent Lindberg till Halmstad.
När Jason McBain ansluter till truppen så har laget 9 stycken backar till sitt förfogande. Detta under förutsättning att Igor får stanna kvar i truppen. Tyvärr så bedömer jag risken för ett förlängt förtroende som ganska stor. Eftersom ingen av backarna som ligger på gränsen till en plats kommer att få spela så kommer ju självklart Matuschikns insatser att framstå som goda.
Bland dessa 9 backar så anser jag att Johan Åkerman, Daniel Ström, Jason McBain och Riku Varjamo är givna om skador inte uppstår. I klassen under dessa fyra herrar så parkerar Stefan Klockare, Fredrik Lindgren och Igor Matuschkin. Avhängda redan innan spurten blir därför David Lundqvist och Anton Sandlén. Vi får därför hoppas att den sportsligt ansvarige är riktigt duktig på att upplysa spelarna om deras roll och position i truppen. Annars riskerar vi att få rikligt med röksignaler även under den kommande säsongen.
Dessutom kommer det att bli en pinsamt hård kamp om vem som ska få fylla på vattenflaskorna...