Skellefteå - Hammarby forts...
3-0 alltså i början av andra perioden och Hammarby ser redan något uppgivna ut då man helt saknar eget spel och hela tiden hamnar i sarghörnen då man försöker skapa något. Tyvärr blir det inga fler mål i perioden även om båda lagen har chanser. Mot slutet ser båda lagen tröttkörda ut och Skellefteå faktiskt det värre av dom. Starka som man är släpper man dock inte till någonting mot ett lag som nu äntligen verkar få känna på hur det är att förlora. Bäst på att visa sin frustration över att vara det sämre laget är den konstant fult spelande Elias Abrahamsson som inte verkar kunna tygla sina känslor.
Han fortsätter på samma sätt i den tredje perioden och det är tydligt att de grönvita har stora problem med att hitta ett spel och istället så rinner humöret över. Den här gången är det Jimmie Ericsson som får göra honom sällskap ut på botbesök.
Den tredje perioden hinner bara bli två minuter gammal innan Näsvall bestämmer sig för att göra mål istället för assists. Han snor pucken i egen zon av en Hammarbyback och skrinnar hela vägen ner till Klint där han samtidigt som han hakas upp av jagande Bajenspelare gör mål och hans glädje går inte att ta miste på. Därmed kanske hans kritiker också tystnar vilka jag personligen inte alls kan förstå. Visserligen gör han inte mål som Slungan men har ett otroligt spelsinne och ett fruktansvärt bra skott när han väl använder det.
Efter 4-0 blir Hammarbys tredje bästa poängplockare i år, Tomas Kollar även han less på matchen och börjar tillsammans med Daniel Ström en knytnävsdans som slutar med matchstraff för båda kombattanterna. Men återigen så måste man ifrågasätta Peder Lundgrens domslut då Kollar kastar handskarna och faktiskt allvarligt kan skada sin motståndare utan att det renderar i extra minuter. Det är ju som att uppmuntra till hårt spel då man inte straffas extra för det. FEGT, Peder! Och farligt! Att Hammarbyspelare dessutom hejar på sin kämpe visar ju också vilken tanke man har om matchen och på en väldigt vettig sportlig inställning.
Efter att dessa två blivit portade så verkar det vara slut på kriget då båda lagen nu mest spelar av matchen. Eminente Patrik Lundgren är trots det fortfarande sugen och då en misslyckad Daniel Holmström drabbas av sin andra utvisning för matchen så passar han på att retfullt smeka in pucken i mål från slottet. Trissan glider långsamt mellan benen på Carl-johan Klint som för femte och sista gången får se sig besegrad av svartgula färger.
Matchbilden blev en helt annan än vad jag förutspådde. Skellefteå verkar ha hittat tillbaka till det spel man hade i säsongsinledningen. Motståndare förpassades gång efter gång ut i sarghörnen där man inte gör någon skada. Hemmalaget vann dessutom de flesta närkamper och laginsatsen var total. Man jobbar hela tiden för varandra och egentligen hade jag kunnat ge hela laget fem poäng ikväll. Nu valde jag ut en mix av spelare som får representera lagets insats.
Imponerande lagmässigt är också att trots att man drabbas av två matchstraff så spelar man med tre backpar och fyra kedjor. En bredd i truppen av detta slag är inte vanligt förutom i några topplag i Elitserien.
Harkins och McBain kommer att bli en otrolig tillgång i vinter. Redan i sin andra match spelar dom båda två en bra ishockey och då har dom fortfarande problem med speluppbyggnad och dylikt. Framtiden ser ljus ut.
Johan Ramstedt och Harkins ser dessutom ut att passa varandra väldigt bra. Deras spelsinnen hittar varandra gång efter gång och det är riktigt roligt att se. McBain ser ännu mer offensiv ut än vad rapporterna talade om i somras. En kille med speluppfattning och som dessutom har hastighet och storlek att uträtta det mesta.
Varjamo är en defensiv gigant som måste berömmas. Nybergs farthållare verkar ha fastnat med gasen i botten och fjärdekedjan med Lundgren, Ericsson och Petterström spelar totalt hänsynslöst.
I övrigt så glänste Fredrik Lindgren till ett antal gånger men såg tröttare och tröttare ut ju längre matchen gick. Åkerman försöker få igång sin offensiv men puckuslingen vill inte träffa mål. Troligen har också motståndarna lite extra koll på Johan och försöker få honom ur skottposition.
Hammarby såg oväntat bleka ut. Att man under matchens gång dessutom spelar ut sig själva imponerar knappast mer. Att sedan gång på gång försöka köra över Backlund visar också på att man nästan ser ut att ta till nödlösningar bara för att vinna matchen. Den ökända defensiven visade ändå sitt ansikte då man backar hem med mycket folk och är tunga i försvarszon. Henrik Nilsson gör sällan en dålig match och inte heller den grönfärgsälskande Lechtaler. Jimmie Kraft har en enorm vilja men kom inte riktigt till idag. Töyrä är en stabil kille som sällan gör misstag.
Det blir tyvärr allt tydligare att lagen som kommer söderifrån spelar en mycket fulare ishockey än t.ex. Skellefteå och Björklöven. Hakningar, slashing och fasthållningar kommer på löpande band och man utnyttjar verkligen att domare inte tar ut för dylika grepp. Nu säger jag inte att Skellefteå är några änglar inom området men efter att ha sett Hammarby, AIK och Nyköping samt ett stort antal lag förra året så börjar det bli ganska tydligt.
Medan Hammarby åker ännu längre norrut till malm- och spelargruvan Kiruna så måste Skellefteå ladda om för en resa till Sundsvall. En svår match som trots allt inte är omöjlig. Sundsvall blandar toppnoteringar med riktiga bottennapp och det ska bli intressant att se vad man kan åstadkomma mot den svartgula bulldozern.
