Uppgivet Kiruna hade ingen chans
Det var ett från första nedsläpp uppgivet bortalag som Skellefteå mötte. AIK förde matchen i 60 minuter och behövde inte ens ta i för att vinna. Trots 9-0 på tavlan skulle det kanske varit det dubbla om det inte vore för två duktiga målvakter i Kiruna.
Kiruna blev som väntat ingen svårare uppgift för ett taggat Skellefteå. En publik som räknade över 3000 skallar är imponerande för en match mot ett av seriens bottengäng. Denna trogna skara supportrar fick se en match som redan efter en minuts spel hade vunnits av AIK. Kiruna verkade nämligen helt sakna geist och kanske kände man på sig att matchen redan var förlorad??
Första perioden blev en orgie i mål och när perioden var slut stod det 5-0 på tavlan. Redan efter 1.20 kunde Brett Harkins hitta ett hål bakom Strömberg i Kirunakassen och 1-0 var ett faktum. Fräckt och resolut avslut av Harkins. 2-0 gjordes av Nilimaa som parkerad framför kassen kunde mata in pucken efter fint förspel av sina kedjekompisar. 3-0 är ett typiskt Mikaelsson-mål då en av Skellefteås mest älskade ishockeyspelare inte är lätt att mota bort från sin återvinningsstation. Returer är nämligen aldrig fel för #81. 4-0 är ett nytt samarbete mellan AIK:s amerikaner den här gången med assistans av Klockare, McBain målskytt den här gången. 5-0 görs av en imponerande Pontus Petterström vars energi aldrig verkar sina.
Mikko Strömberg har nu fått nog och lämnar över burväktarjobbet till sin kollega Markus Uusitalo. Men det måste sägas att Strömberg inte alls spelat dåligt och de mål han släppt in varit relativt svåra att rädda. Han höll trots allt nere siffrorna och gjorde bl.a. en riktigt fin räddning på ett friläge. Plus i kanten alltså trots fem insläppta! I övrigt är perioden helt och hållet i AIK:s händer. Man släpper inte till någonting bakåt och råkar det ramla ner ett skott så finns Johan Backlund där.
Period no 2 fortsätter i samma takt där 6-0 stiligt görs av Johan Åkerman som obrydd kan åka omkring i anfallszon. 7-0 görs av Ström vilket blir det sista i en period som därefter blir ett riktigt sömnpiller. Kirunaspelarna är livrädda att hålla i pucken och slår hellre lönlösa icingpuckar än att försöka spela sig in i zon. Man har helt enkelt ingen kämpaglöd att motivera sig med den här gången. Även om matchen sedan länge är avgjord så tycker jag inte Kiruna ens försökte efter 1-0. Kan nån match avgöras före nedsläpp så var det fallet i den här matchen.
I den tredje och sista perioden så ramlar det in två puckar till bakom Uusitalo. Liksom Strömberg så gör faktiskt Uusitalo en relativt bra match vilket visar på den klasskillnad det är mellan lagen. Kiruna har ingen som helst struktur i sitt försvarsspel och anfallsspelet består av ströpass från egen zon upp till anfallsblå. 8-0 görs av den idag effektiva femman med Harkins och McBain som förgrundsfigurer. Klockare verkar med McBain ha bildat ett av seriens mest kompletta backpar där varken offensivt eller defensivt arbete ser svårt ut och ger grunden till en femma som ser allt farligare ut för varje match som går.
Kvällens sista mål görs av Andreas Stenberg som efter första perioden alternerat med Andreas Nyberg ute på isen. Roligt för Andreas som sprättar upp pucken bakom Uusitalo.
I Kiruna fanns det inte mycket att hurra för förutom några få undantag; de godkända insatserna av målvakterna Strömberg och Uusitalo och friska fläktar av Joel Törmä och Niklas Wågström. Patrik Knudsen som ersatte Hans Wallson (bänkad?) var även han ett stort tillskott till det lilla spel som Kiruna hade.
I Skellefteå fanns det åt andra hållet inte någon som gjorde en dålig match. Den ende som jag tycker man kan kräva lite mer av är Anders Fredriksen som efter en fin start kommit av sig lite. Han gör absolut ingen dålig match men det är något som saknas. McBain och Klockare otroligt bra både offensivt och defensivt. I kedjan finns Brett Harkins som i 99 fall av 100 slår ett pass som inte bara når medspelaren utan även öppnar upp spelet. Mycket imponerande! Backlund i målet håller nollan än en gång och mer än så behöver man inte säga. Att Johan lärt sig av Koivula i spelet runt kassen finns ingen tvekan om och det tillför väldigt mycket i AIK:s spelsätt.
