Backlund nollade Piteå
Skellefteås lagmaskin skördade på fredagskvällen ännu ett offer. Piteå försökte ge AIK en match men hade till slut ingen chans mot ett lag som nästan mekaniskt nöter ner sina motståndare.
I förhand kunde matchen mot Piteå ses som svår och med viss derbypåverkan. Skellefteåpubliken hade i förväg varnats för att Piteå i år kunde ställa upp med två giftiga kedjor i ”Bella”-”Ragge”-Lavander och Johansson-Loppi-Fabricius.
Två taggade lag klev ut på isen där det från första nedsläpp och matchen igenom drogs upp ett högt tempo upp med fint spel, många närkamper och stundtals furiösa viljekamper. Dagens målvakter i Forslund och Backlund skulle knappast få en lugn kväll.
I den första perioden var det Piteå som startade bäst. Under de inledande två minuterna pressar man Skellefteå nästan konstant i sin anfallszon. Men hemmalaget är svårrubbat och kan reda ut de flesta situationerna.
När Piteå sedan tilldelats sina två inkörningsminuter så tar Skellefteå över resten av perioden. Man håller helt enkelt ett tempo som Piteå inte verkar kunna matcha och parkerar i stort sett i sin anfallszon under resten av perioden. Hetaste kedjan är Nyberg-Fredriksen-Krekula och Krekula som inte imponerade mot Boden verkar vilja mer idag. Han blir så också matchens första målskytt där han ensam framför mål får ett pass från Fredriksen och trycker in pucken.
Även om man har bud på fler chanser så stannar periodresultatet vid 1-0. Fortfarande alltså chans för Piteå som kan vända matchen i den andra perioden.
Men så blir det inte. AIK ger liksom i den första perioden sina motståndare två uppvärmningsminuter där AIK tränar försvarsspel. Men sedan lägger man i nästa växel och parkerar återigen i Piteås zon i stort sett resten av perioden. Efter två minuter kan Patrik Lundgren peta in 2-0. Fem minuter senare gör Mikaelsson 3-0. Rulla fram klockan tre minuter och Åkerman glider in mot slottet och lägger 4-0 på Forslunds aviga plockhandssida. Matushkin vill visa att han inte är mycket sämre utan gör i powerplay ett liknande mål.
Skellefteå går alltså från 1-0 till 5-0 under period två. Piteå har ingenting att sätta emot och när Daniel ”Ragge” Olofsson får kliva av efter en puck i munnen så tappar man dessutom ett av sina farliga offensiva vapen.
Period 3 blir något lugnare då det verkar som båda lagen bara vill spela av matchen. Tempot mattas något och närkampsenergin har gått ner. Målskörden ökas trots det med ett sista mål då Stefan Klockare gör matchens snyggaste mål på en härlig genomåkning. Slutresultat alltså, 6-0.
Från hörnet på ståplats finns det mycket att njuta av en sån här match. Skellefteå spelar som en riktig lagmaskin som har en hänsynslöshet som inte funnits förr. Man kör helt enkelt över motståndarna i närkamper. Sätter upp ett tempo som gör att fienden inte hinner med och även om man släpper till ett antal kontringar så har man en sista utpost i Johan Backlund som är helt omutlig. Även de mest solklara målchanser räddas av den storvuxne keepern som nog inte alls vill benämnas som nummer två i år. Han ser dessutom ut som han fått lite hjälp av Koivula med sitt spel runt kassen.
Att dela ut spelarpoängen i dagens match var inte en lätt uppgift. Den idag klart bästa kedjan är den som Fredriksen anför. Andreas Nyberg är stundtals helt otrolig och backas upp av en spelskicklig center i just Fredriksen och i en viljestark Krekula som röjer undan motståndet.
Ungdomskedjan med Petterström-Lundgren-Stenberg som kanske rankas som den fjärde verkar knappt bry sig om detta då man med Pontus intensiva skridskoåkning, Lundgrens tyngd och Stenbergs vilja ofta får till ett bra tryck i anfallszon.
Nilimaa har även han en härlig spelstil som drar upp tempot i den kedjan. Kirunakillen tvekar inte att dra på ett slagskott i tid och otid Obalanserade men imponerande Jimmie Ericsson tvekar inte att gå på mål medan Ramstedt verkar näst intill omöjlig att ta av pucken. Detta var kanske ändå kvällens sämsta line.
På backsidan ser det enormt stabilt ut. När motståndaren väl kommer in i zon så hamnar man oftast i sarghörnen där tunga Skellefteåbackar oftast vinner sina närkamper. Varjamo-Åkerman kan lämnas utan kommentarer. Klockare-Ström spelar stabilt och även om Klockare ibland är osynlig så går det ändå att observera från läktarplats att han gör ett otroligt jobb bara genom sin spelförståelse. Även om han inte så ofta går in i tuffa närkamper så utför han istället tidigt påtänkta och ofta diskreta screeningar, stötbrytningar och annat fuffens som kanske inte alltid hamnar i blickfånget men ändå är avgörande för laginsatsen.
Övriga backar är minst lika bra som de nämnda. Fredrik Lindgren spelar oerhört tufft trots sin storlek och har en speed som får storebror Mikael att se ut som en traktor. Matushkin och Lundqvist spelar mycket stabilt och när Matushkins kontrakt går ut så kommer tränarduon att få ett mycket angenämt problem om hur truppen ska se ut. Mitt förslag är att man behåller Igor och låter Sandlén utvecklas i ett annat lag. Anton ska ändå inte underskattas. Han spelade bara en period idag men gör det med vilja och kunnande.
Som Skellefteåsupporter kan man med tillförsikt se fram emot matchen mot Boden. Laget verkar bara bli bättre och bättre. Målvaktsfrågan är faktiskt helt sjuk där vi nu har två målvakter som skulle kunna vara förstemålvakter i vilket allsvenskt lag som helst.
När Harkins och McBain kommer så kommer man inte att komplettera laget utan man kommer att förstärka ett lag som redan är komplett. Även om jag sätter 50 spänn på att Harkins blitt en tjockis!
